Stora tjejen

Yrsa har börjat löpa för första gången och japp, hon är extra grinig...

God jul

GOD JUL!!!

Prao

Jag gästspelar på Posten över jul och igår fick Yrsa följa med mig dit ett par timmar. Yrsa var jätteduktig- hon lät flera okända personer (för henne) klappa henne (till och med män!) utan att hon såg ut att tycka det var allt för obehagligt. Och inte anföll hon städerskans mopp heller!
I början sprang hon omkring en hel del och skulle undersöka allt, jag hade fullt sjå med att hålla koll på henne och fick inte så mycket gjort men till slut lade hon sig ner i närheten av mig. Hon uppförde sig faktiskt mycket mycket bra!
Ja, så träffade hon Hansi också, som jobbar på polisstationen precis bredvid Posten. Han hade som vanligt smarrigt levergodis i fickan- inte konstigt att han och Boel är så populära!

Hundfri

Imorse när jag och Yrsa skulle iväg var det lite halt ute och eftersom jag inte hunnit byta till vinterdäck ännu fick hon stanna hemma själv på förmiddagen för att bli hämtad av min pappas sambo senare. När jag kom hem med tåget frös det också på litegrann och eftersom pappa erbjöd sig att köra Yrsa ner tyckte jag det var dumt att chansa. Nötte backar (vägen över åsen) är inte så kul att ta sig över utan ordentliga däck. Så nu sitter jag här och längtar efter min lilla fia. Huh, vad tomt det är utan henne!!! Jag har inte varit hemma många timmar utan henne sen hon kom hit.
Lilltjejen är förresten 11 månader idag! Snart födelsedag!

Hundpromenad

Vi har haft uppehåll med hundpromenaderna ett tag men förra söndagen började vi igen. Tyvärr var det sista gången idag som jag och Yrsa kunde vara med, iallafall regelbundet.*snyft*
Vi slutade med bravur åtminstone för Yrsa var så så duktig idag och lyssnade så fint! Till exempel satt hon kvar (efter ett par gånger) medan de andra hundarna sprang förbi henne när vi tränade inkallning. Det ni kräver en del av en sprallig liten hoppetossa som helst av allt bara vill busa runt med polarna!
En hund som har varit med på några av promenderna men som vi inte träffat på länge nu var inte med från början idag utan kom först när vi var på hundängen. Vi hade hundarna lösa och Yrsa sprang fram till grinden när hon såg att de kom (då lyssnade hon inte minsann!). Jag tänkte att nu smäller det men faktiskt inte. Yrsa uppförde sig så fint och pussade lite försiktigt på Bruno. Helt avslappnad var hon inte men inte ett enda utfall. Det är stunder som dessa som ger mig hopp inför framtiden- förhoppningsvis trillar poletten ner så småningom.

Kusinträff

Yrsa har fått en ny "kusin". Han heter Cisco, är 12 veckor och bor hos lillebror, hans tjeja och Rocky. De har träffats ett par gånger nu men fortfarande är Yrsa komiskt rädd för den här lille valpen. Cisco är väldigt tuff och oförskämt kaxig och ger sig inte i första taget. Han är inte van vid att bli tillsagd av andra hundar, Rocky är nämligen genomsnäll och finner sig i allt.
Ikväll var de allihop och hälsade på hemma hos Yrsa och mig och vi kunde inte låta bli att skratta åt Yrsa. Den första halvtimmen stod hon nämligen uppe i soffan, skällde och "naggade" i luften mot Cisco så fort han kom för nära. Puttade jag ner henne på golvet kom hon lika fort flygande upp igen. Lilla fian, tänk om hon bara kunde fatta att de flesta hundar inte är något att vara rädd för och att allt blir mycket roligare om man själv är snäll! Hon är ju ingen elak hund, hon är hela tiden nyfiken och vill fram och undersöka den andra hunden, men i lugn och ro. Det är när hon inte får göra det som hon blir rädd och gör "bitrörelser" mot den andra hunden. Eftersom Cisco är en så pass tuff valp lät vi dem hållas, givetvis under uppsikt. Det var jätteskönt att se att det från Yrsas sida stannar vid hotfullt beteende, att hon inte biter i första taget(så du ska nog slippa sjukan, O! ;-)) Det var jättekul att se Rocky också eftersom han gick emellan när han tyckte att det började gå lite väl hett till. Han gick helt lugnt in mellan Cisco och Yrsa och stod där tills de slutat.
Ja, de är kul de små liven...

Flexikoppel

Det finns de som vet hur man hanterar flexikoppel. Och så finns det de som inte vet.
Igår stötte jag och Yrsa på en tant som inte vet. Hon stod och pratade med en man och hade ryggen vänd mot mig och Yrsa så hon inte såg oss. Hennes hund får syn på Yrsa och sätter iväg mot oss, vilt skällande och med väldigt hotfullt kroppsspråk. Både jag och Yrsa blir skiträdda för det ser ju ut som om hunden är lös och kommer flyga på oss. Det tar flera sekunder innan tanten hinner reagera- det vill säga vända sig om och trycka ner knappen på kopplet så det hindras. Tur för tanten att jag och Yrsa gick på andra sidan vägen för annars tror jag att jag hade sparkat hennes hund i huvudet.
Jag är så trött på folk som inte tar ansvar för sina hundar. Yrsa är ju som Yrsa är men det är egentligen inte så konstigt att det inte blivit så mycket bättre trots att vi tränar på att hon ska tycka det är okej med andra hundar. Jag vet inte hur många hundar som har kommit utflygande från tomter och trädgårdar. Jag är den första att erkänna att det inte går att alltid ha hundraprocentig kontroll på sin hund och att den inte alltid lyder, men då kan man åtminstone ha vett att be om ursäkt och visa att man är medveten om att man gjort fel. All heder till sådana människor. Och till alla er som likt en struts sticker huvudet i sanden och springer och gömmer er när er hund inte lyder- dra något gammal över er!!!

Stolt

Ibland blir jag så stolt över Yrsa och mig att jag knappt vet var jag ska bli av! Som i eftermiddags när vi var ute och gick och Yrsa fick springa lös. Att hon är duktig på inkallning är en stor överdrift men ryter jag till så fattar hon oftast att det är bäst att komma och nästan alltid kommer hon inskuttande fint på vänstra sidan. På sista tiden har jag provat att låta henne gå ett par steg vid sidan innan hon har fått springa iväg och idag gick det sååååå bra! Det kändes som om vi kunnat gå så hur långt som helst! Yrsa var verkligen duktig! Då pirrar det verkligen i hela kroppen av stolthet och det är i stunder som dessa man kommer ihåg varför det är så kul att träna sin hund! (För gudarna ska veta att det inte alltid är en lika stor fröjd....)

Rondellhund

Det här är Smulan, min pappas sambos hund. Hon är en tjock taxblandning på sisådär 13 år och likheten är slående. Och ja, det är faktiskt hon som stått modell för just den här rondellhunden!

Cute

Diarré

Lillfian har fått diarré och två gånger har det hänt olyckor inomhus. Stackars tjejan, jag ser hur hon skäms, hon vet ju att det är fel, men hon kan inte hjälpa det. Men annars är hon pigg och som vanligt så jag hoppas att det inte är något allvarligt.

Don Quijote?

Idag tog jag med Yrsa till Glimminge Plantering för en långpromenad nere på malen. Yrsa var en lycklig hund när hon fick (Hansi kan blunda nu) springa lös ut med havet. Gud, som hon sprang! Hon får göra det alldeles för lite och jag har så dåligt samvete för det....
Det ligger ett vindkraftverk där nere och när vi kom närmare gjorde Yrsa sitt bästa för att jaga det på flykten. Allvarligt talat hade jag inte blivit förvånad om hon faktiskt hade lyckats!

Malmöiter

Jaha, så ska jag och Yrsa bli stadsbor...
Runt nyår går flyttlasset söderut, till "gangsta' town". Jag har köpt en lägenhet åt oss som ligger nära skolan och Pildammsparken så att det ska vara bra för oss båda.
Håll alla tummar och tassar ni har för att det ska gå bra för oss och att vi ska trivas!

Agility

Yrsas idol, groenendaelhanen Zaro har parat en tik som heter Etna. Hon är agilitychampion och igår hade Hansi och Boel ordnat så att Mia, hennes ägare, höll en liten "inspirationslektion" för kursen Hansi håller i. Jag och Yrsa fick privilegiet att följa med för att få en liten lektion innan kursen började. Och gud vad skoj det var! Det tyckte både jag och Yrsa.
Vi fick prova två grejer- hoppa över ett lågt hinder och springa genom den långa tunneln. Tunneln var jäääääääätteläääääääskig i början tyckte Yrsa och hon totalvägrade först att gå in i den. Men med lite milt tvång och mycket skinka inkastad i tunneln gick det fint till slut. När hon väl hade upptäckt att den inte var så farlig utan att man faktiskt fick beröm och massa godis hann hon knappt ut innan hon vände och sprang tillbaka genom den igen! Yrsa var en LYCKLIG hund igår. Det här ska vi fortsätta med och förhoppningsvis kan det bli en kurs i vår. Än så länge är Yrsa för liten för att träna agility på någon högre nivå, men det är ju aldrig fel att prova på lite, lägga grunderna. Behöver jag tillägga att Yrsa är totalt fokuserad på godiset som ligger utanför bilden? Hehe...

