Robin och Yrsa

Robin surar. Yrsa vägrar bli kompis med honom. Det är något hos Robin som hon har svårt att komma överens med. Hon bara skyggar och springer och gömmer sig bakom mig. Tramsmaja. Alla andra accepterar hon relativt fort, särskilt om de bjuder på godis. Men idag försökte Robin muta henne med hur mycket godis som helst men inte blev de bättre kompisar för det. Hon kunde sträcka sig till att försiktigt, försiktigt ta godis och sen snabbt, snabbt backa tillbaks igen.
Robin tycker hon är jättetråkig. Bara sover, busar inte, vill bara sitta i mitt knä. Men här hemma kan hon visst busa nu och särskilt kul är det om man får busa med och bita i matte. Det är lajbans det! Har sagt till Robin att han får ge sig till tåls, låta henne komma fram. De ska nog bli kompisar vad det lider. Det SKA de. Sa att han fick komma hem till oss och träffa henne, här där hon redan känner sig trygg.

Ett första försök

I morse gick Yrsa och hämtade min ena sko och gick och lade sig på sin filt med den. Jag tog den ifrån henne och ställde tillbaks den på sin plats men när jag kom ut ur duschen hade hon varit och hämtat den igen. Längtar efter Yrsas bus men mina skor får hon gärna låta bli (och alla möbler, väggar, golv och annat värdefullt...haha!)

Frestelse

Igår var jag och Yrsa och lämnade några grejer till mamma och Kenneth i Kenneths tomma lägenhet. De hade beställt pizza och satt och åt på golvet. Fyra pizzor som ligger till synes uppdukade på golvet borde bli för mycket för vilken valp som helst men Yrsa klarade det fint. Jag tog henne i knät och efter en stund förstod hon att det inte var till henne och somnade bredvid mig. Robin, lillebror, kom också dit ett litet tag och han bara skakade på huvudet åt Yrsas kolugn. När hon sover kan man göra nästan vad för något som helst med henne utan att hon reagerar.

Present

Idag kom Ida och hälsade på och med sig hade hon en present till Yrsa. En jättefin kräfta i gummi med tjocka "trådben" (hmm, bra beskrivning-INTE). Yrsa gillade den direkt, kommer säkert bli en ny favorit. Särskilt verkade hon gilla gummidelen så det kanske får bli en ren gummileksak så småningom? Tack, Ida! säger jag och Yrsa.

Jag och Ida och Yrsa gick och fikade på Contan. Tog stora vägen bort men det gick jättefint. Var mest jag som verkade vara nervös för att Yrsa skulle gå ut på vägen eller krångla sig ur halsbandet men hon verkade lika oberörd som vanligt och bara traskade på lika fint som hon brukar i kopplet. Tror hon är född väluppfostrad.

Det är något speciellt med valpar

Ja, det kan man verkligen säga! De flesta vi möter säger åh, vilken söt valp! och vill gärna komma fram och klappa. Nästan alla får något visst i blicken, blir som förbytta, börjar prata bebisspråk. Det är som om de mjuknar. Alla som frågar får gärna hälsa på Yrsa. Hon behöver träna på att träffa okända människor, men vissa tar bara för givet att det är okej och det kan jag bli lite irriterad på. Som idag, jag tog ut pengar på bankomaten när det kom en tant och fullkomligt dök på Yrsa. Nu gick det bra ändå, Yrsa verkade inte bli rädd, men jag vet att hon tycker det är obehagligt, hon vill helst hälsa själv. Och lite senare var vi på väg över vägen på övergångsstället när vi mötte en kvinna som började LOCKA på Yrsa där mitt på vägen. Hallååå?! Hur smart är det?! Jag gick bara vidare medan jag kallade på Yrsa. Folk alltså... vad tänker de med?

Fnatt

Igår var jag och Yrsa hos mamma och Kenneth och hälsade på. Mamma ringde och ville att vi skulle komma, hon ville träffa Yrsa sa hon. Tror hon är mer kär i Yrsa än hon vill erkänna :-)
Yrsa har bara varit där en gång tidigare men hon fick värsta fnattet och bara sprang runt, runt, runt och lekte och busade. Det var roligt att se och ett bevis på att hon börjar känna sig tryggare nu.
Innan vi åkte iväg till mamma busade vi lite i hallen och då bet hon sönder min tröja, busfian. Kunde ju inte bli arg, vi busade ju och det var knappast med vilje. Tur det inte var någon fin tröja...

Försäkrad

Nu är guldklimpen försäkrad i Agria!

