What a wonderful day!

Våren har kommit till Malmö!
Idag var första dagen då man på riktigt kände att det finns hopp om sommaren även det här året. Solen sken, vindarna var ljumma, bara en del kvardröjande snöhögar som påminde om att det trots allt bara är mars.
Jag och Yrsa tog en långpromenad ner till Västra Hamnen på eftermiddagen. Parkerna myllrade av mammor med barnvagnar, mattar och hussar med hundar, joggare och flanörer, uteserveringarna var fulla av soldyrkande människor. Vi såg till och med ett par hugade som tog sig ett dopp i havet. Nog för att det stundtals var så varmt att vårjackan kändes överflödig men årets första havsbad dröjer ett litet tag till för mig...
Längst ut i Västra Hamnen satte jag och Yrsa mig på bryggan vid Scaniabadet. Där njöt vi en bra stund, delade på ett äpple och låg och latade oss i solen. Sen var vi för lata för att gå hem, jag hade faktiskt lite skoskav efter årets första promenad i vårskorna och fian blir fort trött nu för tiden. Så vi tog bussen till Centralen och därifrån tåget hem. Älska Citytunneln!






Lite annat än den dagen i slutet på januari då Yrsan såg ut så här efter en promenad på stranden, med frost i pälsen:



Nu har fian däckat i sängen, själv ska jag arbeta vidare på den ack så försummade examensuppsatsen.

12 +1

Det har nu gått 12 veckor plus en dag sedan fians senaste grand mal-anfall. Rekord, förra gången passerades aldrig 12 veckors-strecket helt.

I måndags var vi hos veterinären för undersökning och blodprov. Yrsa betedde sig som om hon aldrig hade varit där förut och var inte alls särskilt förtjust i att bli undersökt och stucken i, men det gick bra ändå. Ulrika, veterinären, tyckte åtminstone det var kul att träffa Yrsa igen sa hon, även om det inte var ömsesidigt. Hon berättade även att flera stycken hade kommit till henne precis innan vårt besök och sagt att de sett att Yrsa var här och frågat hur det var med henne. Hon är en liten kändis, där på Djursjukhuset. Jag är så himla glad för alla fina människor det jobbar på Djursjukhuset i Malmö. Vi blir alltid bra bemötta och väl omhändertagna och alla har engagerat sig i gurkan; personalen i shopen, i receptionen, djurskötarna och djursjukvårdarna och veterinärerna, tror vi måste ha träffat nästan alla som arbetar där snart :-)
Det är roligt att man kan känna sig personligt mött och ihågkommen på ett så pass stort ställe. I och för sig har vi varit där en hel del det senaste året, men vi är ju inte de enda patienterna direkt... Jag är glad i alla fall och blir nästan tårögd när jag tänker på hur bra de är alla- jag vill inte ens tänka på hur mycket jobbigare detta hade varit om vi haft en veterinär som vi inte känt stöd och engagemang ifrån.

Yrsan mår bra iallafall. Pigg som en liten mört nu när hon varit anfallsfri så länge och ännu inga synliga biverkningar från den nya medicinen.
Nu är det bara att vänta på svaren från blodprovet, Fenemal- och kaliumbromid-värdena.

För övrigt så stod vågen i måndags på + 2 kg sedan 7 januari... Tror hon har gått upp si så där 5 kg sedan 1 april och klon förra året.... Orsaken är en kombination av aptitökning och förändrad ämnesomsättning pga medicinerna och kasteringen. Ändock något som måste lösas, denna stadiga kurva uppåt funkar icke!