Höststorm

Det blåser rejält här idag och är riktigt svinkallt. Har kommit snöblandat regn mest hela dagen och förutom en liten morgonpromenad bort till bageriet och en och annan kisserunda har jag och Yrsa varit inne hela dagen. Mest legat i varsitt hörn och sovit. Inget väder som uppmuntrar till utomhusaktiviteter direkt.
Nu springer Yrsa runt som en galning i lägenheten. Särskilt en boll är kul. Hon tar den i munnen, släpper den så den studsar iväg och sen försöker hon fånga den med tassarna. Det ser jättekul ut. Får skylla mig själv att hon är nipprig nu men det är faktiskt inte ofta Yrsa får såna här knäpp...

Skrämd

Yrsa är allt bra rolig ibland. Igår efter det att vi lagt oss och lampan var släckt började hon morra, riktigt dovt långt nere i strupen. Jag försökte spänna öronen och lyssna om det var någon som gick i trappan eller utanför fönstret men nej. Allt var tyst. Jag sa åt Yrsa att vara tyst, att där inte var något men hon bara fortsatte att morra. Då blir man ju liiiiite mörkrädd och undrar vad det är, konstiga idéer börjar flyga genom huvudet. Tände lampan så hon skulle se (och jag!!!) att där inte var någon eller något att vara rädd för. Hon tystnade, jag släckte lampan och lade mig ner igen. Yrsa börjar morra. Suck.... Tänder lampan igen och försöker se vad hon ser, allt ser ju ut som vanligt, inget nytt och inget som står på någon ovanlig plats. Tittar på Yrsa och hon stirrar stint på en pall! Här har man blivit mörkrädd för att hon plötsligt har fått för sig att en pall som har stått på samma plats sen hon flyttade hem till mig är farlig! Klappade om pallen lite, Yrsa fick nosa på den och sen insåg hon att det inte var så farligt ändå. Så vi kunde lugnt somna till slut.
Men såna här små historier är allt bra lustiga. Enda förklaringen jag har på varför pallen plötsligt blev farlig är att jag tidigare på dan hade använt den till att stå på när jag bytte glödlampa i sovrummet....

Sen sist

Var ett bra tag sen jag uppdaterade nu.
Sen sist har Yrsa hunnit bli 9 hela månader och väger numera 19 kilo. Stora tjejen. Löpet har inte kommit igång än men har för mig att allt upp till ett år är normalt. Ju senare desto bättre tycker jag....
I onsdags var det sista gången på grundkursen hos brukshundklubben. Synd att den redan är slut, hade gärna fortsatt men vi får väl försöka träna vidare själva, jag och Yrsa. Det har varit en bra kurs. Jag har lärt mig massor, Yrsa lite mindre, hehhe... Socialt har grundkursen varit kanon för Yrsas del, hon behöver det, och jag behöver lära mig hur jag ska hantera hennes aggressivitet mot okända hundar, men hade vi inte haft det problemet hade grundkursen inte varit lika givande, rent färdighetsmässigt. Hansi och Boel har ju hjälpt oss med en del lydnad. Jag skyndar gärna långsamt.
Spårat har vi också gjort. En gång med kursen och en gång med Hansi och Boel. Det är himla kul och Yrsa är duktig! Tycker jag iallafall! Hon älskar att spåra! Vi var ute i skogen och gick med pappa och Åsa och pojken Åsa passar. Pappa och Mihail gick och gömde sig i skogen så fick Yrsa spåra upp dem. Hon skötte sig jättebra, fick upp spåret, nosen i backen. Sen kom vi till stället där de vikit av en bit för att kunna gömma sig och då stökade jag till det. Jag hade nämligen fått syn på pappa och Mihail och trodde att Yrsa hade tappat spåret helt, men sen fick jag höra att där hon hade lyft på nosen och blivit lite förvirrade var där de vinklat av. Så jag förstörde det för henne... Ändå kul att se att hon visste vad det handlade om och att hon faktiskt skulle kunna leta upp någon som gått vilse i skogen, åtminstone någon hon känner...

Träning

Äntligen kunde jag och Yrsa vara med på hundpromenaden igen! Så skoj och Yrsa blev så glad så hon knappt visste till sig när hon såg Hansis och Boels bil komma. Magg hade gjort sig fin i håret och det hade tillkommit en jaktcocker som heter Bruno annars var allt sig likt. Alla sa att Yrsa hade blivit stor. Det har hon kanske? Sånt är så svårt att bedöma själv, men hon har nog fått lite mer vuxet utseende, växt till sig lite mentalt.

Sandra och Smilla kom lite senare och så glad som Yrsa blev när hon fick se Smilla har jag nog aldrig sett henne! Det var ett bra tag sen vi träffades nu. Smilla var så där måttligt förtjust i att Yrsa kom flygande på henne och ville leka och det dröjde som vanligt en stund innan de stabiliserat sin relation. Fast den här gången måste jag säga att Yrsa betedde sig väldigt fint i situationen som uppstod. Hon ville bara leka och var på Smilla med lekinviter hela tiden och när Smilla ilsknade till lade hon sig för henne och det är nog första gången jag sett henne göra det för någon hund förutom Rocky, kussehunden. Trots att Smilla fortsatte gruffa låg Yrsa där lugnt, såg ut som om hon tänkte "men fattar hon inte att jag bara vill leka, jag vill inte slåss!" ungefär. Tidigare skulle Yrsa för det första inte ha lagt sig ner frivilligt och hade hon trots allt hamnat på rygg hade hon blivit livrädd, börjat pipa och förbrilt försökt att ta sig där ifrån för att när hon väl kommit upp på alla fyra hugga i luften mot den andra hunden. Jag håller tummarna för att vi är på rätt spår nu och äntligen har hittat ett sätt att få bukt med det här.



Och igår var det dags för kurs på brukshundklubben. Det är kul nu när vi har börjat göra lite mer övningar med hundarna. Det är fortfarande mest kontaktövningar men även inkallning. Igår fick vi till exempel lämna hunden med Sara, instruktören, och gå ut och lägga oss raklånga på gräset (var mycket nöjd med mitt beslut att ta regnkläder eftersom det regnat) och när vi kallade släppte Sara vår hund. När Sara sa att jag hade sån pli på Yrsa att jag kunde jobba henne tillbaks och sätta henne i ledet utan koppel blev jag väldigt stolt och både jag och Yrsa växte minst ett par meter för inte sa hon det till någon annan minsann. (Man måste få skryta ibland, sen att de flesta av de andra hundarna är flera månader yngre än Yrsa kan man ju förtränga...)
Måste faktiskt själv säga att Yrsa har blivit duktig. Vi har en såndär mysperiod igen som man önskar aldrig ska till slut....

Banan

Igår hade jag med mig en banan till skolan som jag aldrig åt upp. När jag kom hem blev den liggande kvar i väskan som stod på golvet. Och i morse låg det ett tomt bananskal på sovrumsgolvet. Behöver jag säga att Yrsa festat på banan i natt? Hon är knäpp...

Kurs

I onsdags var det dags för kurs igen på ÄBK. Jag kom iväg med ett tidigare tåg från Malmö och Yrsa fick skjuts in med lillebror så vi var i goooooooood tid. Hon och jag gick en liten promenad först och sen stod vi på parkeringen och bara passivitetstränade. Är ganska stolt över Yrsa, hon var absolut inte lugn men hon skällde inte trots att de andra hundarna skällde för full hals. Något som har gått in i allafall....
Den här gången var det äntligen dags att träna största delen av tiden MED hundar. Vi gjorde mest kontaktövningar och Sara, instruktören, kallade oss hundägare TRÅKIGA.... Hehe....
Jag och Yrsa fick som vanligt stå i mitten av ringen och dessutom fick vi gå först genom alla grindar. Sen fick jag sätta Yrsa snett bakom mig precis innanför grinden så att alla de andra hundarna kom att passera oss efter att de gått igenom. Det gick ganska bra, det är särskilt vissa hundar Yrsa reagerar på, andra går bättre.
Jag tycker mig faktiskt ana en liten, liten förbättring i Yrsas attityd. Igår till exempel, på en av våra promenader, upptäckte jag plötsligt att vi var förföljda av en stor riesenschnauzer. Ingen ägare i sikte (vi har stött på den här hunden en gång tidigare, då vi gick förbi deras trädgård kom den utrusande genom häcken...). Min nya taktik nu är ju att jag ska visa Yrsa att JAG tar ansvar för att skydda oss, att hon kan lita på mig. Nu var det lite svårt att hålla Yrsa i kort koppel så att hon inte gjorde utfall mot den andra hunden och så att hon höll sig bakom mig, samtidigt som jag skulle försöka skrämma bort den andra hunden. Jag stampade i marken, jag skrek åt hunden att den skulle gå hem, men han bara tittade på mig som att jag var knäpp... Det jag vill komma till är iallafall att Yrsa först i början skällde och morrade och betedde sig hotfullt mot honom men att när hon sen märkte att jag skyddade henne, accepterade det och lugnade ner sig. Kanske jag äntligen har hittat något nu som kan komma att hjälpa. Det gäller bara att träna, träna, träna och träna. Konsekvens.

