Banan

Igår hade jag med mig en banan till skolan som jag aldrig åt upp. När jag kom hem blev den liggande kvar i väskan som stod på golvet. Och i morse låg det ett tomt bananskal på sovrumsgolvet. Behöver jag säga att Yrsa festat på banan i natt? Hon är knäpp...

Kurs

I onsdags var det dags för kurs igen på ÄBK. Jag kom iväg med ett tidigare tåg från Malmö och Yrsa fick skjuts in med lillebror så vi var i goooooooood tid. Hon och jag gick en liten promenad först och sen stod vi på parkeringen och bara passivitetstränade. Är ganska stolt över Yrsa, hon var absolut inte lugn men hon skällde inte trots att de andra hundarna skällde för full hals. Något som har gått in i allafall....
Den här gången var det äntligen dags att träna största delen av tiden MED hundar. Vi gjorde mest kontaktövningar och Sara, instruktören, kallade oss hundägare TRÅKIGA.... Hehe....
Jag och Yrsa fick som vanligt stå i mitten av ringen och dessutom fick vi gå först genom alla grindar. Sen fick jag sätta Yrsa snett bakom mig precis innanför grinden så att alla de andra hundarna kom att passera oss efter att de gått igenom. Det gick ganska bra, det är särskilt vissa hundar Yrsa reagerar på, andra går bättre.
Jag tycker mig faktiskt ana en liten, liten förbättring i Yrsas attityd. Igår till exempel, på en av våra promenader, upptäckte jag plötsligt att vi var förföljda av en stor riesenschnauzer. Ingen ägare i sikte (vi har stött på den här hunden en gång tidigare, då vi gick förbi deras trädgård kom den utrusande genom häcken...). Min nya taktik nu är ju att jag ska visa Yrsa att JAG tar ansvar för att skydda oss, att hon kan lita på mig. Nu var det lite svårt att hålla Yrsa i kort koppel så att hon inte gjorde utfall mot den andra hunden och så att hon höll sig bakom mig, samtidigt som jag skulle försöka skrämma bort den andra hunden. Jag stampade i marken, jag skrek åt hunden att den skulle gå hem, men han bara tittade på mig som att jag var knäpp... Det jag vill komma till är iallafall att Yrsa först i början skällde och morrade och betedde sig hotfullt mot honom men att när hon sen märkte att jag skyddade henne, accepterade det och lugnade ner sig. Kanske jag äntligen har hittat något nu som kan komma att hjälpa. Det gäller bara att träna, träna, träna och träna. Konsekvens.

Ingen hundpromenad :-(

Jag och Yrsa är ledsna tjejer... Sen jag började skolan har vi bara hunnit vara med på en enda hundpromenad... Det är intensiva veckor med många och långa dagar nere i Malmö. Men nu dröjer det inte länge, bara 1,5 vecka, innan nästa kurs börjar och då ser det ut att bli lite mer hemmaplugg vilket givetvis betyder mer tid med Yrsa Syrsa. Vi har en mysperiod just nu, hon är så duktig, så duktig, lilla grisen! Imorgon är det kurs, hoppas det håller i sig!!!

Ny milstolpe

Idag är Yrsa åtta månader på dagen och väger hela 19 kg! Börjar bli stor, lillfian.

Hundkurs

Efter uppehåll förra onsdagen var det dags för lektion nummer 2 på Ängelholms Brukshundklubb. Även denna gång var det mycket teori men vi började med att ta ut hundarna och gå med dem på parkeringen. Yrsa verkade känna igen de andra hundarna, gjorde inte så många utfall, var lite lugnare än förra gången. Däremot var där en ny hund med och den var minsann läskig så de flesta av de utfall som faktiskt förekom var mot denna hund. Yrsa kommer säkert bli kompis med alla hundarna på kursen vad det lider, men än så länge är vår plats fortfarande i mitten av ringen. Yrsa var iallafall jätteduktig när vi gick där på parkeringen, följde med bra och vi kunde passera de andra hundarna utan att hon gjorde några utfall. Hon är duktig, fian, när hon sätter den sidan till...