Rapport från Åsa

Idag har Yrsa:

1. ätit upp all sin mat både klockan åtta och klockan tolv
2. träffat Electra (styvsystern Saras blandis) för första gången och det gick jättebra
3. bajsat inne på köksgolvet
4. busat med Tussi (Åsas mammas blandis)

Seperationsångest

Det är väldigt jobbigt att lämna Yrsa hos pappa och Åsa på morgnarna! Jag vet att hon har det jättebra, att alla älskar henne och att hon trivs men jag vill vara med min lilla Yrsa Syrsa! Längtar till helgen då vi kommer få fyra hela härliga dagar tillsammans! Har tagit ledigt på fredag och på måndag är det första maj! Det ser jag framemot! Kan inte fatta att hon inte varit hos mig ens en vecka ännu. Kan inte tänka mig ett liv utan henne. Gullegrisen.

Försiktig

Yrsa är en mycket försiktig valp. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men hon är absolut inte feg, hon undersöker gärna nya saker och är väldigt nyfiken av sig. Men hon sitter gärna och tittar och kollar in läget. Nu gör hon längre och längre avstickare ifrån mig men de första dagarna var hon som ett plåster runt mina ben. Hon har börjat leka lite smått, hon sitter gärna i mitt knä och leker med sina leksaker. Det får hon gärna, bara hon känner sig trygg. Hon upptäcker nog snart att världen inte är så farlig och ju fler saker hon klarar av desto bättre självförtroende tror jag hon kommer få.

Måndag

Igår var det dags för Yrsa att vara hos Åsa och pappa hela dagen medan jag jobbade. Åsa hade ett möte hon var tvungen att gå på innan jag slutat så Yrsa fick vara hos pappa i affären ett tag. Men det gick jättebra, hon vinner allas hjärtan, alla tycker hon är jättesöt! När jag kom för att hämta henne blev hon jätteglad och busade och lekte och bet och hade sig. Kul att se henne så busig! Hon har mest sovit sen hon kom men hon leker mer och mer. Det är ju mycket nytt så det är förståeligt. Och hon har ju faktiskt inte varit här så länge än, även om det känns som om hon har varit här alltid.
Maten funkar också bra, hon äter av vartannat mål ungefär så det får jag väl vara nöjd med. Och sover hela natten på sin turkosa filt bredvid min säng. Hon har väckt mig ett par gånger genom att slå tassarna i huvudet på mig men när hon märker att jag inte är på lekhumör lägger hon sig snabbt tillrätta igen.
Igår mötte vi även grannhunden som bor i samma trappuppgång, en cairnterrier som heter Tindra. Yrsa morrade och skällde lite samtidigt som hon viftade på svansen innan hon försiktigt nosade på henne. Och idag träffade vi en annan grannhund. Han var lite läskigare tyckte Yrsa men hon var ändå nyfiken och ville gärna hälsa men vågade inte riktigt. Yrsa har en tendens att skicka dubbla signaler. Hon viftar på svansen samtidigt som hon morrar och skäller, så det är inte så konstigt om andra hundar inte riktigt förstår henne. De undrar nog vad det där är för en kaxig liten krabat som vågar sticka upp så där.
Vad gäller rumsrenheten har det hittills funkat bra. Det var bara igår kväll när vi nyss kommit hem som hon bajsade inne på vardagsrumsgolvet. Men det var mest mitt fel, jag hade för bråttom in. Hos pappa däremot har hon kissat inne tre gånger, alla gångerna precis när vi kommit in. Antar att hon inte vågar kissa ute där än eftersom det luktar av de andra hundarnas kiss. Och imorse hann vi inte ut innan hon var tvungen att sätta sig. Inte så lätt att hinna före en morgonnödig valp när man själv är alldeles nyvaken. Hon lär sig nog så småningom.
Jag har också köpt en sele till henne som man fäster i säkerhetsbälte så hon åker säkert. Hon är jätteduktig i bilen, lägger sig snabbt tillrätta eller sitter upp och kollar nyfiket ut.

Yrsa och jag

Första bilden, precis innan det bär av hemåt.

Sömntuta

Yrsa hon bara sover och sover... Sleeping Beauty... Antar att det är en kombination av valpstadiet och omställningen. Hon har iallafall börjat leka lite smått vilket hon inte har gjort direkt sen vi kom hem. Är kanske hennes personlighet men en valp borde leka tycker jag. Oavsett vilket så är hon alldeles, alldeles UNDERBAR.
Nu ligger hon och sover i köket, mellan köksskåpet och matbordet, men lite tidigare idag somnade hon på min mage och det var väldigt mysigt. När hon vaknade började hon bitas lite lekfullt så hon börjar nog gilla mig, hehe... Märks iallafall att hon har lärt sig bitkontroll, hon är väldigt mån om att inte bita för hårt, inte ens leksakerna tar hon hårt i. Bitkontroll är väldigt, väldigt bra för hon har väldigt, väldigt vassa tänder...
När vi lekt ett tag gick vi ut runt hörnet på huset så hon fick kissa och när vi kom in igen gick hon och hämtade sin röda tygleksak innan hon kröp upp till mig i soffan igen. Sen låg hon i mitt knä ett tag och lekte. Mysfia är vad hon är.

