Slut på berömmet

Förbaskade hundjäkel till att ha kängurugener! Jag vill reklamera!

Hur i h-levet ska jag göra för att lära henne att det INTE är okej att hoppa över staket!?! Hon är så j-vla snabb!

Tips mottages TACKSAMT!!

Tågpremiär

Igår var det så dags för Yrsas allra första tågresa. Jag tyckte att jag hade valt en bra tid att åka, mitt i veckan lite senare på kvällen, och blev inte så förtjust när jag såg att tåget var nästintill fullt. Att det dessutom var student i Malmö och hela stan, just för tidpunkten för vår bussresa, översvämmades av skrikande, skränande studentflak med dunka-dunkamusik på högsta volym gjorde inte precis saken bättre. Det var inte utan att Yrsa blev lite stressad- studentflak är inget vi miljötränat på, haha!
Hur som helst, fullt eller inte, det var bara att knalla på tåget. Ännu mindre förtjust blev jag när jag såg att det redan fanns en hund i den djurtillåtna vagnen. Suck, tänkte jag, men så länge Yrsa inte ser den går det nog bra. Så jag och Yrsa och mina två väskor (ja, packningen blir aldrig liten och om ni inte visste det så väger böcker ton!) klämde oss in på ett säte precis vid ingången. Yrsa höll sig faktiskt (trots liiite protester emellanåt) på golvet!
I Lund kommer nästa hund på. En liten pitbullterriervalp (den var faktiskt söt) och naturligtvis sätter de sig tvärsöver gången så att valpen är direkt i Yrsas blickfång. Detta kommer aldrig gå vägen, tänker jag. Valp eller vuxen, pitbull eller pudel, Yrsa gillar INGA hundar hon inte känner! Men förutom lite (mycket) morr så håller sig lillfian ganska lugn och låter till och med ett par tioåriga tjejer klappa henne. I Landskrona hoppar både tjejen med pitbullterriern (var annars?) och den andra hunden, som dessutom passerar precis förbi Yrsas nos och dessutom stannar till ett par sekunder, av.
I Helsingborg lättade det äntligen lite på tåget och precis när vi ska flytta oss (kvinnan vi satt bredvid skulle av med stor resväska i Ängelholm) kommer en man med en labrador på. Det uppstår lite tumult men när vi väl kommit på plats lugnar Yrsa ner sig. Fast sen ligger hon ner på golvet och spanar på den andra hunden under sätena hela vägen till Båstad!
Men ojoj, vad hon var duktig, lillfian! Lade sig fint tillrätta efter ett tag och allt gick relativt bra trots att vi stötte på tre olika hundar. Det hade jag aldrig trott. Det hade varit mycket rimligare om Yrsa hade morrat och haft sig och till slut börjat skälla så mycket att vi hade fått gå av tåget. Jag är så stolt över henne att mitt hjärta nästan spricker!!!

Min coola hund

I natt har det varit ett ordentligt åskoväder här i Skåne. Jag vaknade tidigt på morgonen av att det blixtrade och dundrade av bara den, det var så pass att jag hade svårt för att somna om. Och vad gör min coola hund? Sussar lugnt vidare, lyfter inte ens på ett ögonlock.

Vardag

Yrsa spanare.... B-E-A-U-T-Y!

Patrik Plastbrosa och Yrsa Sjusovare...

Miljöträning

Nästa gång jag och Yrsa åker till Båstad ska vi åka tåg. Jag är lite nervös för detta men så länge vi slipper dela kupé med en annan hund ska det säkert gå bra. Hur som helst, av den anledningen tog vi idag en promenad ner till Centralen. Vi gick genom både snurrande och självöppnande dörrar, satt på perrongen och såg tågen komma in och folk gå förbi med sina resväskor på hjul. Eftersom Yrsa praktiskt tagit vuxit upp i en valplåda bredvid järnvägsspåret i Åsbro bekommer tågen henne inte så mycket. Värre var det då med alla spännande duvor som spatserar omkring! Oj, vad de var intressanta enligt Yrsa! Så håller hundarna bara sig borta blir nog mitt största bekymmer att se till att hon inte skuttar ner på spåret efter en flyende duva!

Yrsa Trotsig

Japp, Yrsa har gått och blivit slyngel. Ropar jag på henne får jag numera titt som tätt blickar som säger vaddå? Kallade du matte? - Jaja, stå du där och skrik, själv ska jag fortsätta med att lukta på den här jätteintressanta fläcken/ jaga kaniner/ skälla på grannens hund...

NEJ, det ska du INTE!

Grrr....