Ingen hundpromenad :-(

Jag och Yrsa är ledsna tjejer... Sen jag började skolan har vi bara hunnit vara med på en enda hundpromenad... Det är intensiva veckor med många och långa dagar nere i Malmö. Men nu dröjer det inte länge, bara 1,5 vecka, innan nästa kurs börjar och då ser det ut att bli lite mer hemmaplugg vilket givetvis betyder mer tid med Yrsa Syrsa. Vi har en mysperiod just nu, hon är så duktig, så duktig, lilla grisen! Imorgon är det kurs, hoppas det håller i sig!!!

Ny milstolpe

Idag är Yrsa åtta månader på dagen och väger hela 19 kg! Börjar bli stor, lillfian.

Hundkurs

Efter uppehåll förra onsdagen var det dags för lektion nummer 2 på Ängelholms Brukshundklubb. Även denna gång var det mycket teori men vi började med att ta ut hundarna och gå med dem på parkeringen. Yrsa verkade känna igen de andra hundarna, gjorde inte så många utfall, var lite lugnare än förra gången. Däremot var där en ny hund med och den var minsann läskig så de flesta av de utfall som faktiskt förekom var mot denna hund. Yrsa kommer säkert bli kompis med alla hundarna på kursen vad det lider, men än så länge är vår plats fortfarande i mitten av ringen. Yrsa var iallafall jätteduktig när vi gick där på parkeringen, följde med bra och vi kunde passera de andra hundarna utan att hon gjorde några utfall. Hon är duktig, fian, när hon sätter den sidan till...

Hundpromenad

Äntligen hann jag och Yrsa vara med på hundpromenaden igen!
Den gick till precis som vanligt, det vill säga först promenad i skogen och sen lite lydnadsträning. Smilla missuppfattade Sandras kommando om att gå RUNT trädet och försökte i stället klättra UPP i det. Allt för dig matte!!! Alla hundarna var jätteduktiga på lydnadsträningen och jag är jättenöjd med Yrsa insats. Hon lydde ovanligt bra, fian. Fast hon är allt bra kaxig, när Zaro hade en pinne i munnen som Yrsa var väldigt spess på fick han minsann höra ett och annat...

Sen sist

Ja, jag har varit minst sagt dålig på att uppdatera på sistone. Det har varit ett par intensiva veckor med skolstart. Posten har bytts ut mot Tandläkarhögskolan i Malmö och jag och Yrsa försöker anpassa oss till nya rutiner. Ibland är det väldigt tidiga morgnar, ibland sover vi läääänge, ibland blir det långa dagar hos pappa och Åsa för Yrsa, ibland behöver hon inte åka dit alls. De två senaste hundpromenaderna har vi inte hunnit vara med på och det tycker både jag och Yrsa är trist. Istället har vi spårat med Sandra och Smilla Två i Hålehall en regning och åskig söndag. Jag blev riktigt blöt om fötterna men det var skoj ändå och Yrsa följde spåret fint. Nu har jag införskaffat ett par gummistövlar så nu ska jag slippa att riskera att bli förkyld på kuppen.
För två veckor sen började jag och Yrsa på grundkurs på Ängelholms Brukshundklubb. Vi har bara varit på en träff, först på onsdag är det dags för tillfälle två. Den första gången bestod mest av lektion för mattarna och hussarna inne på klubben men vi hann med lite övningar ute också. Bland annat att hunden ska vänta på tillåtelse innan den hoppar in/ut ut bilen och gå bakom matte/husse genom dörrar/grindar. Detta hade jag och Yrsa redan börjat träna på men det är alltid bra att få lite extra motivation och få träna med störning. De andra hundarna, ja... Yrsa är ju som hon är och hur mycket vi än tränar verkar detta med osäkerheten inför nya hundar (som visar sig i utfall) aldrig vilja släppa utan verkar bara bli värre och värre. Jag är antagligen det största problemet för jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det och har inte hittat ett sätt ännu som funkar. Hundarna på kursen var inget undantag, trots att de flesta var valpar, mycket mindre och yngre än Yrsa. När det var dags att ta ut hundarna fick alla ställa sig i en ring utom jag och Yrsa som fick ställa oss i MITTEN. Skitläskigt tyckte både jag och Yrsa men effektivt. Hon kunde ju inte göra utfall mot alla hundarna samtidigt. Jag fick rådet att ställa mig framför Yrsa så fort hon visade intresse för en annan hund, det vill säga, det var ett evigt dansande där i ringen. Mot slutet började Yrsa faktiskt slappna av lite, hon började bli lite intresserad av de andra och det var särskilt en hund hon ville leka med. Det fick hon dock inte, hon måste lära sig nu att strunta i andra hundar, oavsett om hon vill leka med dem eller slåss. Några dagar senare var jag och mamma ute och gick med Yrsa i Hemmeslöv där mamma bor och då var det en hund som hoppade över staketet ut på gatan när vi gick förbi och en hund som sprang ut genom grinden. Jag försökte visa Yrsa att hon inte behövde ta ansvar för att försvara oss genom att JAG skrämde bort hundarna. Jag vet inte om det var bra eller dåligt men jag och mamma fick oss i allafall ett gott skratt!
Ja, så har Yrsa kommit i spökåldern. Hon har upptäckt att det finns fåglar i burarna hemma, så de har blivit väldigt intressanta. Ibland ligger hon i soffan och bara kollar vad de har för sig, om de flaxar till springer hon dit för att kolla. En morgon morrade hon åt mina fötter som rörde sig under täcket, en kväll åt sin mjukistiger som hon precis hade lekt med, nyss åt sin mjukisanka...
Och igår var vi på kalas och träffade barn. Det gick bra. Yrsa brydde sig mest om Rocky men hon var ändå lite nyfiken och nosade lite på dem. Morrade inte en enda gång så jag får vara nöjd. Annars är ju det hennes strategi när hon stöter på något ovant och läskigt...
Och en dag var vi och plockade kantareller i skogen utanför mammas stuga i Dala. Yrsa fick springa lös. Hon såg så glad och lycklig ut och lystrade jättebra! Hon älskar att vara i skogen!

Vilken fin bild!

Finns det någon vackrare hund i hela världen?! Nä, skulle inte tro det!!!

Lavendel

Hansi hade hört att om man droppade några droppar lavendelolja på hunden skulle fästingarna hålla sig borta så innan vi började spårträningen i tisdags gjorde vi det för att testa. Hittills har jag bara hittat en fästing som bitit sig fast på Yrsa, däremot ett par stycken som kröp omkring i pälsen. Så det verkar ju faktiskt som om det har haft effekt.
Iallafall, samma dag som vi spårat hade jag tvättat och bäddat sängen med rena lakan. Det luktar ju en del när de är alldeles nytvättade och jag kan säga att lavendeloljan också luktar en hel del! Yrsa har ju börjat sova i sängen, åtminstone i början av natten, och jag kan säga att det var rätt så mycket dofter den natten! Det var nästan så jag inte klarade av det, trodde nästan att hjärnan skulle upplösas...

Spårträning

Istället för den vanliga hundpromenaden åkte vi idag till Snapparp och skogen för lite spårträning. Det var egentligen tänkt att vi skulle spårat förra tisdagen men det blev inställt eftersom det fullständigt öste ner hela eftermiddagen/kvällen. Jag och Yrsa har inte spårat sen tidigt i somras, eller om det till och med var i våras.
Vi började med mattespår. Jag fick lämna över Yrsa till Sandra och gå och gömma mig i skogen (seperationsångest på hög nivå, frågan är vem det är värst för- mig eller Yrsa?). Det gick väl sådär för Yrsa men jag hade inte varit så snäll utan travat iväg genom snår, balanserat på grenar, vikit undan för buskar... Vet ni hur svårt det är att hitta en bra rak väg genom skogen?! Till slut hittade hon mig iallafall och hon spårade faktiskt lite grann...
Nästa spår vi lade var ett godisspår. Vi gick på en traktorväg med skog på båda sidor och så lade vi ut spåren i skogen på ena sidan av vägen. Mitt och Yrsas spår låg sist så vi gick förbi alla andras och när vi kom till stället där jag lagt ut vårt spår svängde Yrsa omedelbart ut i skogen, nosen i backen, och sen tog hon hela spåret i hundranittio ungefär. Hon hade inte alls tid att ta godis som låg I spåret men verkade väldigt nöjd när hon kom fram till godishögen jag lagt i slutet. Så gick vi tillbaka genom skogen i en båge och när vi kom till början av spåret igen, den här gången från andra hållet, vek Yrsa av igen. Hon ville så gärna ut i spåret igen, jag fick knappt henne därifrån, men så tyckte Hansi att vi kunde gå en gång till om hon nu ville det eftersom det gick så snabbt första gången. Den här gången spårade hon mycket långsammare, tog varenda godisbit. Hon var så duktig min lilla fi-ís!

