Yrsa på vift

En barndomskompis till mig ska gifta sig och igår hade vi möhippa för henne. Yrsa fick stanna hos mamma och Kenneth och de hade fått för sig att ta med sig henne ut på promenad. Kenneth hade försökt få på Yrsa kopplet vilket lilltjejen inte hade accepterat så mamma fick göra det en gång och Sofie Styvsyster en gång. Män är som bekant läskiga. Men Kenneth hade visst fått mersmak för i morse bestämde han sig för att ta med sig Yrsa när han gick och hämtade tidningen och den här gången fick han faktiskt sätta på kopplet! Själv gick jag här hemma och bet på naglarna och sprang och kollade i fönstrena som en annan hönsmamma och undrade mest om de inte kom tillbaks snart. Ah, ljuva syn när de kom gående och vilken glädje! Vet inte vem av mig och Yrsa som hade tyckt separationen varit mest ångestfylld....

Vita ullmattor

Jag pratade med Ola i telefon igår. Hans lilla tjej hade precis börjat löpa för första gången och han beklagade sig över att hon lämnade blodfläckar på hans vita ullmatta. Ola, om du läser detta har jag ett meddelande till dig: min tjej har idag KRÄKT på min matta. Mysigt? Nej. Svårt att få bort? Ja.

Tyst som en mus

Idag har det varit årsmöte i huset där jag bor (gissa vem som hädanefter ska sitta med på styrelsemötena... gush!). En del av grannarna har jag stött på i trapphuset, andra var det första gången jag träffade. Tjejen som bor i lägenheten till höger om mig sa att hon hade blivit så förvånad när hon mötte mig i trappan med en stor hund för hon hade aldrig hört Yrsa, och killen som bor i lägenheten till vänster som mig stämde in. Det känns ju skönt att höra, bara att hoppas att det håller i sig!
Men Yrsa skäller faktiskt inte. Ibland kan hon skälla i "halsen" och de som ofta pratar i telefon med mig vet att Yrsa märker av att jag då inte har min fulla uppmärksamhet på vad som händer utanför luren. Då händer det att det slinker igenom något enstaka skall men mest så buffar hon och knuffar på mig och försöker göra allt för att jag ska uppmärksamma det som hon hör. Hon är såååååååååååå duuuuuuuuuuuuuuuuuktig min lilla fia och idag har hon varit extra duktig eftersom jag haft minimalt med tid för henne. Nu ska vi krypa ner i sängen och mysa och imorgon ska det bli långpromenad och agilitylektion (med koncentrationen på topp---- visualiserar för fullt!!) för att kompensera.

Buuhuu

Jag är i Malmö.
Yrsa är i Båstad.

Imorgon ska jag göra akuten på MAS osäker.
Sen ska hon hem. Guldklimpen.

Agility: Lektion Tre

Igår var det dags för vår tredje agilitylektion och mitt och Yrsas samarbete var verkligen inte på topp. Vi var okoncentrerade och fick det aldrig att funka riktigt. Var Yrsas tankar var vet jag inte men själv är min hjärna helt uppfylld av tankar på den förestående anaestesiövningen då vi ska träna på att lägga bedövning på varandra. *ryser* Och situationen blev knappast bättre av att Yrsa satte av efter en kanin och totalstruntade i mig. Nej, vi var inte de bästa kompisarna på agilityplanen igår...

Leva Ljuva Livet

Den här lilla krabaten har verkligen förstått det här med vad livet går ut på- att njuta av det goda! För fler valpbilder titta in på www.zarossida.se

Fröken Yrsas känsla för papper

Häromdagen beställde jag en bok på internet och givetvis kom den idag just som jag var ute. Och vem hade inte varit ute i hallen och hämtat bokpaketet och varit så vänlig att öppna det åt mig? Grrr...

Agility: Lektion Två

Igår var det dags för vår andra agilitylektion och Yrsa viftade på svansen när vi kom till klubben! Det ni! Annars har fian tyckt att brukshundklubben är det läskigaste som finns, med okända hundbestar lurandes överallt.
Oj, vad tossiga alla de nyblivna agilityhundarna var, Yrsa inkluderat. Det studsades på stället och det skälldes och hade sig. Det märktes att vår grupp hade anlänt på planen om man säger så... Det var minst sagt livat den här gången- med både hanhundsslagsmål och en väldoftande löptik.
Den här gången introducerades tre nya hinder- säcken (en tunnel som har säckat ihop på ena sidan), lången (där det gäller att hoppa långt snarare än högt) och däcket. Yrsa var superduktig på lången, hon tog det på första försöket medan däcket var lite svårare att få henne att hoppa igenom och säcken- den var ganska läskig. Jag?! Springa in där? Nänä...! Instruktörerna vill hjälpa genom att hålla Yrsa i kort koppel medan jag går och lockar på andra sidan vilket bara har som resultat att Yrsa tycker det är ÄNNU obehagligare. Hon kom iallafall igenom ett par gånger under genomgången men innan det blev vår tur att träna på det hindret hade det hunnit bli så mörkt att det inte var så stor idé att ens försöka få henne igenom. Vi får ägna mer tid åt det nästa gång helt enkelt!
Och för er som undrar- kängurun höll sig på banan den här gången!
Idag har Yrsa sovit heeeeeeeeeela dagen. Hon har inte varit sitt vanliga pigga jag- undrar om det var agilityn som tog så hårt? Vila fick hon iallafall inte göra när vi kom hem igår eftersom lillebror med tjeja skjutsades ner av pappa för övernattning på Uppsalagatan innan avfärd till GranCanaria tidigt imorse. Det blev en sen natt och en ännu tidigare morgon och om ni frågar mig så har det varit ganska skönt att Yrsa inte pockat på så mycket uppmärksamhet idag eftersom jag själv har varit ganska trött, men lite fundersam blir man allt....

