Träning inför framtiden

Det här med att vara hundägare kan i mångt och mycket vara en bra träning inför livet som framtida småbarnsförälder. Är det inte utspridda leksaker över hela lägenheten så är det nattliga epilepsianfall eller som de senaste dagarna kräk. Jag kommer iallafall upp, om än abrupt.

Havskanadensare i Blekinge Skärgård

I augusti åkte vi till Blekinge Skärgård utanför Karlskrona och tillbringade 5 dagar i en liten turkos och rank kanadensare. Det var jag, Joel, Yrsa och ungefär tre ton packning. Det var inte mycket av kanoten som stack upp ovanför vattenytan och det var inte många lediga centrimetrar tillgodo utrymmesmässigt heller. Det är tur att Yrsa är en 25 kg lätt belgare och inte en 90 kg tung newfoundland.

Yrsan fann sig snabbt tillrätta i det lilla lilla utrymme bakom mig som var hennes. Och det var tur det, att hon höll sig lugn och att vi slapp koncentrera oss så mycket på henne under paddlingen för naturens makter var inte direkt på vår sida. Det var minst sagt guppigt och emellanåt var adrenalinnivån så hög att det nästan sprutade ur öronen.
Desto lugnare var det på land och på grund av vädret var det många timmar som tillbringades på små små öde skärgårdsöar. Vissa strandhugg mer frivilliga och mysiga, andra mer med känslan av att vara skeppsbruten.
Första dagen sprang Yrsa runt som en tok, sen sov hon i två dygn. Och inte en enda gång från det att vi lämnade kajakklubbens strand tills dess att vi återkom dit var hon kopplad. Frihet. Allt var bara bra och fint och både jag och Yrsa gillade friluftslivet mycket mer än vad jag trodde vi skulle göra.



Innan vi åkte hem hann vi med ett besök hos gubben Rosenbom och han fick som sig bör en slant i hatten.