Missförstånd

Igår fick jag ett telefonsamtal från Lotta på Ängelholms Brukhundsklubb. Hon ville bara meddela att vi hade blivit placerade på en kurs som skulle starta onsdagen den 30 augusti kl. 19.00. Vad konstigt, sa jag. Jag har redan fått ett mail där det stod att kursen börjar kl.18.00. Jaha, sa Lotta. Vem har skickat det mailet till dig? Jag är säker på att det ska vara kl.19 eftersom jag pratat med din instruktör och hon skulle inte hinna annars...
Så jag fick gå in på min mail för att kolla och när jag sa vem avsändaren var sa Lotta att någon sån inte fanns hos dem. DÅ trillade poletten ner! Det var givetvis inte från Ängelholm mailet kom utan från Halmstad! Jag satte upp mig på väntelista där i våras, precis när Yrsa kommit, eftersom det inte fanns plats i Ängelholm och sen har jag inte hört något ifrån dem förutom bekräftelsen på anmälan. Så när jag nu fick det där mailet med kursstartsinformation tog jag bara för givet att det kom från Ängelholm eftersom jag nyss pratat med dem. Avsändaren hade nämligen glömt att skriva vilken klubb hon tillhörde. Ja, så kan det gå! Hade inte haft något emot att gå i Halmstad om det inte hade varit så långt att köra, och som det nu är så skulle jag aldrig i världen hinna till kl. 18. Onsdagar kl. 19 i Ängelholm passar mitt schema mycket bättre. Det kan bli stressigt nog ändå tror jag...

Terminsstart

Onsdagen den 30 augusti klockan 18 ska jag och Yrsa börja på kurs på Ängelholms Brukhundsklubb. Vi har tydligen hamnat i en unghundsgrupp och det känns bra tycker jag. Är lite osäker på hur Yrsa hade funkat ihop med en liten tolv veckors valp... Nu hoppas jag bara att jag ska få ihop det hela schemamässigt eftersom jag själv börjar i skolan nere i Malmö på måndagen. Är jag själv schemalagd till 17.00 kan det bli lite snoigt med tid...

Yrsa & Brynolf

Äntligen har lugnet återkommit till mitt och Yrsas liv! Det var lite väl intensivt med en hund, en kattunge och tre fåglar i lägenheten. Om inte Brynolf klättrade på fågelburarna så käkade Yrsa kattbajs. Det var sådär kul när hon kom gående med kattsand på nosen som skvallrade om var hon varit. *ryser* På de få dagar som Brynolf har bott hos oss har han förstört mer än vad Yrsa gjort på fyra månader (det enda hon har förstört är en bok- katten har pajat en lampa, flera krukor, en ljusstake samt Yrsas vattenskål).
Det var intressant hur Yrsas och Brynolfs relation utvecklades under veckan. I början var de nyfikna på varandra men väldigt rädda. Katten fräste och Yrsa morrade. Efter en dag eller två verkade inte Yrsa veta riktigt vad hon skulle tycka om katten, var den snäll eller inte? Ett par gånger hoppade katten upp på mig när jag inte var beredd. Det är inte så skönt med kattklor som tränger in i huden så de gångerna skrek jag till och Yrsa lärde sig snabbt att det gjorde ont på matte om katten var på mig. Katten fick sig ett par tjuvnyp och utskällningar ett par gånger innan Yrsa lärde sig att det inte var så farligt trots allt. Nu har de nosat på varandra och Yrsa har försökt att få igång Brynolf med lekinviter. Det har väl gått så där... Hade Brynolf bara fått bo kvar hade de säkert blivit riktiga bundisar vad det lider men i dag har han flyttat. Nu ska han bo på landet, där han kan hoppa omkring i gräset, jaga fåglar och fånga möss och bara ha det bra hos min kompis och hennes familj. Det känns bra att han har fått ett bra hem, det är världens mysigaste katt (och då är jag egentligen ingen kattmänniska), jag hade gärna behållt honom själv men det funkade inte riktigt.

Brynolf

Lillebrors katt fick ungar för ett par månader sen och i ett svagt ögonblick lyckades lillebror övertala mig att ta en av dem. Vi får väl se hur länge han får stanna, är det någon som vill ha en katt är det bara att höra av sig, men bra söt är han i allafall- lille Brynolf.

Akita

Igår träffade jag och Yrsa en american akita. Jag har hört talas om rasen men aldrig sett någon bild på en och det jag hört har inte varit positivt. När jag hör akita tänker jag kamphund typ.
Nu var jag och Yrsa ute och gick på strandpromenaden när vi mötte den här hunden på det smalaste minst lämpliga stället för ett hundmöte när man har en hund som Yrsa. Det bästa som stod till buds var att sätta oss ner på en bänk. Yrsa betedde sig givetvis högst otrevligt och gjorde sitt bästa för att försöka skrämma bort "fienden". Jag började prata lite med hundägaren och han tyckte det var okej att de fick träffas. Yrsa ville så så gärna leka men vågade inte riktigt. Han var ju så stor! Som tur var tog akitan Yrsas utfall med ro och verkade förstå att de inte var allvarligt menade. Han gjorde sitt bästa för att visa Yrsa att han inte var farlig och bara ville busa. Han hade ett väldigt snällt uttryck i ansiktet och såg ut som en stor nallebjörn. Inte alls så som jag förställt mig en akita. Jag hade mer tänkt mig åt amstaff hållet. Det lossnade inte riktigt för Yrsa den här gången, han var ju stor och såg inte ut som Zaro eller Rocky, men jag är helt övertygad om att de skulle haft skitkul om vi bara hade gett det mer tid.

Renovering

Lillebror flyttar till ny lägenhet men innan dess måste den målas och tapetseras. Idag har jag och Yrsa hjälpt till. Jag med en målarpensel, Yrsa med att underhålla Rocky. Gud, vad de har roligt ihop! De kommer jättebra överens och Yrsa är inte alls så gruffig mot Rocky som hon kan vara med andra hundar. Det känns som om hon litar på honom. Är kul att se dem ihop, hur de turas om att vara i underläge, hur nära de kan ligga varandra och bara slappa. Ikväll låg de rygg mot rygg, helt avslappnade, med benen på varsitt håll, en svart, en vit. Såg ut som tvåfärgade siamesiska tvillingar. Och så pussas de. Ibland riktiga tungkyssar, där de slickar på varandras tungor. Så länge det håller sig där så är det okej....

Hundpromenad

Yrsa var jätteduktig i går på hundpromenaden! Nån gång sprang hon fram till staketet på hundängen när det gick folk förbi men hon skällde inte(!) och kom till slut. Flera gånger satt hon kvar hos mig också. Hoppas, hoppas hon börjar fatta att så gör man inte!

Nästa gång ska vi spåra!

Ja, och så...

... har Yrsa jagat en Securitasvakt...

Sen sist

Jag och Yrsa har varit laaaaaaaata.

Förra tisdagen var det ju hundpromenad som vanligt. Yrsa uppförde sig bra och var riktigt duktig. Ratade den goda fläskfilén jag hade med mig som belöning för Sandras torrfoderkulor från Doggy. Så det var bara att köpa en påse och Yrsa älskar dem!

I fredags träffades vi hemma hos Ida. Både Smilla Ett och Smilla Två var där. Ida bor avskilt på landet så hundarna sprang lösa och levde loppan på ett stort fält. Oj, vad de såg ut att vara lyckliga! Idas mamma var också lycklig- hon var inte alls främmande för tanken att låta oss ha hundarna hemma hos sig när vi jobbade... Idas pappa var ute på svensexa och plötsligt dånade tjugo drängfulla män in. Det var visst något fordonsproblem. Yrsa är som sagt inte så förtjust i män och de här var minst sagt högljudda och vissa väldigt närgångna. Till slut var vi tvungna att gå undan med hundarna tills att de hade åkt igen. Undrar hur detta påverkat Yrsas syn på män?

Och i lördags var Ida, Sandra och Smilla Två hos oss och grillade. Vi satt nere på gården och Yrsa uppförde sig ända till klockan tio då hon fick syn på en katt och började tokskälla. Så nu har vi gjort oss impopulöra hos vissa av grannarna... Yrsa blir som tokig så fort hon får se en katt (utom RandigGrå hemma hos pappa och Åsa) och det har hon blivit sen vi var hemma hos lillebror och hans katt anföll Yrsa för att hon kom för nära hennes kattungar. Jag trodde katten skulle klösa ögonen ur Yrsa men det var ganska komiskt ändå eftersom Robins hund Rocky(som annars kommer jättebra överens med katten) började skälla åt Puma precis som han ville säga åt henne att Yrsa behöver du inte oroa dig för, hon är okej.

Ja, så har vi anmält oss till grundkursen på Ängelholms Brukshundklubb.

Och Yrsa har börjat sova i sängen....