Hemma

Igår kom pappa och hämtade mig klockan åtta och så körde vi iväg mot Åsbro och Yrsa. Resan upp gick jättebra, solen sken. Vi kom till Susanne och Hasse vid halv ett och det första Yrsa gjorde var att dyka ner i min ryggsäck. Antar det luktade gott av skinkmackor! Det var inte så svårt att få kontakt med Yrsa som jag hade trott. Lite hundgodis och saken var biff, fast lika framåt som sina syskon är hon ju inte förstås.
Vi stannade hos Susanne och Hasse i tre timmar, lärde känna Yrsa lite grann, skrev papper, fick mat och en massa saker till Yrsa. Fick titta på foto från valparnas uppväxt och tidigare kullar. Innan vi åkte fick Yrsa busa av sig med sina syskon och de andra hundarna och sen åkte vi i väg hemåt! Tog Yrsa i knät den första biten och tänkte att när vi kommit en bit på väg så skulle jag sätta ner henne på golvet framför mina fötter. Men det gick damen inte alls med på och till sist gav jag upp. Det tog inte många minuter innan Yrsa somnat med huvudet mot min arm och så sov hon mer eller mindre hela vägen hem. Det var bara efter en timme hon blev lite orolig. Vi trodde det var som hon behövde kissa så vi körde av in på en mindre väg så vi skulle kunna ta ut henne. Men det var bara lite kräk som behövde komma ut (som hamnade rakt på handbromsen och luktade pekka!). Efter det stoppet stannade vi bara en gång till, för att tanka bilen egentligen men jag passade på att ta ut Yrsa en liten stund. Fick väcka henne, hehe... Sen sov hon hela vägen hem, det var först när vi började närma oss hemma som hon vaknade till. Är hur imponerad som helst över hur duktig Yrsa var! Det är ändå 40 mil och det tog nästan fem timmar hem, inklusive stoppen. Allt gick verkligen över förväntan!
Vi åkte inte direkt hem utan åkte först hem till pappa och Åsa för att äta lite. Jag och pappa tyckte det var onödigt att stanna på vägen hem för att äta när det nu gick så bra som det gjorde med Yrsa. Hos pappa fick Yrsa hälsa på Smulan (den tjocka taxen) och det gick hur bra som helst. De nosade lite på varandra och sen var det bra. Yrsa fick också hälsa på mina styvbröder Simon, Anton och Benar samt pappas sambo Åsa. Min lillasyster Michaela och hennes pojkvän Benny kom också för att träffa henne men Yrsa verkade inte bry sig. Hon tog själv kontakt med alla och det kändes jätteskönt. Varit lite orolig för hur hon skulle vara eftersom Susanne sagt att hon var försiktig av sig. Det märktes inte av det så mycket igår men idag har hon varit som ett plåster.
Trodde hon skulle få svårt att sova i natt eftersom hon sovit fem timmar i bilen, men hon har sovit nästan hela natten. Det var bara ett par gånger hon väckte mig men hon somnade snabbt om när hon märkte att jag inte var på lekhumör. Yrsa har säkert sovit bättre än mig, jag har sovit väldigt oroligt. Hur som helst så gick vi upp när Yrsa väckte mig halv sju. Vi gick ut så Yrsa fick kissa och sen gav jag henne mat. Hon åt upp nästan allt, hon hade ju inte ätit så mycket dagen innan. Hon är hur gosig som helst, vill helst vara där jag är, hade hon kunnat hade hon säkert krupit in i mig. Hon vill hemskt gärna kela och pussas, gillar att ligga i knät. Det här kommer säkert bli jättebra!

Snart

Snart, snart kommer pappa och hämtar mig och så bär det äntligen av mot Åsbro, strax söder om Hallsberg. Är lite nervös, hur kommer det att gå? Tänk om vi inte gillar varandra?

Packade en väska igår med allt som jag behöver ha med mig. Det blev en hel del.

• handdukar i fall Yrsa blir åksjuk och kräker (yerk!)
• koppel förstås (alldeles nytt, jättefint. Rött med vita reflextassar på)
• vattenskål
• en flaska med vatten
• lite hundgodis (en muta kan behövas men ska inte sitta och proppa i henne en massa, då kanske hon kräker för det)
• tidningar att lägga på golvet
• hundbajspåsar
• pengar att betala henne med (så hon verkligen blir MIN!)
• bensinpengar till pappa
• plastpåse (att lägga nerkräkta handdukar i om det skulle behövas)
• mackor (till mig och pappa på hemvägen)

Den här gången gör jag och pappa iallafall en betydligt trevligare resa med ett tomt koppel än sist. Den här gången kommer det vara en hund i det när vi åker hem.

