Namnbyte?

Re-sa, Yr-sa, Za-ro...
Ja, ibland råder det förvirring på våra hundpromenader.... Ibland står man där med fel hund och undrar var ens egen hund tog vägen?
Resas matte undrade försynt igår om jag inte kunde tänka mig att byta namn på min hund...? Palle var hennes förslag, haha!!! Jo, det är väl ungefär i nivå med Gösta, som Kenneth, mammas sambo, envisas med att kalla henne.
Nä, jag kommer hålla fast vid Yrsa, eller möjligtvis fia...

Ritual

Grannen hemma hos pappa har ett troll av brons i trädgården. Första gången Yrsa såg trollet skällde hon ut det efter noter och nu har hon en liten ritual. Varje morgon som jag lämnar henne hos pappa och varje eftermiddag jag hämtar henne springer hon alltid in till grannarna och skäller på trollet. När hon talat om att hon finns är det bra och hon kommer trippande tillbaks, uppenbarligen mycket nöjd med sig själv.

Midsommar

GLAD MIDSOMMAR!

Hundpromenad

Igår var det dags för hundpromenad med Zaro och de andra igen. Yrsa studsade fram till Boel, Hansi och hundarna, glatt viftande på svansen. Hon var så glad! Och för första gången stod hon lugnt och avslappnat när hon blev klappad, det bekom henne inte. De andra gångerna har hon låtit sig klappas en kort stund, hela tiden varit på sin vakt, men nu brydde hon sig knappt. Så skönt att se henne, så roligt att hon var så glad!
Yrsa uppförde sig väldigt bra igår. Flera gånger stod hon lugnt vid min sida när det kom både joggare och cyklister förbi. Blev riktigt stolt faktiskt, men sen vet jag att hon inte uppför sig så väl när vi går själva. Ändå ett bevis på att hon kan! Det finns hopp!
Det är intressant att studera hur folk som måste passera oss beter sig. Det måste vara en imponerad syn att se fyra svarta hundar snällt gå till sidan, sätta sig ner och lugnt sitta kvar. Ibland hamnar vi på varsin sida av gångstigen. En gång när vi gjorde det mötte vi en kvinna som måste ha varit hundrädd, hon gick stora svängar runt varje hund, såg ut som om hon gick slalom. Igår blev en kvinna på cykel så imponerad att hon var tvungen att leende vända sig om för att titta en extra gång och då höll hon på att vingla ut i skogen. Haha! Vi skrattade gott!
Efter promenaden slutade vi som vanligt på hundängen. Även denna gång fikade vi och den här gången var det Yrsas tur att dregla i Mags kaffe så jag antar att vi är kvitt nu! Passerade ett par hundar och en joggare medan vi var på ängen. Eftersom den är inhägnad har vi oftast hundarna lösa där. Klart att Yrsa skulle springa fram och skälla och ha sig! Grr... Hansi tyckte att jag skulle springa och gömma mig och det gjorde jag. Flera gånger. Det kan hon gott ha, den lilla grisen!Skäller man på andra så försvinner matte, så det så! Tog ganska lång tid för henne att hitta mig, de andra hundarna distraherade, men hon var inte intresserad av dem, man märkte tydligt att hon var av med mig. Som vanligt tog hon ett ordentligt grepp om min hand när hon väl hittat mig, precis som om hon vill säga att hallå, vad är det där för sätt!? Du kan ju inte bara försvinna så där, förstår du väl! Hon är rolig, min lilla fia!

Kontaktkontraktet

Jag har fått låna cd-skivan till Kontaktkontraktet av Hansi. Har äntligen tittat på den och den innehöll en hel del matnnyttigt. Har redan sett på den flera gånger. Skvallerträning, som de tar upp på filmen, det är något som jag och Yrsa ska träna mycket på. Så fort det dyker upp en cyklist, en hund, en fågel, en kanin eller något annat spännande blir hon totaldöv. I den stunden finns det inget som är mer intressant, inte favoritgodiset, inte matte, inte favoritleksaken.

I filmen illusteras övningarna med hundar och deras mattar/hussar och det förekommer således en hel del hundar. Detta tycker Yrsa är jättespännande. När filmen snurrar i dvd:n går hon fram till tv-rutan och trycker nosen mot precis det ställe där hunden är. Är lite orolig för att hon ska välta tv:n men det behöver jag nog inte vara. Det går lugnt till, hon är intresserad ett tag sen går hon därifrån. Tills dess att det dyker på en annan hund i rutan. Då är hon där igen. De är kul, de små djuren....