Hovbacka

Igår var vi i festlokalen och förberedde inför kvällen. Jag tog med mig Yrsa och Eva, en av de andra tjejerna, tog med sig sin hund Smilla (ett). Yrsa kände igen Smilla redan i bilen och det gick hur bra som helst mellan dem. Oj, vad de sprang runt och busade! En gång var Yrsa ute på gården tillsammans med Eva och Smilla. Jag ställde mig i ett av fönsterna och ropade på Yrsa och sen gick jag bort till dörren. Då satt Yrsa så fint där vid fönstret som jag hade kallat ifrån och väntade på mig. Gullehund! Yrsa var faktiskt jätteduktig igår. Hon träffade flera nya människor, alla tjejer, men jag tycker det går bättre och bättre. Hon kan fortfarande vara lite rädd och försiktig men tjejer accepterar hon snabbt nu.

När Smilla åkt hem blev det nog tråkigt tyckte Yrsa för jag hittade hennes halsband på golvet, söndertuggat. Det har varit sönder i spännet så det har inte gått att spänna in utan har suttit ganska löst på henne och nu hade hon fått tag på det där det hängde om halsen och börjat tugga på det. Det gör inte så mycket, det är ju ett valphalsband, men jag hade inte tänkt köpa något nytt till henne förrän nästa månad och då ett fint i läder. Nu får det bli ett billigt igen så länge, det är dyrt att ha fest, men ett halsband behöver vi ju och då måste jag ju köpa ett nytt koppel också- det måste ju matcha! :-)

Försummelse

Har så dåligt samvete, Yrsa har blivit försummad den här veckan, jag har inte alls haft lika mycket tid för henne som jag brukar. Jag och två kompisar ska ha stor 25års-fest imorgon och det har varit bestämt ungefär sen tidernas begynnelse. Det är mycket att fixa och det går tyvärr ut över Yrsa. Men nästa vecka ska jag bara umgås med Yrsa på mina lediga stunder!!!

Det här med rumsrenhet...

Vi var hos min kompis igår och vad gör Yrsa?! Jo, kissar på hennes matta! Tur att vi har känt varandra läääänge! Förlåt, Ida!!!

Annars har Yrsa fattat att det är ute man gör sina behov om man går på fyra ben. Fast det är klart, är man på ett nytt ställe så kan man ju alltid prova om det är okej att kissa inne där...

Hundpromenad

Dags för hundpromenad igen. Yrsa var duktig. Skällde inte (nästan) fast Zaro var på skällhumör i början, uppförde sig ganska bra på promenaddelen (det är trots allt väldigt mycket störning) och lydnadsdelen gick riktigt bra, särskilt mot slutet var Yrsa jätteduktig. Jag var så nöjd, ända tills Yrsa gick på Smilla Två. Tror Yrsa tyckte att Smilla kom för nära mig och dessutom hade jag köttbullar i handen och jag tror en tredje hund var med där också. Jag stod och pratade med Sandra när Yrsa gjorde ett litet utfall mot Smilla. Det var bara det att den här gången sa Smilla ifrån till Yrsa som inte gav sig. Ingen blev skadad och det gick lätt att sära på dem och sen var det bra men jag blev själv så chockad så jag glömde att säga till Yrsa att det där var icke önskvärt beteende. Jävla ligisthund, jag blir så trött på henne ibland! Glädjen över att det gick så bra på lydnaden bara försvann- att jag alltid ska behöva skämmas över henne! Hoppas Yrsa fick något att tänka på också...

Terv-pojke

Min jobbarkompis Linda och hennes son Kevin är hundvakt åt en tervuerenpojke och igår fick Yrsa träffa Sickan ute på gräsmattan. Åh, så fiiiiiin han var! Yrsa betedde sig som vanligt när hon träffar nya hundar men jag börjar vänja mig så jag blir inte lika nervös längre utan kan iaktta i stället och se NÄR Yrsa gör sina utfall. Det är ofta när den andra hunden kommer för nära mig eller henne, helst vill hon nosa den andra hunden i baken först innan den får nosa på henne. Och så jobbar hon efter devisen bättre att förekommas än förekomma, utfallen beror på att hon är rädd och hon biter aldrig utan de är bara till för att skrämmas och sätta den andra hunden på plats. Sickan var också lite reserverad och när Yrsa kände sig mogen för att leka var inte han så pigg på det utan verkade snarare rädd för Yrsa. Gör inte mig något, förhoppningsvis lär det Yrsas något.

Promenader

Våra promenader brukade bestå av ständiga stopp och däremellan drog vi i varsin ände av kopplet. Det kunde ta en timme att gå en sträcka på två kilometer, ibland kändes det nästan som att vi inte kom någonstanns. Men nu har det äntligen lossnat. Yrsa går för det mesta relativt fint i kopplet och det är inte längre samma problem att möta människor, cyklister, bilar... Finns fortfarande en hel del att jobba med men det är inte längre en plåga, våra promenader.

Grattis

GRATTIS YRSA! 6 MÅNADER!!!

Hundpromenad

Idag var det åter dags för hundpromenad. Det blev två nya hundar den här gången. Sandra och Smilla, och en hund, Bonzi, med matte. Det blev lite kalabalik i början med de nya hundarna, särskilt med Bonzi. Yrsa skällde och skällde så jag gick lite bakom den nya hunden så Yrsa kunde spana in den lite. Då lugnade hon ner sig. Det hade nog inte gått så bra om de hade fått hälsa på varandra i början. När de sen väl fick nosa på varandra gjorde Yrsa inte alls utfall på samma sätt som hon brukar. Jag blev lite irriterad på Bonzis matte som envisades med att hela tiden hålla sig i närheten av mig och Yrsa och släppa fram sin hund för att hälsa. Jag berättade redan i början för henne att Yrsa inte är så förtjust i främmande hundar och lite rädd. Sen blev hon sur när Yrsa morrade och gjorde ett litet "utfall" åt hennes hund. Hon sa att då blev hennes hund också arg och bet. Ja, men om det nu är så, varför utmana ödet? En halv minut senare gick hon jättenära med sin hund igen.
Under lydnadsdelen fick vi träna mest med kopplade hundar eftersom vi inte var riktigt säkra på hur de nya hundarna funkade i gruppen. Fick släppa loss Yrsa en gång och det första hon gjorde då var att rusa fram till staketet och skälla ut en joggare och sen vägra att komma. Suck, suck, suck... alltid får man skämmas.... Och inte hade jag tillräckligt gott godis heller, bara torrisar och det duger inte på hundpromenaden. Då måste det tunga artilleriet fram! Jag lär mig minst lika mycket på dessa träffar som Yrsa, om inte mer....

Besök

Idag kom Yrsas uppfödare Susanne och Hasse och hälsade på. Det var kul att få visa dem hur Yrsa har det. Vi träffades först uppe vid kyrkan innan de följde med hem på fika. När Yrsa såg dem verkade hon inte veta hur hon skulle reagera. De var främlingar men ändå något bekant... Efter en stund kände hon igen dem, fast Hasse tog det lite längre tid att gå fram till.
Fick en del intressant information som förklarar en del av Yrsas beteende. Hasse var den som alltid fick klippa klorna och en gång hade han råkat klippa Yrsa i pulpan. Därför är det bäst att vara lite extra på sin vakt mot män. Och en gång som liten kravlade Yrsas sig in mellan badkaret och en vägg och fastnade där vilket resulterade i att hon bröt klon. Inte konstigt att man knappt får röra vid hennes tassar!
De berättade även hur de vuxna hundarna hade varit mot valparna. En hund hade varit jättesnäll, nästan aldrig sagt i från, en hund sa till direkt medan mamman var lite mittemellan. Yrsa verkar ju jobba efter devisen bättre att förekomma än förekommas vid möte med nya hundar och kanske det är något som hon fått med sig från uppväxten. Egentligen behöver man ju inte spekulera, det är ju som det är, men personligen ser jag hellre att det är något inlärt än medfött... Inbillar mig att det är lättare att lära om än att lära henne hantera ett personlighetsdrag på ett bra sätt.

Strandbesök

Två besök på stranden har det blivit i helgen. Igår var vi fyra tjejer, en kille och två hundar som åkte till den nya hundstranden i Segelstorp. Jättefint vatten, kallt men klart. Yrsa hade aldrig träffat den andra hunden tidigare, Smilla (nr.2), men det gick bra. Jag hade förklarat för Sandra, hennes matte, hur Yrsa är i början men det dröjde inte länge innan Yrsa ville leka. Däremot gjorde hon några utfall senare mot Smilla. Vet inte vad det tog åt henne, om Smilla kom för nära mig eller något. Överlag är de jättebra kompisar iallafall och Smilla Två är en jättefin och snäll hund. Hursomhelst så uppförde Yrsa sig väldigt bra på stranden igår. Satt och nöjt och bara spanade.
Idag åkte jag och Yrsa själva till stranden här i Båstad. Jag vet inte vad det tog åt Yrsa men hon uppförde sig väldigt, väldigt illa. Bara skällde på alla hundarna (verkligen skällde också, inte bara morrade), slet och drog i kopplet. Det var inget särskilt som hände heller, utan hon var så från början. Sen blev det ju knappast bättre av att det kom fler och fler hundar från alla möjliga håll heller. Men det kan jag förstå, att det blev för mycket för henne, hon blev uppstressad, men hon var ju så redan från början... Jaja, det är bara att hoppas att det inte blir permanent. Vi hann iallafall med ett bad och en ordentlig lekstund med Smilla Två (som vi träffade på stranden) innan jag kände att det blev för mycket, både för mig och Yrsa. Och jag ska vara ärlig, helt hopplös var inte Yrsa. Det hände faktiskt att hon lyssnade och satt lugnt och bara tittade på de andra hundarna. Yrsa svarar jättebra på beröm så jag försöker att berömma när hon gör något bra, snarare än att säga till henne när hon gör fel. Det vill säga att ignorera när hon skäller, men ge beröm när hon är tyst. I vanliga fall accepterar jag inte att hon morrar heller men idag fick jag gå i från mina principer lite, hellre att hon morrar än tokskäller liksom!

