Pusskalas

Igår eftermiddag efter skolan tog jag tåget upp till Båstad för att äntligen hämta min lillfia igen! Det har varit skönt att vara själv ett par dagar men oj, vad bråttom jag hade när jag var på väg till pappa för att träffa henne igen. Det blev riktigt pusskalas (nej, O, jag kunde inte motstå!) och Yrsa har passat mig NOGA så jag inte skulle försvinna igen.
Efter övernattning hos mamma tog vi bilen tillbaks till Malmö idag. Yrsa var riktigt lycklig när hon fick komma hem och for upp för trappan till vår dörr. Nu sover hon som en stock, i trygg förvar hemma hos mig igen.

Jakten

Så här kan en typisk hundpromenad avslutas, det Yrsa jobbar för och som är bland det bästa hon vet. På just den här bilden kommer först den stackars löptiken Flisa, därefter Zaro och Buddy (behöver jag påpeka varför de springer?), därefter Yrsa som givetvis vill vara med och leka och allra sist Buddy Två som inte riktigt hinner med med sina korta ben.

Paus

I fredags eftermiddag tog jag och Yrsa oss hem till Båstad på snöiga vägar efter diverse problem med bilskrället. Under helgen har Yrsa blivit utskälld av Tussi, smålullig på spritfyllda chokaldpraliner (och hamnat i onåd eftersom hon under intagande sölade ner mamma och Kenneths matta!), lekt i trädgården, jagat en fasantupp, hittat en mumsig talgboll, smygsovit i lillasysters säng (tur det, annars hade jag antagligen frusit ihjäl!) samt lekt och busat med alla hundarna på hundpromenaden.
Nu är jag hemma i Malmö igen, men Yrsa, hon är kvar i Båstad. Jag tror vi kommer må bra av en liten paus från varandra, jag behöver längtan lite efter min lillfia. Jag ska åka upp och hämta henne om ett par dagar igen och tills dess bor hon hos pappa. Hon kommer må toppen där och får hon leka lite med Rocky, lillebrors hund, kommer hon vara i himmelriket!

Inställt

Det snöar tydligen i hela Skåne, till och med här i Malmö. Snön piskar i ansiktet och det är inte alls kul att vistas ute. Därför blev jag ganska lättad när det inte blev något med spårgruppen ikväll. Ritva som jag pratade med lät väldigt trevlig och vi bestämde att jag och Yrsa skulle komma ner till klubben nästa onsdag istället. Tydligen har de spårträning på helgerna och lydnadsträning på onsdagskvällar. Hoppas bara Yrsa uppför sig.
Nu ska vi gå ut och busa lite i snön, vi har inte varit ute många minutrar idag inte...

Tjoho!

Det verkar som om vi får komma med i en spårgrupp och redan ikväll ska vi träffas! Tjoho, vad kul! Det här behöver både jag och Yrsa.

En liten ligisthund med förkärlek till papper

Idag var en av få dagar på terminen då jag tvingas lämna Yrsa själv hela dagen. Ja, jag kommer hem på lunchen naturligtvis, men nej, det är inget kul... Fast Yrsa är duktig, hon vet vad det betyder när jag säger att hon ska stanna hemma och brukar gå och lägga sig i soffan. Men när jag kom hem idag blev jag inte så glad eftersom Yrsa varit i min väska, hämtat ett kollegieblock och mer eller mindre rivit det i småbitar som låg över hela lägenheten. Nu tror jag inte det beror på att hon kände sig övergiven utan snarare att hon tycker det är så himla lajbans med papper! Det har varit flera tidigare tillfällen då jag bara varit borta en kort stund som jag hittat servetter, post och toapapper så Yrsa is not to blame. Men det var mina anteckningar från hela den här terminen! *gråter*

Garnityr

Man pratar ju ofta om den skrattande belgaren. Jag tror jag har fått tag på en för så här ser Yrsa ofta ut när hon är glad. Någon som blir rädd?

Igår pratade en av mina föreläsare om försök på hundar där man låtit plack ansamlas vilket gjorde att jag idag tog fram en gammal tandborste för att borsta Yrsas tänder. Men ni ska inte tro att hon gapade så här fint! Nej, hon knep allt hon kunde och betedde sig som om tandborsten var det läskigaste hon någonsin sett. Här ska tränas!

