Feja och Jourrrssa

Min brorsdotter heter Freja och fyller två år om några veckor. Freja är en riktig snackemoster och inne i en period då hon härmar allt man gör och säger. Hon är lillmatte åt Rocky och Cisco och älskar Pippi "Loppa" (Långstrump). Hon tycker det är roligt när fian får äta ur hennes hand, skrattar hejdlöst när hon kastar boll till Yrsa och så hon kiknar då gurkan gör sina snurrkonster. Och så är hon mycket duktig på hunduppfostran. "Stanna! " hör man ibland och skulle Yrsa säga så mycket som ett knyst hör man ett litet bestämt "Tyst!". Hon har anammat detta med hunduppfostran så pass att hon ibland även använder det på oss människor. "Stanna där!" får man höra ibland eller så kan det låta "Becca, kom! Becca, kom! Kom hiiiiit!" om man inte är snabb nog. Och Yrsa är svårt att säga, Jourrrssa blir det.

Min älskling heter Yrsa

Dödslistan

Jo, jag är djurvän.
Men fågeljävlar som inte kan låta mig och min hund vara i fred trots att vi inte gjort ens en antydan till att skada deras helvetesungar hamnar urskiljningslöst på min dödslista. På denna finns redan måsar och gäss och deras delade första plats förblir ohotad. Men inte långt därefter har jag numera lagt till BJÖRKTRASTAR.
En björktrast har nämligen byggt bo i just en björk på mammas tomt. Och denna björktrast har numera ungar i sitt bo. Denna björktrast har kallat in hela sin björktrastmaffiafamilj för att skydda nämnda ungar. Och när min (förvisso i normala fall mycket fågelintresserade) hund går och nosar i godan ro kommer maffiafamiljen och flyger över hennes huvud samtidigt som de skriker och -SKITER. För andra dagen i rad har hon blivit nersketen.
LÄGG AV björktrastfan annars kommer inte dina ungar leva länge till...

Hälsningar från Båstad

Sedan tre veckor tillbaka är Yrsa och jag i Båstad för sommaren. Efter en intensiv vår som mest har sett ut så här är det äntligen dags för "sommarlov"... Och ingen är nog gladare än Yrsa, ni ser ju själva hur kul hon tycker det är när matte inte gör mycket mer än pluggar...


Jag har tänkt uppdatera bloggen tusen gånger under våren, till exempel den gången jag var på Malmö Internationella, såg många fina belgare, lyssnade på intressanta föredrag och köpte rosa bajspåsar.





Eller när Yrsa inte gjorde annat än fällde. Och fällde. Och fällde lite till... Det var till och med så illa att jag som normalt har en hög toleransnivå mot hundhår överallt tröttnade. Och fian såg förskräcklig ut. Men nu börjar pälsen växa ut igen även om den fortfarande inte är lika fin som vanligt.

Eller den gångenYrsa följde med på bokklubbsträff och gjorde succé eller den gången det blev spontant valborgsfirande hemma hos oss och Lenas pojkvän fann stort nöje i att mata gurkan med vindruvor.

Eller som den gången vi var hemma över påsken och kunde vara med på hundpromenaden för första gången på evigheter, det var 17 plusgrader och gurkan var superduktig.








Eller som den gången jag köpte en boll med ett snöre i för jag trodde att Yrsa som älskar att kampa skulle tycka det var roligt om vi kunde göra det med bollen. Och det visade sig vara en mycket uppskattad leksak men inte är det bollen som är det roliga. Nej, det hade räckt med snöret.

Eller när Yrsa fick ett nytt halsband eller den gången hon fick nya mat- och vattenskålar. Som inte alls är mat- och vattenskålar egentligen utan blomkrukor.




Det finns säkert fler ögonblick från vår vår värda att dokumenteras men tiden räckte liksom aldrig riktigt till. Däremot är det någon som skulle behöva en partialprotes, krona, bro eller varför inte en helprotes. Lugn, jag fixar.