Vårstädning

Två gånger om året hjälps alla bostadsrättsinnehavare i föreningen åt att rensa rabatter och fixa och trixa med sådant som behöver åtgärdas. Idag var det dags för vårens städdag och Yrsa och jag har haft en mycket trevlig dag ute i trädgården tillsammans med grannarna. Yrsa har på det stora hela uppfört sig väl (med undantag för två grannar som hon genast bestämde sig för var lite läskigare än de andra och vaktade lite på). Annars har hon mest fått belgarryck i regnet, lekt med sitt koppel och nosat runt. Oj, vad hon har mått, lillfian, och riktigt trött var hon när vi kom in igen. På sista tiden har hon lyssnat lite så där när det passar henne (jag sa ju att vi tröttnat lite på varandra) men idag löd hon fint (deporteringen till Båstad hade effekt!). Imorgon ska vi åka till Båstad över helgen för att fira mormor men förhoppningsvis hinns det med en promenad eller två på stranden. Det är Yrsas absoluta favorit!

Rundringning

Idag var det dags för en ny runda på MAS-akuten för mig och därför kom pappa ner och hämtade Yrsa igår kväll. Sist kastade jag mig i bilen så fort jag kom hem från MAS men den här gången får Yrsa stanna i Båstad till tisdag eftersom hela morgondagen kommer att tillbringas hemifrån. Först i skolan och sedan på fest med basgruppen (ja, som student kan man festa mitt i veckan...).
Nog för att det är tomt här hemma utan lillfian men ska jag vara riktigt ärlig är det ganska skönt med en Yrsa-paus just nu. Jag tror vi har kommit till en punkt där vi båda mår bra av att längta efter varandra. (Kanske det kan bota lite av Yrsas kaninjagarlust? *cross my fingers and hope to die- kommer antagligen inte hjälpa alls*) Avkopplande eller ej med Yrsa-paus- Fröken Noja gör sig påmind så fort hon försvinner ur mitt synfält. Jag litar inte på att någon annan kan ta hand om min guldklimp lika bra som jag kan. Familjen är betrodd men det är på nåder ska ni veta!
Så ikväll har jag ringt runt till la familia för rapporter och stränga förhållningsregler och förmaningar.

Först pappa och Åsa. Jodå, hon hade skuttat över staketet. Suck... Men kommit tillbaks direkt. (Gissar inga kaniner inom synhåll.)
Sen mamma och Kenneth. Hon hade nästan precis kommit dit och höll som bäst på att busa runt i trädgården med Rocky och Cisco som också var där. Mamma blev påmind om var Yrsas filt finns (vilket hon ju absolut inte har koll på, nej inte alls...) och hur mycket mat hon ska ha.
Till sist Michaela som ska passa henne hemma hos mamma imorgon efter skolan. (Yrsa får absolut inte vara hemma hos pappa och Åsa sedan hon börjat hoppa utan att någon av dem är hemma. De har nämligen som vana där att släppa ut hundarna i trädgården själva och det funkar inte med Yrsa vid det nya huset. Bröderna som bor där är tre disträa tonåringar som jag inte litar på att de inte glömmer bort att Yrsa inte får vistas ute utan tillsyn). Micha fick stränga förmaningar om att inte släppa fian ur uppsikt och inte låta henne träffa hundar hon inte känner.

Behöver jag tillägga att min familj tycker jag är en aning jobbig?!

Populär

Det var längesen jag och Yrsa var med på hundpromenaden i Båstad. De är på tisdagseftermiddagar och då har vi varit på agility. Förhoppningsvis hinner vi vara med ett par gånger innan det blir sommaruppehåll. Det kan verkligen behövas! Lydnad är inte min och Yrsas favorit med resultatet att den fallerat lite...
Enligt Hansi har hundpromenaden blivit så populär att det ibland är hela 14 hundar med! Tänk! I början var vi bara fyra...
Hansi säger att de egentligen borde heta Yrsas hundpromenader men jag vägrar att ta åt mig äran! Nog för att det kanske var tack vare Yrsa som de en gång startade när jag tog kontakt med Hansi för råd om min lilla ligistvalp men hade det inte varit för Boels och Hansis engagemang hade det aldrig blivit några promenader! Så det så! Yrsa och jag kan inte annat än bocka och tacka för all hjälp vi fått! Punkt.

Hund bortskänkes

Någon som vill ha en hund?

Ni kan få min.

Yrsa var verkligen taggad idag när vi kom till agilityn men det tog lite tid innan vi kom igång, bland annat hade Yrsa business att göra och det kan man ju inte lämna vind för våg på planen. Så medan jag plockade upp efter lillfian passade hon på att jaga lite kaniner i den lilla skogen brevid banan.

Tror ni hon lyssnade på mig och kom fint när jag kallade? Nä... Det tog säkert tio minuter innan damen behagade komma tillbaks. Vad ska man göra? Det är liksom inte så att jag kan springa i kapp henne....