Bus

Ikväll har Yrsa hittat på sitt första bus! Jag stod inne i badrummet och borstade tänderna när hon smet in, tog en full toarulle, sprang ut i hallen och levde loppan! Tyst var hon också så jag märkte inget förrän jag kom ut från badrummet, trodde bara hon lekte med sin krabba. Det var toapapper överallt! Tycker det är kul jag... Skulle ha tagit en bild men batteriet på kameran var urladdat. Synd, för Yrsas bus borde dokumenteras.

Picnic

Igår var jag och Yrsa med på picnic i Torekov med Ida och Eva. Jag tyckte det var sådär kul att åka ut till Torekov på min fritid, det räcker att jag delar ut post där. Torekov är helt förstört för mig, tänker bara på jobbet. Vet vad varenda människa i Torekov heter och var de bor. Men picnicen var trevlig ändå. Yrsa pussade på Eva och Ida, åt harlort, spanade på måsarna och skrämde bort en man som var på väg fram för att hälsa på henne. Han hade inte frågat om det gick bra så det var rätt åt honom. Han undrade nog vad det var för mördarhund jag hade...

När vi satt där och åt vår picnic tappade jag en bit tomat på marken och genast var Yrsa där och nosade på den. Jag trodde att hon bara skulle fryna på näsan som de flesta andra normala hundar gör men inte Yrsa inte. Först slickade hon i sig innanmätet och sen käkade hon upp resten. Då var jag ju tvungen att prova med fler tomatbitar och hon åt upp allihop, verkade tycka det var jättegott. Testade med melon och jordgubbar också och allt gick ner. Knäpphund... Men egentligen borde jag inte vara förvånad eftersom Yrsa verkar gilla det mesta som kommer från växtriket. Riva upp mossa från gräsmattan är till exempel jätteroligt, eller tugga på blommor. Och häromdagen satte hon i sig en rå potatis som jag tappat på golvet. I do say, I do say...

Hundpromis

I tisdags var det dags för hundpromenad igen. Den här gången i trettio-gradig värme. Puh! Det var svårt att avgöra vem som led mest av värmen- vi eller hundarna? Promenaden blev kort med få lydnadsövningar. Däremot bjöds det många tillfällen att öva på möten, var en hel del som var ute och rörde sig i Malenskogen. En ganska imponerande syn när fyra stora svarta hundar sitter fint vid vägkanten medan cykel efter cykel passerar förbi (ja, Yrsa fick ju ha lite hjälp med att sitta kvar, men så är ju också hon den enda valpen).

Boel och Resas matte hade fixat fika, kanelbullar och en jättegod hemmabakad kaka. Resa var mest intresserad av köttbullarna jag hade i min ficka och dreglade i min saft! Yerk! Riktigt mysig var det iallafall, trots att jag fick stressa iväg till min lillasysters avslutningsbal.

Pinnsamling

Yrsa gillar pinnar. Att hämta, kampa om, att bita i, att bära. Nästan varje gång vi är på väg in hittar hon en pinne som hon tar i munnen, stolt som en tupp (höna?). Pinnen får aldrig följa med in utan släpps lydigt innan dörren öppnas. Såg imorse att det bildats en riktig liten hög med Yrsa-pinnar precis utanför porten. Undrar vad grannarna tycker om detta pinnsamleri?

Uppdaterad

Yrsas hundkoja har blivit uppdaterad med bilder. Scrolla neråt...

Trädgård

Idag har Rocky varit hos mig och Yrsa. Jag tröttnade ganska snart på att ha båda springande runt mina fötter här hemma- plötsligt kändes lägenheten väääldigt liten- och åkte ut till mamma och Kenneth. Att gå ut på promenad med båda själv var inte ens att tänka på. Jag hade fullt sjå med att gå ner med dem båda till bilen, vilket är ca. 100 meter på otrafikerad väg. Hos mamma är trädgården inhägnad och där har Yrsa och Rocky sprungit runt hela eftermiddagen. De har lekt och busat, lullat runt och undersökt trädgården tillsammans, vilat i skuggan och grävt hål i gräsmattan (oops!). Det är skönt att de kommer överens (hmm, ibland tycker Yrsa att Rocky kommer lite väl nära mig och då morrar hon lite grann, det är bara, bara min matte!). Vi får väl se hur det går när det är dags för Yrsa att börja löpa. Rocky är nämligen väldigt intresserad av Electra trots att hon inte löper just nu. Och Yrsa och Rocky ska INTE ha några valpar ihop, inte nu, inte sen, inte någonsin!

