Sen sist

Ja, jag har varit minst sagt dålig på att uppdatera på sistone. Det har varit ett par intensiva veckor med skolstart. Posten har bytts ut mot Tandläkarhögskolan i Malmö och jag och Yrsa försöker anpassa oss till nya rutiner. Ibland är det väldigt tidiga morgnar, ibland sover vi läääänge, ibland blir det långa dagar hos pappa och Åsa för Yrsa, ibland behöver hon inte åka dit alls. De två senaste hundpromenaderna har vi inte hunnit vara med på och det tycker både jag och Yrsa är trist. Istället har vi spårat med Sandra och Smilla Två i Hålehall en regning och åskig söndag. Jag blev riktigt blöt om fötterna men det var skoj ändå och Yrsa följde spåret fint. Nu har jag införskaffat ett par gummistövlar så nu ska jag slippa att riskera att bli förkyld på kuppen.
För två veckor sen började jag och Yrsa på grundkurs på Ängelholms Brukshundklubb. Vi har bara varit på en träff, först på onsdag är det dags för tillfälle två. Den första gången bestod mest av lektion för mattarna och hussarna inne på klubben men vi hann med lite övningar ute också. Bland annat att hunden ska vänta på tillåtelse innan den hoppar in/ut ut bilen och gå bakom matte/husse genom dörrar/grindar. Detta hade jag och Yrsa redan börjat träna på men det är alltid bra att få lite extra motivation och få träna med störning. De andra hundarna, ja... Yrsa är ju som hon är och hur mycket vi än tränar verkar detta med osäkerheten inför nya hundar (som visar sig i utfall) aldrig vilja släppa utan verkar bara bli värre och värre. Jag är antagligen det största problemet för jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det och har inte hittat ett sätt ännu som funkar. Hundarna på kursen var inget undantag, trots att de flesta var valpar, mycket mindre och yngre än Yrsa. När det var dags att ta ut hundarna fick alla ställa sig i en ring utom jag och Yrsa som fick ställa oss i MITTEN. Skitläskigt tyckte både jag och Yrsa men effektivt. Hon kunde ju inte göra utfall mot alla hundarna samtidigt. Jag fick rådet att ställa mig framför Yrsa så fort hon visade intresse för en annan hund, det vill säga, det var ett evigt dansande där i ringen. Mot slutet började Yrsa faktiskt slappna av lite, hon började bli lite intresserad av de andra och det var särskilt en hund hon ville leka med. Det fick hon dock inte, hon måste lära sig nu att strunta i andra hundar, oavsett om hon vill leka med dem eller slåss. Några dagar senare var jag och mamma ute och gick med Yrsa i Hemmeslöv där mamma bor och då var det en hund som hoppade över staketet ut på gatan när vi gick förbi och en hund som sprang ut genom grinden. Jag försökte visa Yrsa att hon inte behövde ta ansvar för att försvara oss genom att JAG skrämde bort hundarna. Jag vet inte om det var bra eller dåligt men jag och mamma fick oss i allafall ett gott skratt!
Ja, så har Yrsa kommit i spökåldern. Hon har upptäckt att det finns fåglar i burarna hemma, så de har blivit väldigt intressanta. Ibland ligger hon i soffan och bara kollar vad de har för sig, om de flaxar till springer hon dit för att kolla. En morgon morrade hon åt mina fötter som rörde sig under täcket, en kväll åt sin mjukistiger som hon precis hade lekt med, nyss åt sin mjukisanka...
Och igår var vi på kalas och träffade barn. Det gick bra. Yrsa brydde sig mest om Rocky men hon var ändå lite nyfiken och nosade lite på dem. Morrade inte en enda gång så jag får vara nöjd. Annars är ju det hennes strategi när hon stöter på något ovant och läskigt...
Och en dag var vi och plockade kantareller i skogen utanför mammas stuga i Dala. Yrsa fick springa lös. Hon såg så glad och lycklig ut och lystrade jättebra! Hon älskar att vara i skogen!