Pinnsamling

Yrsa gillar pinnar. Att hämta, kampa om, att bita i, att bära. Nästan varje gång vi är på väg in hittar hon en pinne som hon tar i munnen, stolt som en tupp (höna?). Pinnen får aldrig följa med in utan släpps lydigt innan dörren öppnas. Såg imorse att det bildats en riktig liten hög med Yrsa-pinnar precis utanför porten. Undrar vad grannarna tycker om detta pinnsamleri?