Hundpromenad

Äntligen hann jag och Yrsa vara med på hundpromenaden igen!
Den gick till precis som vanligt, det vill säga först promenad i skogen och sen lite lydnadsträning. Smilla missuppfattade Sandras kommando om att gå RUNT trädet och försökte i stället klättra UPP i det. Allt för dig matte!!! Alla hundarna var jätteduktiga på lydnadsträningen och jag är jättenöjd med Yrsa insats. Hon lydde ovanligt bra, fian. Fast hon är allt bra kaxig, när Zaro hade en pinne i munnen som Yrsa var väldigt spess på fick han minsann höra ett och annat...

Sen sist

Ja, jag har varit minst sagt dålig på att uppdatera på sistone. Det har varit ett par intensiva veckor med skolstart. Posten har bytts ut mot Tandläkarhögskolan i Malmö och jag och Yrsa försöker anpassa oss till nya rutiner. Ibland är det väldigt tidiga morgnar, ibland sover vi läääänge, ibland blir det långa dagar hos pappa och Åsa för Yrsa, ibland behöver hon inte åka dit alls. De två senaste hundpromenaderna har vi inte hunnit vara med på och det tycker både jag och Yrsa är trist. Istället har vi spårat med Sandra och Smilla Två i Hålehall en regning och åskig söndag. Jag blev riktigt blöt om fötterna men det var skoj ändå och Yrsa följde spåret fint. Nu har jag införskaffat ett par gummistövlar så nu ska jag slippa att riskera att bli förkyld på kuppen.
För två veckor sen började jag och Yrsa på grundkurs på Ängelholms Brukshundklubb. Vi har bara varit på en träff, först på onsdag är det dags för tillfälle två. Den första gången bestod mest av lektion för mattarna och hussarna inne på klubben men vi hann med lite övningar ute också. Bland annat att hunden ska vänta på tillåtelse innan den hoppar in/ut ut bilen och gå bakom matte/husse genom dörrar/grindar. Detta hade jag och Yrsa redan börjat träna på men det är alltid bra att få lite extra motivation och få träna med störning. De andra hundarna, ja... Yrsa är ju som hon är och hur mycket vi än tränar verkar detta med osäkerheten inför nya hundar (som visar sig i utfall) aldrig vilja släppa utan verkar bara bli värre och värre. Jag är antagligen det största problemet för jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det och har inte hittat ett sätt ännu som funkar. Hundarna på kursen var inget undantag, trots att de flesta var valpar, mycket mindre och yngre än Yrsa. När det var dags att ta ut hundarna fick alla ställa sig i en ring utom jag och Yrsa som fick ställa oss i MITTEN. Skitläskigt tyckte både jag och Yrsa men effektivt. Hon kunde ju inte göra utfall mot alla hundarna samtidigt. Jag fick rådet att ställa mig framför Yrsa så fort hon visade intresse för en annan hund, det vill säga, det var ett evigt dansande där i ringen. Mot slutet började Yrsa faktiskt slappna av lite, hon började bli lite intresserad av de andra och det var särskilt en hund hon ville leka med. Det fick hon dock inte, hon måste lära sig nu att strunta i andra hundar, oavsett om hon vill leka med dem eller slåss. Några dagar senare var jag och mamma ute och gick med Yrsa i Hemmeslöv där mamma bor och då var det en hund som hoppade över staketet ut på gatan när vi gick förbi och en hund som sprang ut genom grinden. Jag försökte visa Yrsa att hon inte behövde ta ansvar för att försvara oss genom att JAG skrämde bort hundarna. Jag vet inte om det var bra eller dåligt men jag och mamma fick oss i allafall ett gott skratt!
Ja, så har Yrsa kommit i spökåldern. Hon har upptäckt att det finns fåglar i burarna hemma, så de har blivit väldigt intressanta. Ibland ligger hon i soffan och bara kollar vad de har för sig, om de flaxar till springer hon dit för att kolla. En morgon morrade hon åt mina fötter som rörde sig under täcket, en kväll åt sin mjukistiger som hon precis hade lekt med, nyss åt sin mjukisanka...
Och igår var vi på kalas och träffade barn. Det gick bra. Yrsa brydde sig mest om Rocky men hon var ändå lite nyfiken och nosade lite på dem. Morrade inte en enda gång så jag får vara nöjd. Annars är ju det hennes strategi när hon stöter på något ovant och läskigt...
Och en dag var vi och plockade kantareller i skogen utanför mammas stuga i Dala. Yrsa fick springa lös. Hon såg så glad och lycklig ut och lystrade jättebra! Hon älskar att vara i skogen!