Flintskallig

Ibland är det en riktig pärs att vara ute och gå med Yrsa. Hon drar, skäller, lyssnar inte, vill jaga efter fåglar och kaniner, cyklister och joggare, morrar åt bilar och andra hundar... och inget funkar. Det är så jag vill slita mitt hår ibland! Allt känns hopplöst, känns som hon inte har gjort några framsteg alls, att allt jobb är förgäves, att det är lika bra att ge upp. Men så gör hon plötsligt någon liten grej som visar att hon har fattat, förstår, att det visst går framåt. Även om framstegen ibland är så små så att det nästan krävs mikroskop och trots att det emellanåt känns som om vi tar ett steg framåt och två bak, så känns det så bra när jag kan se att det ändå är på väg åt rätt håll. Och hon är faktiskt duktig, min lilla fia. Jag glömmer bara bort ibland att hon faktiskt inte är så gammal än, hon är ju inte mycket mer än 4,5 månad. Det ska nog bli bra så småningom, det här med människo- och hundmöten. JAG tycker att det har blivit bättre, åtminstone lite, lite...

Kusin

Yrsa har fått en "kusin"! Han heter Rocky, är ett år gammal och en blandning mellan golden retriever, schäfer och bordercollie. Han ska bo hos min lillebror, Robin, och igår träffade vi dem för första gången. Yrsa tyckte han var väldigt läskig till en början, gjorde en del utfall, den lilla grisen. Som tur är verkar Rocky vara en snäll hund. Han lät henne hållas och fortsatte att vifta på svansen. Precis när de höll på att bekanta sig kom det en man med en labrador. Han frågade om hundarna fick hälsa och trots att jag förklarade hur Yrsa var och att hon bara var en liten valp envisades han med att släppa in sin hund till våra. Hon är ju så snäll, det kommer säkert gå bra! Jo, hans hund är säkert jättesnäll, men jag vet ju bara hur Yrsa är mot nya hundar och man vet aldrig hur en snäll hund reagerar när en stöddig liten valp börjar göra utfall samtidigt som hon viftar på svansen. Sen kan även en snäll hund vara en skrämmande upplevelse för en osäker valp, särskilt en bufflig labrador. Men eftersom vi var på hundängen kunde jag ju knappast förbjuda honom att släppa sin hund, tänkte att jag får väl se hur det utvecklas, klarar Yrsa inte av situationen får vi väl gå. Nu gick det bra. Labben brydde sig mest om Rocky, och Rocky mest om labben så det visade sig snarare vara bra. Tog fokus från Yrsa och hon kunde på avstånd kolla in de andra hundarna och när de sprang runt och lekte kunde inte Yrsa riktig kontrollera sig själv, hon var ju bara tvungen att vara med! Fast matte var hon ju tvungen att hålla koll på också förstås!

Tråkmatte

I går var jag nog världens tråkigaste matte utifrån Yrsas synvinkel. Det hände ju inget kul alls! Det dåliga samvetet tvingade ut mig på en längre promenad längs stranden på kvällen och då fick jag verkligen igen för att jag varit så tråkig. Yrsa lyssnade knappt och gjorde hon det så löd hon lite halvdant... Bara för att visa att jag vet vad du vill men tjii på dig!
Får väl skylla mig själv men ibland har man bara såna dagar...

Toka

Vi var på stranden i dag och Yrsa for runt som en toka. Det har blåst en hel del här de senaste veckorna, vilket gör att det ligger en massa gyttja och gegg i strandkanten. Klart Yrsa skulle springa ut i den!! Hon älskar verkligen att vara på stranden, det är så kul att se henne när hon far runt! Tänk om det bara kunde bli lite varmt så jag kunde bada med henne...

Och japp, när vi kom hem var det raka vägen in i duschen med yrvädret- hon var verkligen ingen vacker syn! Det var så till och med jag inte tyckte det var så roligt att släppa in henne i lägenheten. Och då är inte jag direkt känd för min städnoja...