Påskbesök

Yrsa och jag är i Båstad över påsken och det är givetvis jätteskoj att träffa familj och vänner men jag lovar- vi hade varit här en kvart innan jag längtade tillbaks till Malmö igen. Det är lustigt hur man från år till år kan glömma bort just hur vidrigt folk som kommer hit. Påsken är startskottet, tennisveckan kulmen, september ljuuuuuuuuvlig.
Vi har gått en blåsig promenad på stranden, tittat på Björnbröder (ja, Yrsa tittar också, mycket koncentrerat!), Yrsa har käkat upp Idas innebandyboll (inte så rund längre om man säger så...), lekt i trädgården och bara myst.
Och igår var vi hos pappa och Yrsa har verkligen förstått det här med att hoppa. Hon var ute tillsammans med de andra hundarna på den inhägnade baksidan men tyckte antagligen inte de var så roliga (och det kan jag förstå, de är nämligen två riktiga morrhoppor och inte vill de leka heller...). Bonusbroderns kompis öppnar dörren på framsidan för att gå ut och frågar: Får jag släppa in hunden? -Vilken hund? undrar jag och pappa. -En svart, säger bonusbroderns kompis. Och där står lillfian och vill in.
Hmm...

Agilitykurs

Nu ska ni få höra om min och Yrsas första agilitylektion på Malmö Brukshundklubb.
Vi kom dit, samlades utan hundar i teorirummet. Vi är fem stycken hundar plus två instruktörer. Alla fick berätta om sig själva, vad vi ville ha ut av kursen (tävlingsambitioner eller inte, vilket ingen hade uttalade och det känns avslappnat), samt om våra hundar hade några olater... Det hade alla mer eller mindre (men jag lovar, Yrsa värst! Det kändes åtminstone skönt att få berätta för de andra om hennes beteende i förväg så de var lite beredda, alla blir chockade ändå). Man såg riktigt hur instruktörerna svalde när vi berättade om våra hundar och hur de föreställde sig värsta kalabaliken ute på banan. Lite smågruff blev det och Yrsa gjorde ju som hon alltid gör men när hon väl fick komma ur kopplet blev hon lugnare och på det stora hela tycker jag den biten gick bra.
Dagens lektion handlade om hopp och tunnel. Yrsa var såååååååå duktig. Lyssnade fiiiiiiiiiiint och vi fick beröm för vår goda kontakt. *sträcker på oss* Tunneln var inga problem att ta, bara instruktörerna lät bli att hålla henne för det är lääääääskigt må ni tro, och Yrsa tog lätt en kombination på tre hinder i rad. Efter ungefär en timme brast koncentrationen hos storpudeln Lina och flatten Guiness och de satte iväg ut ur den inhägnade agilitybanan och hade rent ut sagt skitkul på träningsplanen och öronen tappade de någonstans på vägen. Instruktörerna tyckte det var lämpligt att ta paus så hundarna parkerades återigen i bilarna. När jag hämtade Yrsa igen tyckte hon att det där med springa igenom tunnlar och hoppa över små töntiga hinder hade vi ju gjort. Det var mycket roligare att hoppa över staketet på 1,20 som inhägnar banan (hålet var nu tilltäppt men Yrsa försökte inte ens ta sig ut där igenom), särskilt som det skuttade kaniner på andra sidan. Efter tredje gången ställde sig en av instruktörerna vid platsen där hon hoppat över men Yrsa är inte dummare än att hon då helt sonika hoppade över på ett annat ställe istället. De andra kursdeltagarna undrade om jag var säker på att det var en hund jag hade och inte en känguru. Den lilla grisen! Hmm, vi var inte direkt de bästa vänner där ett tag... .Mot slutet skärpte Yrsa iallafall till sig igen, jag fick blidka henne med lite kombinationer så var det kul igen. Och Yrsa däckade så fort vi kom hem. Agility är kul!

Viktoria och Myran

Idag har jag och Yrsa promenerat i Pildammsparken med Viktoria och hennes hund Myran. Jag har lärt mig nu att inte låta Yrsa ha nos-mot-noskontakt när hon träffar en hund för första gången och eftersom vi hade bestämt träff ute på gatan blev första mötet i hårt tillbakahållet koppel så att hon inte skulle nå fram. Oj, vad Yrsa var arg på stackars Myran och Viktoria såg lika chockad ut hon trots förvarningar. Men när vi väl hade börjat gå lugnade Yrsa ner sig och var mest nyfiken. Viktoria tog med oss till en hundrastplats som jag inte visste fanns i Pildammsparken. Yrsa hade riktigt roligt en stund och var glad för att få springa men tyckte inte Myran var vidare kul som inte ville leka. Jag tror faktiskt att Yrsa inte gjorde ett enda utfall mot Myran, ja, förutom då precis i början i kopplet men det är ju en högst speciell situation.