Hundpromenad

I tisdags var det dags för hundpromenad igen. Den här gången var det redan "upptaget" på hundängen, tre hundägare, fyra hundar. En av hundarna har jag och Yrsa träffat förut, en labrador. Efter att ha pratat med de andra hundägarna och de hade övertygat oss om att deras hundar var snälla hundar släppte jag in Yrsa. Det gick bra men det var lite obehagligt ett tag. Yrsa morrar ju gärna och gör utfall mot okända hundar och de här hundarna sa äntligen ifrån. Hon behöver ju lära sig hundspråk men det är inte särskilt kul att stå och titta på. Jag var ju inte ensam, det kändes skönt att Hansi och Boel som har mer hundvana än mig var där. Mot slutet slappnade Yrsa av så pass att hon kunde välja ut en av hundarna som det kändes tryggt att leka med. Men då sa Zaro ifrån! Han verkade inte alls uppskatta Yrsas lekinviter med den andra hunden! Blev nog lite svartis....

Och idag har jag och Yrsa träffat grannhunden, cairnterriern Tindra. Hon dök in i deras bil, hälsade glatt på hennes ägare, och ville bara leka med Tindra. Jag hade inte hjärta att säga åt Yrsa att jag inte uppskattade att hon dök in i bilen på det där sättet, jag blev bara glad och lättad att hon betedde sig som en normal hund. Annars har Tindra fått sig en och annan utskällning. Är förvånad över att Yrsa verkade känna igen dem, det var längesen vi stötte på dem och då har Yrsa inte alls verkat gilla Tindra.

Landet

Yrsa och jag åkte till Eva och hennes hund Smilla. De bor en liten bit utanför Båstad, på landet. Kor och hästar, nyslaget hö, skog, småvägar...
Yrsa verkade komma ihåg att vi träffade Smilla för ett par dagar sen för hon sprang direkt fram till Smilla och ville leka. Det fick de göra också. Busa av sig. Smilla är bara ett par månader äldre än Yrsa. När de rasat av sig det värsta gick vi på promenad. Så så skönt att slippa alla människor! Jag vet knappt var jag ska ta vägen med Yrsa nu när det är tennisvecka, det är ett enda myller. Jag menar inte att vi ska undvika människor men det kan vara ganska tröttsamt, vi kommer liksom ingenstans eftersom vi måste gå åt sidan i många situationer. Men ikväll uppförde Yrsa sig så FINT! Är så nöjd med henne ikväll. Hon gick fint i kopplet för det mesta utan att dra, trots att Smilla gick före henne, och hon hade bra kontakt med mig. Hon morrade lite när vi gick förbi en hästhage men det är inte så konstigt eftersom hon antagligen aldrig sett en häst förut. Ja, så träffade vi Fredrik, en kompis till mig och Eva, och ja, Yrsa gillar inte okända människor, särskilt inte om de är av det manliga könet (vilket jag tycker är konstigt eftersom hon träffar många män- mammas kille, lillasysters pojkvän, pappa, lillebror, tre styvbrosor...). Hon ger liksom inget bra första intryck när hon nafsar.... Då hälsade jag ändå på Fredrik först, tog honom i hand för att visa att han inte var farlig men det hjälpte inte. Det finns lite att träna på men på det hela taget skötte hon sig jättebra!!!!

Och en sak till- vad är det som får folk att tro att bara för att de bor på landet är det okej att låta sina hundar springa runt hur som helst utan någon som helst uppsyn?! Vi träffade inte mindre än tre olika hundar som sprang lösa utan att det syntes till någon ägare, varav den ena hunden, berättade Eva, inte gillade andra hundar. Det var lagom kul när han kom springande fram till mig och Yrsa (som var i koppel), och hon morrade och han morrade... Jag tänkte att nu smäller det, men det gjorde det som tur var inte, men fy vad förbannad jag blev! Det behövs liksom inte att Yrsas rädsla för andra hundar spärs på...

Sol, vind och vatten

Igår var det hundpromenad igen men istället för träning bestämde vi oss för att köra bort till hundstranden och bada med hundarna eftersom det var så varmt. Varken vi eller hundarna orkar koncentrerar oss då. Det var jättekul verkligen! Det plaskades och simmades och skvättes och sprangs och hoppades. Det är så kul att Yrsa gillar att bada!

Morgonstund har guld i mund

Jag och Yrsa går som sagt upp ganska tidigt på morgnarna, vid sex-tiden. Klockan ringer redan vid halv sex men vid den tiden är varken jag eller Yrsa särskilt alerta så det brukar snoozas både en och två och tre gånger innan vi orkar oss upp. Slutsats: det finns inte så mycket tid över för oväntade händelser. Det brukar gå bra men idag hade vi vår värsta morgon hittills.
Först hämtar Yrsa en toarulle på toaletten medan jag är i duschen- toapapper över hela hallgolvet.
På vår kisserunda bajjar hon inte förrän vi är tillbaks utanför porten, bara att vända tillbaks nerför backen till soprummet med påsen.
När vi är på väg ut till bilen sitter det en katt utanför porten som Yrsa givetvis får syn på och hon börjar tokskälla i trappuppgången. Ekade fiiiint! Lagom kul klockan sju på morgonen, grannhunden stämde också in... Så kommer vi utanför porten och Yrsa har katten i färskt minne och sätter av efter den. Trots att jag var beredd tappade jag greppet om kopplet eftersom jag samtidigt var upptagen med att bära lunchlådan och öppna porten. Yrsa satte av efter katten runt huset, döv naturligtvis. Samtidigt kommer ena grannen ut och när Yrsa kommer springande tillbaks är det så klart inte mig hon springer fram till utan grannen. Jag skämdes rätt rejält och kände mig som värsta dåliga oansvariga hundägaren utan någon som helst pli på min ligisthund. Och när vi väl kommer fram till pappa och Åsa far Yrsa fram till deras kaninbur så fort hon kommit av bilen och vägrar gå in. Suck, suck, suck...
Och ja, för de som undrar, jag kom försent till jobbet....

Fiskmåsar...

... borde förbjudas! Både de som bygger bon på hustaken och sen vaktar dem med liv och lust och de som kommer hit och invaderar! Alla som bor i kuststäder vet nog vad jag pratar om! Blä, tycker både Yrsa och jag!

Hon fattar!

Lilla fian var så duktig på kvällspromenaden nyss. Hon upptäckte att det gick ett par med en barnvagn bakom oss och då satte hon sig självmant på min vänstra sida och där satt hon snällt tills de gått förbi. Tro nu inte att hon uppförde sig så här exemplariskt hela promenaden men det kändes ändå väldigt bra. Och inte verkade hon bry sig lika mycket om cyklisterna som vanligt heller. Det finns hopp om framtiden!

Namnbyte?

Re-sa, Yr-sa, Za-ro...
Ja, ibland råder det förvirring på våra hundpromenader.... Ibland står man där med fel hund och undrar var ens egen hund tog vägen?
Resas matte undrade försynt igår om jag inte kunde tänka mig att byta namn på min hund...? Palle var hennes förslag, haha!!! Jo, det är väl ungefär i nivå med Gösta, som Kenneth, mammas sambo, envisas med att kalla henne.
Nä, jag kommer hålla fast vid Yrsa, eller möjligtvis fia...

Ritual

Grannen hemma hos pappa har ett troll av brons i trädgården. Första gången Yrsa såg trollet skällde hon ut det efter noter och nu har hon en liten ritual. Varje morgon som jag lämnar henne hos pappa och varje eftermiddag jag hämtar henne springer hon alltid in till grannarna och skäller på trollet. När hon talat om att hon finns är det bra och hon kommer trippande tillbaks, uppenbarligen mycket nöjd med sig själv.

Midsommar

GLAD MIDSOMMAR!