Grät faktiskt lite över Inka igår, för nu när jag ska hämta hem en ny hund blev det så uppenbart att hon aldrig kommer tillbaka. Jag saknar henne massor. Men jag väljer att tro att det är Inka som har skickat Yrsa hit till oss, då känns det lite bättre. Och jag kommer älska Yrsa också, det är bara svårt när man aldrig har träffat henne. Men det har jag SNART! :-)

Aktivering

Idag fick jag fyra hundböcker jag beställt på Bokus. Tre aktiveringsböcker och en bok om hur man tränar hunden till att bli en livslevande brandvarnare. Bläddrat lite i dem och jag är mycket nöjd med alla fyra. De kommer sysselsätta mig och Yrsa för lång tid framåt. Yrsa kommer lära sig jättemånga roliga trick så småningom!

På lördag, på lördag, på lördag!

På lördag kommer hon!

Milstolpe

Idag är Yrsa tre månader exakt! Hon är alltså född den 18 januari- kom ihåg det!

Födelsedag

Idag skulle Inka förresten ha fyllt 14 år.

HAPPY BIRTHDAY, INKIPINKI!

Lilla vofsemofsingen! Du får säkert köttbulletårta i din hundhimmel! Miss you, miss you, miss you!

Inköpslista

Sitter och spånar lite på vad jag behöver inhandla. En hel del...

• leksaker i olika modeller, typ nån pipleksak, en boll, en eller några tuggleksaker(kan ju fylla på med fler senare)
• halsband och koppel, helst i läder(dyyyyyrt! men hållbart! och snyggt!)
• godis
• tuggben
• foder(måste höra med Susanne vilken sort hon är van vid)
• klotång
• borstar
• någon form av tasskydd annars kommer Yrsa, varje gång vi kommer på besök, vara förvisad till mammas tvättstuga i mammas nya hus för all evighet (nya parkettgolv + mamma + hundklor = katastrof)
• något att ställa matskålarna på (Inka kladdade ganska mycket och jag är ju inte precis känd för min stora städlust)

Tror jag fått med allt som måste inhandlas omedelbart. Sen kommer ju allt sånt som måste fyllas på med tiden, tex.

• en skön hundbädd när hon växt ur bananlådan(kommer antagligen vara ganska snart)
• en flytväst så vi kan åka ut med pappas båt
• utställningskoppel om man behöver sådant (vi måste ställa ut två gånger)
• apporter, spårsele mm om vi blir intresserade av någon hundsport
• reflexkoppel alternativt en reflexväst
• ... och säkert en massa annat som jag inte har en aning om nu!

Många kostnader men LJUVA kostnader (om nu några kostnader kan vara det)! Det är ju till min lilla hund! Lilla söta Yrsa Syrsa!

PS. Den observante har säkert lagt märke till att både matskålar och hundbajspåsar saknas. Det beror givetvis inte på att jag inte planerar att ge Yrsa mat eller plocka upp efter henne utan på att det finns efter Inka. Matskålarna är nästan nya (köpte när Inka började vara hos mig) och har en oöppnade förpackning hundbajspåsar som aldrig kom till användning.

Fler bilder

Susanne och Hasse har förresten mailat fler bilder nu. Hon är jättesöööööt!

Första inköpet

Idag har jag inhandlat en turkos fleecefilt till Yrsa. Tänkte hon ska ha den i sin hundbädd som jag tänkt köpa så småningom. Nu i början får en välbäddad bananlåda duga.

Yrsa Syrsa

Igår pratade jag med Susanne från kennel Laggartorp och de hade en liten groenendaeltik kvar. Hon är tolv veckor och ska få flytta hem till mig nästa helg. Det är LÄÄÄÄÄÄNGE dit! Den enda bilden jag har på henne är när hon är åtta veckor och hon är jättesöt! Nu väntar jag på att kenneln ska maila ner fler bilder till mig, borde komma under dagen. Väntar med spänning. Hon är ju fyra veckor äldre nu än på bilden jag redan har.

Konstigt ändå vilken stor kärlek man kan känna för någon som man inte har träffat ännu. Men det är bara bra, har ju varit lite orolig för att det skulle vara för nära inpå Inkipinki med en ny belgare, men det ska nog gå bra. Fast det känns bra att Yrsa är svart, så blir det samma men ändå olika, och det är ju precis så det ska vara.

Längtar, längtar, LÄNGTAR!