Igår fick Yrsa träffa Sandras nya hund Dizza för första gången. Sandra tyckte Yrsa var liten helt plötsligt! Dizza hon är stooor men inte särskilt gammal ännu (ca 6 - 7 mån) och jag har så kopiöst roligt åt detta faktum eftersom Sandra inte själv tar upp så mycket plats... Men Dizza är snäll och Sandra benhård så det kommer säkert gå hur bra som helst för dem!
Iallafall: vi möttes halvvägs i Malensskog och som vanligt blev Yrsa heltokig när det kommer en okänd hund rakt emot oss. Eftersom Sandra är införstådd i hur Yrsa fungerar kunde jag i lugn och ro binda upp Yrsa till en lyktstolpe, be henne sitta så att jag kunde gå fram och hälsa på Dizza för att visa fian att det är jag som bestämmer om en hund är okej att hälsa på eller inte. Nu var det ju inte så lätt att jag bara kunde gå fram till Dizza medan Yrsa satt kvar. Det krävdes ett par tillsägelser och gånger men till slut föll poletten ner, Yrsa satt lugnt kvar medan jag hälsade på Dizza och sen kunde vi fortsätta promenaden med dem i lugn och ro, fortfarande utan att de fick hälsa på varandra. När vi kom till hundängen släppte vi hundarna och det gick hur bra som helst från början. De satte av i full fart, lekte och busade och Yrsa var vänligt inställd på direkten. Det var bara ett par gånger, när Dizza kom för nära mig som hon sa ifrån, hon vaktade till och med Sandra mot Dizza, hon har nog inte riktigt fattat att de hänger ihop ännu! Men de hade hur kul som helst och det var skönt att det gick bra (Smilla var nämligen inte så förtjust i svarta hundar efter hennes bekantskap med Yrsa...). Fast hur skulle man inte kunna tycka om Dizza? Kolla bara! 