Hundpromenad

Igår var det dags för hundpromenad med Zaro och de andra igen. Yrsa studsade fram till Boel, Hansi och hundarna, glatt viftande på svansen. Hon var så glad! Och för första gången stod hon lugnt och avslappnat när hon blev klappad, det bekom henne inte. De andra gångerna har hon låtit sig klappas en kort stund, hela tiden varit på sin vakt, men nu brydde hon sig knappt. Så skönt att se henne, så roligt att hon var så glad!
Yrsa uppförde sig väldigt bra igår. Flera gånger stod hon lugnt vid min sida när det kom både joggare och cyklister förbi. Blev riktigt stolt faktiskt, men sen vet jag att hon inte uppför sig så väl när vi går själva. Ändå ett bevis på att hon kan! Det finns hopp!
Det är intressant att studera hur folk som måste passera oss beter sig. Det måste vara en imponerad syn att se fyra svarta hundar snällt gå till sidan, sätta sig ner och lugnt sitta kvar. Ibland hamnar vi på varsin sida av gångstigen. En gång när vi gjorde det mötte vi en kvinna som måste ha varit hundrädd, hon gick stora svängar runt varje hund, såg ut som om hon gick slalom. Igår blev en kvinna på cykel så imponerad att hon var tvungen att leende vända sig om för att titta en extra gång och då höll hon på att vingla ut i skogen. Haha! Vi skrattade gott!
Efter promenaden slutade vi som vanligt på hundängen. Även denna gång fikade vi och den här gången var det Yrsas tur att dregla i Mags kaffe så jag antar att vi är kvitt nu! Passerade ett par hundar och en joggare medan vi var på ängen. Eftersom den är inhägnad har vi oftast hundarna lösa där. Klart att Yrsa skulle springa fram och skälla och ha sig! Grr... Hansi tyckte att jag skulle springa och gömma mig och det gjorde jag. Flera gånger. Det kan hon gott ha, den lilla grisen!Skäller man på andra så försvinner matte, så det så! Tog ganska lång tid för henne att hitta mig, de andra hundarna distraherade, men hon var inte intresserad av dem, man märkte tydligt att hon var av med mig. Som vanligt tog hon ett ordentligt grepp om min hand när hon väl hittat mig, precis som om hon vill säga att hallå, vad är det där för sätt!? Du kan ju inte bara försvinna så där, förstår du väl! Hon är rolig, min lilla fia!

Kontaktkontraktet

Jag har fått låna cd-skivan till Kontaktkontraktet av Hansi. Har äntligen tittat på den och den innehöll en hel del matnnyttigt. Har redan sett på den flera gånger. Skvallerträning, som de tar upp på filmen, det är något som jag och Yrsa ska träna mycket på. Så fort det dyker upp en cyklist, en hund, en fågel, en kanin eller något annat spännande blir hon totaldöv. I den stunden finns det inget som är mer intressant, inte favoritgodiset, inte matte, inte favoritleksaken.

I filmen illusteras övningarna med hundar och deras mattar/hussar och det förekommer således en hel del hundar. Detta tycker Yrsa är jättespännande. När filmen snurrar i dvd:n går hon fram till tv-rutan och trycker nosen mot precis det ställe där hunden är. Är lite orolig för att hon ska välta tv:n men det behöver jag nog inte vara. Det går lugnt till, hon är intresserad ett tag sen går hon därifrån. Tills dess att det dyker på en annan hund i rutan. Då är hon där igen. De är kul, de små djuren....

Bus

Ikväll har Yrsa hittat på sitt första bus! Jag stod inne i badrummet och borstade tänderna när hon smet in, tog en full toarulle, sprang ut i hallen och levde loppan! Tyst var hon också så jag märkte inget förrän jag kom ut från badrummet, trodde bara hon lekte med sin krabba. Det var toapapper överallt! Tycker det är kul jag... Skulle ha tagit en bild men batteriet på kameran var urladdat. Synd, för Yrsas bus borde dokumenteras.

Picnic

Igår var jag och Yrsa med på picnic i Torekov med Ida och Eva. Jag tyckte det var sådär kul att åka ut till Torekov på min fritid, det räcker att jag delar ut post där. Torekov är helt förstört för mig, tänker bara på jobbet. Vet vad varenda människa i Torekov heter och var de bor. Men picnicen var trevlig ändå. Yrsa pussade på Eva och Ida, åt harlort, spanade på måsarna och skrämde bort en man som var på väg fram för att hälsa på henne. Han hade inte frågat om det gick bra så det var rätt åt honom. Han undrade nog vad det var för mördarhund jag hade...

När vi satt där och åt vår picnic tappade jag en bit tomat på marken och genast var Yrsa där och nosade på den. Jag trodde att hon bara skulle fryna på näsan som de flesta andra normala hundar gör men inte Yrsa inte. Först slickade hon i sig innanmätet och sen käkade hon upp resten. Då var jag ju tvungen att prova med fler tomatbitar och hon åt upp allihop, verkade tycka det var jättegott. Testade med melon och jordgubbar också och allt gick ner. Knäpphund... Men egentligen borde jag inte vara förvånad eftersom Yrsa verkar gilla det mesta som kommer från växtriket. Riva upp mossa från gräsmattan är till exempel jätteroligt, eller tugga på blommor. Och häromdagen satte hon i sig en rå potatis som jag tappat på golvet. I do say, I do say...

Hundpromis

I tisdags var det dags för hundpromenad igen. Den här gången i trettio-gradig värme. Puh! Det var svårt att avgöra vem som led mest av värmen- vi eller hundarna? Promenaden blev kort med få lydnadsövningar. Däremot bjöds det många tillfällen att öva på möten, var en hel del som var ute och rörde sig i Malenskogen. En ganska imponerande syn när fyra stora svarta hundar sitter fint vid vägkanten medan cykel efter cykel passerar förbi (ja, Yrsa fick ju ha lite hjälp med att sitta kvar, men så är ju också hon den enda valpen).

Boel och Resas matte hade fixat fika, kanelbullar och en jättegod hemmabakad kaka. Resa var mest intresserad av köttbullarna jag hade i min ficka och dreglade i min saft! Yerk! Riktigt mysig var det iallafall, trots att jag fick stressa iväg till min lillasysters avslutningsbal.

Pinnsamling

Yrsa gillar pinnar. Att hämta, kampa om, att bita i, att bära. Nästan varje gång vi är på väg in hittar hon en pinne som hon tar i munnen, stolt som en tupp (höna?). Pinnen får aldrig följa med in utan släpps lydigt innan dörren öppnas. Såg imorse att det bildats en riktig liten hög med Yrsa-pinnar precis utanför porten. Undrar vad grannarna tycker om detta pinnsamleri?

Uppdaterad

Yrsas hundkoja har blivit uppdaterad med bilder. Scrolla neråt...

Trädgård

Idag har Rocky varit hos mig och Yrsa. Jag tröttnade ganska snart på att ha båda springande runt mina fötter här hemma- plötsligt kändes lägenheten väääldigt liten- och åkte ut till mamma och Kenneth. Att gå ut på promenad med båda själv var inte ens att tänka på. Jag hade fullt sjå med att gå ner med dem båda till bilen, vilket är ca. 100 meter på otrafikerad väg. Hos mamma är trädgården inhägnad och där har Yrsa och Rocky sprungit runt hela eftermiddagen. De har lekt och busat, lullat runt och undersökt trädgården tillsammans, vilat i skuggan och grävt hål i gräsmattan (oops!). Det är skönt att de kommer överens (hmm, ibland tycker Yrsa att Rocky kommer lite väl nära mig och då morrar hon lite grann, det är bara, bara min matte!). Vi får väl se hur det går när det är dags för Yrsa att börja löpa. Rocky är nämligen väldigt intresserad av Electra trots att hon inte löper just nu. Och Yrsa och Rocky ska INTE ha några valpar ihop, inte nu, inte sen, inte någonsin!

Flintskallig

Ibland är det en riktig pärs att vara ute och gå med Yrsa. Hon drar, skäller, lyssnar inte, vill jaga efter fåglar och kaniner, cyklister och joggare, morrar åt bilar och andra hundar... och inget funkar. Det är så jag vill slita mitt hår ibland! Allt känns hopplöst, känns som hon inte har gjort några framsteg alls, att allt jobb är förgäves, att det är lika bra att ge upp. Men så gör hon plötsligt någon liten grej som visar att hon har fattat, förstår, att det visst går framåt. Även om framstegen ibland är så små så att det nästan krävs mikroskop och trots att det emellanåt känns som om vi tar ett steg framåt och två bak, så känns det så bra när jag kan se att det ändå är på väg åt rätt håll. Och hon är faktiskt duktig, min lilla fia. Jag glömmer bara bort ibland att hon faktiskt inte är så gammal än, hon är ju inte mycket mer än 4,5 månad. Det ska nog bli bra så småningom, det här med människo- och hundmöten. JAG tycker att det har blivit bättre, åtminstone lite, lite...

Kusin

Yrsa har fått en "kusin"! Han heter Rocky, är ett år gammal och en blandning mellan golden retriever, schäfer och bordercollie. Han ska bo hos min lillebror, Robin, och igår träffade vi dem för första gången. Yrsa tyckte han var väldigt läskig till en början, gjorde en del utfall, den lilla grisen. Som tur är verkar Rocky vara en snäll hund. Han lät henne hållas och fortsatte att vifta på svansen. Precis när de höll på att bekanta sig kom det en man med en labrador. Han frågade om hundarna fick hälsa och trots att jag förklarade hur Yrsa var och att hon bara var en liten valp envisades han med att släppa in sin hund till våra. Hon är ju så snäll, det kommer säkert gå bra! Jo, hans hund är säkert jättesnäll, men jag vet ju bara hur Yrsa är mot nya hundar och man vet aldrig hur en snäll hund reagerar när en stöddig liten valp börjar göra utfall samtidigt som hon viftar på svansen. Sen kan även en snäll hund vara en skrämmande upplevelse för en osäker valp, särskilt en bufflig labrador. Men eftersom vi var på hundängen kunde jag ju knappast förbjuda honom att släppa sin hund, tänkte att jag får väl se hur det utvecklas, klarar Yrsa inte av situationen får vi väl gå. Nu gick det bra. Labben brydde sig mest om Rocky, och Rocky mest om labben så det visade sig snarare vara bra. Tog fokus från Yrsa och hon kunde på avstånd kolla in de andra hundarna och när de sprang runt och lekte kunde inte Yrsa riktig kontrollera sig själv, hon var ju bara tvungen att vara med! Fast matte var hon ju tvungen att hålla koll på också förstås!