Yrsa var rent ut sagt skittrött efter sin språngmarsch och jag var sur. Jag försökte verkligen vara rolig, belöna med leksak (kopplet) i stället för det tråkiga torrisarna jag fått med mig som godis (var det enda jag hade hemma) men Yrsa är en fröken som tröttnar snabbt och när vi hade kört slalom ett par gånger (som är såååååååå tråkigt och går sååååååååå långsamt enligt Yrsa då det i det här stadiet handlar om att lära in momentet och inte hastighet) tog hon ett skutt över staketet och satte av in i skogen igen. Grrrrrrrrrrr...........

Den här gången fick jag sällskap av instruktören Catarina och Guiness med matte. Vi försökte skicka Guiness efter Yrsa men han förstod inte riktigt vad vi ville och lekte hellre med alla roliga pinnar. Vid det här laget kände jag mig rätt så uppgiven. Den lilla skiten kollar av ibland var jag är men precis när man tror att hon ska komma till mig vänder hon eller springer förbi och fortsätter åt andra hållet istället. Jag kör verkligen alla trick. Vänder mig bort från henne, sätter mig på huk och låtsas syssla med något jätteintressant eller springer iväg från henne. Men har Yrsa fått kaniner på hjärnan har hon fått kaniner på hjärnan. Till slut kom hon iallafall (efter det att Catarina, den läskiga tanten, hade skrämt henne samtidigt som jag försvann runt en hörna). Det blev bilen för Yrsa och fika för mig tillsammans med resten av gruppen.

När vi kom tillbaks efter fikan hade Yrsa lugnat ner sig och vilat upp sig lite och ville väldigt gärna in på agilitybanan igen men det var så dags. Då hade mer än halva lektionen gått och det var bara lite mer än en halvtimme kvar och dags att springa en hel bana en och en. När det var vår tur spred de övrig kursdeltagarna plus de två instruktörerna ut sig längs med staketet och skogsbrynet men Yrsa höll sig vid mig. Kan väl knappast säga att vi var några stjärnor under våra två lopp men lilltjejen tyckte iallafall det var kul igen och det känns skönt att lektionen avslutades positivt.
Inte minst för min skull.

Alicja och Erik

Idag kom Erik och Alicja från min klass hem till mig på lunchen för lite nolleplanering. Alicja undrade varför jag hade så många djur och meddelade att hon har lite fobi för päls. Och Erik hade jag varnat innan de kom att det brukar ta ett tag för Yrsa innan hon accepterar män. Och mycket riktigt tyckte Yrsa han var lite småläskig i början men Erik skötte det fint och lät henne nosa i lugn och ro och till och med pussa honom lite på näsan. Tillåter man näspussar måste man vara en schysst prick verkade Yrsas slutsats bli och det dröjde inte lång stund innan hon kom med sin loppistiger och inbjöd till dragkamp. Det är verkligen A och O med någon som förstår sig på hundar!

Update

• Båstad... har jag och Yrsa varit i, i nästan en hel vecka, förutom ett gästspel i Malmö- tisdag eftermiddag till onsdag eftermiddag. I Båstad har Yrsa mest lullat runt i mammas trädgård medan jag har suttit med näsan i böckerna och fördjupat mig i lungorna och hjärtat. Yrsa har också upptäckt att mammas sambo Kenneth inte är så läskig trots allt utan faktiskt en ganska kul bollkastande typ.
• playdate... blev vi inbjudna på hos Magg och Resa som bor två hus bort från mamma. Men det blev inte så värst mycket lek, då Resa redan hade hunnit busa av sig med Basse som Magg var hundvakt åt.
• agilitylektionen på tisdagskvällen gick superbra. Yrsa är riktigt duktig och de senaste gångerna har hon, ta i trä, hållt sig inne på planen. Vi har gått i genom alla hinder nu och vissa är förstås ganska läskiga. Svårast har Yrsa för gungbrädan och tunneln som har säckat ihop på ena sidan. Men bommen springer hon över och det branta A-hindret är inga problem. Och vilken lycka i tisdags då det äntligen blev tillfälle för ett riktigt (och tillåtet) race med de andra hundarna då de flesta andra kurser var inställda pga. första maj. Yrsa var i himmelriket, men något långt race blev det då inte. Alla hundarna var mer eller mindre slut efter två timmars kurs. Kort men intensivt blev det iallafall.
• hoppa... har Yrsa verkligen lärt sig. På gott. Och på ont.
• besök... hade vi igår av Yrsas uppfödare Susanne och Hasse från kennel Laggartorp. De tyckte Yrsa var en liten skit jämfört med de andra tikvalparna (jag som tycker hon är stor jämfört med Inka!) men mycket vacker (Klart!). Och Yrsa ska minsann bli storasyster i mitten på juni om allt går som det ska! Eventuellt blir det ett MH-test mot slutet av sommaren då de nya valparna har växt till sig, de "gamla" valparna förhoppningsvis mognat ännu mer mentalt och alla tikar löpt för första gången (tydligen var Yrsa tidig med det och först ut av tikarna i kullen. Jag som trodde hon var sen jag...)