Stora tjejen

Yrsa har börjat löpa för första gången och japp, hon är extra grinig...

God jul

GOD JUL!!!

Prao

Jag gästspelar på Posten över jul och igår fick Yrsa följa med mig dit ett par timmar. Yrsa var jätteduktig- hon lät flera okända personer (för henne) klappa henne (till och med män!) utan att hon såg ut att tycka det var allt för obehagligt. Och inte anföll hon städerskans mopp heller!
I början sprang hon omkring en hel del och skulle undersöka allt, jag hade fullt sjå med att hålla koll på henne och fick inte så mycket gjort men till slut lade hon sig ner i närheten av mig. Hon uppförde sig faktiskt mycket mycket bra!
Ja, så träffade hon Hansi också, som jobbar på polisstationen precis bredvid Posten. Han hade som vanligt smarrigt levergodis i fickan- inte konstigt att han och Boel är så populära!

Hundfri

Imorse när jag och Yrsa skulle iväg var det lite halt ute och eftersom jag inte hunnit byta till vinterdäck ännu fick hon stanna hemma själv på förmiddagen för att bli hämtad av min pappas sambo senare. När jag kom hem med tåget frös det också på litegrann och eftersom pappa erbjöd sig att köra Yrsa ner tyckte jag det var dumt att chansa. Nötte backar (vägen över åsen) är inte så kul att ta sig över utan ordentliga däck. Så nu sitter jag här och längtar efter min lilla fia. Huh, vad tomt det är utan henne!!! Jag har inte varit hemma många timmar utan henne sen hon kom hit.
Lilltjejen är förresten 11 månader idag! Snart födelsedag!

Hundpromenad

Vi har haft uppehåll med hundpromenaderna ett tag men förra söndagen började vi igen. Tyvärr var det sista gången idag som jag och Yrsa kunde vara med, iallafall regelbundet.*snyft*
Vi slutade med bravur åtminstone för Yrsa var så så duktig idag och lyssnade så fint! Till exempel satt hon kvar (efter ett par gånger) medan de andra hundarna sprang förbi henne när vi tränade inkallning. Det ni kräver en del av en sprallig liten hoppetossa som helst av allt bara vill busa runt med polarna!
En hund som har varit med på några av promenderna men som vi inte träffat på länge nu var inte med från början idag utan kom först när vi var på hundängen. Vi hade hundarna lösa och Yrsa sprang fram till grinden när hon såg att de kom (då lyssnade hon inte minsann!). Jag tänkte att nu smäller det men faktiskt inte. Yrsa uppförde sig så fint och pussade lite försiktigt på Bruno. Helt avslappnad var hon inte men inte ett enda utfall. Det är stunder som dessa som ger mig hopp inför framtiden- förhoppningsvis trillar poletten ner så småningom.

Kusinträff

Yrsa har fått en ny "kusin". Han heter Cisco, är 12 veckor och bor hos lillebror, hans tjeja och Rocky. De har träffats ett par gånger nu men fortfarande är Yrsa komiskt rädd för den här lille valpen. Cisco är väldigt tuff och oförskämt kaxig och ger sig inte i första taget. Han är inte van vid att bli tillsagd av andra hundar, Rocky är nämligen genomsnäll och finner sig i allt.
Ikväll var de allihop och hälsade på hemma hos Yrsa och mig och vi kunde inte låta bli att skratta åt Yrsa. Den första halvtimmen stod hon nämligen uppe i soffan, skällde och "naggade" i luften mot Cisco så fort han kom för nära. Puttade jag ner henne på golvet kom hon lika fort flygande upp igen. Lilla fian, tänk om hon bara kunde fatta att de flesta hundar inte är något att vara rädd för och att allt blir mycket roligare om man själv är snäll! Hon är ju ingen elak hund, hon är hela tiden nyfiken och vill fram och undersöka den andra hunden, men i lugn och ro. Det är när hon inte får göra det som hon blir rädd och gör "bitrörelser" mot den andra hunden. Eftersom Cisco är en så pass tuff valp lät vi dem hållas, givetvis under uppsikt. Det var jätteskönt att se att det från Yrsas sida stannar vid hotfullt beteende, att hon inte biter i första taget(så du ska nog slippa sjukan, O! ;-)) Det var jättekul att se Rocky också eftersom han gick emellan när han tyckte att det började gå lite väl hett till. Han gick helt lugnt in mellan Cisco och Yrsa och stod där tills de slutat.
Ja, de är kul de små liven...

Flexikoppel

Det finns de som vet hur man hanterar flexikoppel. Och så finns det de som inte vet.
Igår stötte jag och Yrsa på en tant som inte vet. Hon stod och pratade med en man och hade ryggen vänd mot mig och Yrsa så hon inte såg oss. Hennes hund får syn på Yrsa och sätter iväg mot oss, vilt skällande och med väldigt hotfullt kroppsspråk. Både jag och Yrsa blir skiträdda för det ser ju ut som om hunden är lös och kommer flyga på oss. Det tar flera sekunder innan tanten hinner reagera- det vill säga vända sig om och trycka ner knappen på kopplet så det hindras. Tur för tanten att jag och Yrsa gick på andra sidan vägen för annars tror jag att jag hade sparkat hennes hund i huvudet.
Jag är så trött på folk som inte tar ansvar för sina hundar. Yrsa är ju som Yrsa är men det är egentligen inte så konstigt att det inte blivit så mycket bättre trots att vi tränar på att hon ska tycka det är okej med andra hundar. Jag vet inte hur många hundar som har kommit utflygande från tomter och trädgårdar. Jag är den första att erkänna att det inte går att alltid ha hundraprocentig kontroll på sin hund och att den inte alltid lyder, men då kan man åtminstone ha vett att be om ursäkt och visa att man är medveten om att man gjort fel. All heder till sådana människor. Och till alla er som likt en struts sticker huvudet i sanden och springer och gömmer er när er hund inte lyder- dra något gammal över er!!!