Tråkmatte

I går var jag nog världens tråkigaste matte utifrån Yrsas synvinkel. Det hände ju inget kul alls! Det dåliga samvetet tvingade ut mig på en längre promenad längs stranden på kvällen och då fick jag verkligen igen för att jag varit så tråkig. Yrsa lyssnade knappt och gjorde hon det så löd hon lite halvdant... Bara för att visa att jag vet vad du vill men tjii på dig!
Får väl skylla mig själv men ibland har man bara såna dagar...

Toka

Vi var på stranden i dag och Yrsa for runt som en toka. Det har blåst en hel del här de senaste veckorna, vilket gör att det ligger en massa gyttja och gegg i strandkanten. Klart Yrsa skulle springa ut i den!! Hon älskar verkligen att vara på stranden, det är så kul att se henne när hon far runt! Tänk om det bara kunde bli lite varmt så jag kunde bada med henne...

Och japp, när vi kom hem var det raka vägen in i duschen med yrvädret- hon var verkligen ingen vacker syn! Det var så till och med jag inte tyckte det var så roligt att släppa in henne i lägenheten. Och då är inte jag direkt känd för min städnoja...

Ensam

Idag har Yrsa varit ensam hemma i cirka en timme. Hos pappa och Åsa har hon varit ensam hemma med de andra hundarna någon timme men hos mig var det bara andra gången hon var ensam så länge. Har mest lämnat henne när jag varit nere och handlat, slängt soporna och så, max en halvtimme. I början gnällde hon bara jag stängde badrumsdörren om mig, när det gick bra fick hon vara hemma lite längre och så har vi hållt på. När jag kommer tillbaka hem igen hittar jag henne oftast liggandes på hallmattan men idag kom hon inte ens och mötte mig när jag kom hem. Jag var tvungen att leta efter henne, vill inte göra för stor affär av att jag återvänder genom att ropa på henne utan brukar bara säga "hej, Yrsa" och sen göra något annat. Jag hittade henne sovandes i min säng! Den lilla filuren! När katten är borta dansar råttorna på bordet! Annars hade hon varit jätteduktig. Hon var som sagt helt tyst när jag kom tillbaka och den här gången behövde jag inte gå på skojakt. Hon brukar ha en tendens till att gå och hämta mina skor när jag inte är i närheten. Hon tuggar inte på dem utan jag antar att de bara luktar extra mycket mig, all fotsvett, hehe...

Hundpromenad

I

Idag har jag och Yrsa varit på hundpromenad med Hansi, Boel och deras hundar plus en gordonsetter som heter Resa. Yrsa hade träffat Zaro en gång tidigare, då tyckte hon att han var STOOR, men de andra hundarna träffade hon för första gången idag. Hon skällde en del precis när vi hoppat ur bilen, tror det var mest för att de andra hundarna skällde, hon ville väl inte vara sämre. Hon var väldigt nyfiken, ville gärna fram och hälsa. Det är lång väg kvar men jag tycker faktiskt att det har blivit lite bättre, hundmötena. Efter en stund gjorde hon lekinviter till alla de andra hundarna och senare fick hon busa av sig tillsammans med dem och då var hon verkligen i sitt esse.
När hundarna hade fått hälsa gick vi en promenad tillsammans i Malenskogen. Vi gjorde lite övningar på vägen, till exempel gick jag och Yrsa till sidan medan de andra hundarna passerade oss, eller så gjorde vi tvärtom, att jag och Yrsa fick passera de andra hundarna. Yrsa skötte sig jättebra, hon var väldigt duktig, men jag fick lite skäll för att jag inte berömde tillräckligt... hehe... :-)
Till slut hamnade vi på hundängen som är inhägnad och där tränade vi lite lydnad. Hansi är instruktör på Halmstads Brukshundsklubb och ägare av tre groenendaelare så bättre hjälp kunde jag och Yrsa inte få! Yrsa är så duktig, jag blir så stolt över henne när hon fattar något trots mina bristfälliga kunskaper. Allt är väldigt lätt i teorin, mycket svårare i praktiken! Bara en sån sak som att ha godiset i vänster hand och kopplet i höger- tvärtemot hur jag brukar ha det, så det får väl jag träna på lite grann. Höger och vänster, haha!
Eftermiddagen har verkligen varit suverän och jag och Yrsa ser framemot nästa tisdag!

Yrkesval

Om Yrsa varit människa hade hon antagligen blivit antingen hårfrisörska eller trädgårdsmästare. Det finns inget som är så roligt som hår och blommor! Att bita på då alltså!

Spårbitna

Igår träffade jag och Yrsa Eva och hennes blandrashund Smilla, 7 månader. Smilla och Yrsa har aldrig träffats förut och jag var lite orolig för hur det skulle gå eftersom Yrsa inte är så säker i mötessituationer. Hade fått tips av Hansi att låta Yrsa vara lös och Smilla i koppel till en början, så Yrsa kunde backa och komma undan om hon ville. Allt gick bra men Yrsa var ju som hon brukar vara i dessa situationer. Morrade och gjorde små utfall samtidigt som hon viftade på svansen och var jättenyfiken. Efter ett par minuter gick det där över och det syntes på henne att nu ville hon leka så då släppte vi Smilla, och som de busade! Jag och Eva gick runt fältet som vi var på medan de hade fullt sjå med att jaga och brotta ner varandra. Men eftersom vi gick var de samtidigt tvungna att hålla koll på oss och röra sig i vår riktning. Det var ett annat tips vi fått från Hansi. Det är verkligen toppen att ha en expert att kunna rådfråga!
När vildingarna hade fått busa av sig lite grann visade vi Eva och Smilla hur man spårar. Yrsa är så duktig! Hon har verkligen fattat vad det är hon ska göra! Jag bara visar ner henne och sen är det framåt som gäller med nosen i backen. Nån enstaka gång stannar hon upp, lyfter på huvudet och ser sig omkring, sen är det ner med nosen igen. Nu lade jag ett lätt spår till henne men det är ändå kul att se att hon fattat. I helgen har jag tänkt försöka lägga ett spår utan att Yrsa är med, så får det ligga en liten stund också. Hittills har hon ju bara spårat helt färska spår. Fast de som vet säger att ett spår faktiskt kan vara lättare om det har fått ligga en stund eftersom alla lukter då hinner lägga sig ordentligt. Ja, jag vet inte men så har jag hört.
Det gick bra för Smilla och Eva i spåret också, nu vet de hur man ska lägga spår och hur det går till så får de träna vidare på egen hand.

Kloklippning...

... är inte Yrsas favorit. Hon åmar sig och stretar emot och jag vet inte allt. Försöker passa på att klippa när hon sover men det tar ju en evigheeet eftersom hon vaknar efter varje klo och går sin väg. Vill helst inte hålla fast Yrsa, det gör ju knappast kloklippningen mer lustfylld för henne. Men nu har de klor som jag inte hunnit klippa i smyg blivit så pass långa så jag tyckte att nu MÅSTE jag klippa dem oavsett. Så jag och Yrsa kämpade, fick in en klo i klosaxen och precis när jag klipper till sprattlar Yrsa och jag klipper henne rakt i pulpan! AajjHh! Stackars, stackars Yrsa.... Blöder floder gör det också, så nu har vi blodfläckar över hela lägenheten. Det slutade ju blöda efter en stund men gud vad jag har dåligt samvete! Så det är bara gå tillbaks till plan A igen, det vill säga klippa i smyg när morrhoppan sover.

Kurragömma

Ibland när vi går våra kisserundor här runt huset har Yrsa en tendens att springa iväg ganska långt före och slå dövörat till. Hon är liksom så van vid att jag håller koll på henne här. Det kan ju komma både bilar som ska in på parkeringen eller människor som inte uppskattar att en morrande valp rusar fram till dem för att hälsa. Så ikväll sprang jag och gömde mig bakom några bilar och sen i trappuppgångarna på vägen upp till vår. Hade så klart koll på Yrsa hela tiden, det viktiga var att hon inte hade koll på MIG. Ojojoj, vad Yrsa blev nojjig när jag hade gömt mig ett par gånger! Hon tog ett ordentligt tag med munnen om min hand och mer eller mindre ledde mig till rätt ingång. Antar hon tänkte att den där matten får man allt hålla koll på så hon inte villar bort sig totalt. Hon verkar ju helvirrig....