Miljöträning

Idag har Yrsa åkt buss för första gången! Mamma har varit och hälsat på över dagen och när hon skulle åka hem med tåget följde vi med ner till Centralen. Yrsa knallade snällt på bussen och satte sig bekvämt tillrätta- i sätet! Det är ju där hon är van vid att åka så det var väl inte mer med det än att det var hennes plats tyckte hon. Jag fick flytta över henne snabbt som attan till mitt knä innan busschauffören fick syn på oss. Där fick Yrsa åka och jag antar vi gladde en och annan medresenär. Yrsa är en riktig spanarhund så hon trivdes mycket bra med sin plats. Nere på Centralen fick Yrsa gå både genom svängdörrar och automatiska dörrar, följa med ut på perrongen och uppleva att okända människor som hade bråttom till tåg och bussar svischade förbi henne. Hemresan gick lika bra och Yrsa nosade bara lite i luften när en tjej satte sig bredvid oss. DUKTIGA DUKTIGA YRSA!!!!

Matte, hjälp!

I eftermiddags fuskade vi och tog bilen ner till Ribersborg (förlåt, O, ni har lite att jobba på där... ). Det var rent ut sagt skitkallt, blåste som attan. Trots det var det en hel del folk ute men jag bestämde mig för att släppa Yrsa ändå. Måste ju lära mig att lita på henne och också träna på inkallning mm. med störningar och eftersom det är tillåtet att släppa hundarna där nere är min paroll att folk måste acceptera om det skulle brista i lydnaden. Yrsa var jätteduktig, stannade hos mig trots att det gick folk i närheten, så hos oss brast inte lydnaden den här gången. Däremot hos ägarna till två dvärgschnauzrar. Deras hundar kom springande som två skällande skottspolar. Yrsa stackaren visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till utan tyckte det var säkrast att gömma sig bakom matte. Jag gjorde mitt bästa för att hålla mig mellan Yrsa och de andra hundarna och också ett par försök att skrämma bort dem. Då höll de sig på avstånd iallafall, så så värst kaxiga var de inte när det kom till kritan. Yrsa gjorde väl ett par halvhjärtade utfall men på det stora hela visade hon sig vara ganska feg som tog skydd bakom matte (eller så är hon bara klok). Jag tror inte att vi varit i den situationen förut, att främmande hundar sprungit fram till oss. Allt gick iallafall bra och det känns skönt att ha varit i en sådan situation.

Cross your fingers

Idag har jag varit i kontakt med en kvinna på Malmö brukshundsklubb gällande spårträning. Tydligen är det ganska ont om platser i deras träningsgrupper men kanske det fanns möjlighet trots allt. Hon skulle undersöka saken och återkomma. Håll alla tummar ni har!

Hundpromenad och lite till....

I söndags var vi äntligen med på hundpromenaden igen och Yrsa var själaglad! Alla var där- Reza, Zaro, Buddy och Smilla och tre nya hundar som vi aldrig träffat förr. Kul att fler ansluter så att hundpromenaderna lever kvar. Yrsa uppförde sig fint mot de nya hundarna, det var bara en liten vit som fick sig en omgång eller två. Antar att kemin inte alltid kan stämma från första stund....
Yrsa var så så duktig under lydnadsträningen. Lite rastlös var hon allt, särskilt mot slutet, lydnad är inte hennes favoritgren direkt, men annars lyssnade hon jättefint, kom direkt på inkallning även när det var annat spännande som lockade, lyckades sitta kvar när Smilla och Zaro (favoriterna) rörde sig... Allt, allt var perfekt!
Hansi och Boel tyckte Yrsa hade mognat efter löpet. Det har hon kanske, det är så svårt att se själv när man träffar henne varje dag. Visst har jag märkt att Yrsa beter sig lite annorlunda mot främmande hundar än hon gjort tidigare men det har jag satt i samband med vår flytt till Malmö och att vi möter fler hundar på våra promenader. Kanske det är en kombination? Vi flyttade trots allt mitt i löpet...
Idag fick jag veta att jag och Yrsa har fått plats på en agilitykurs till våren. Det ser jag verkligen framemot, Yrsa tyckte det var så kul när Mia visade oss. Fick också veta att de har spårträning på helgerna och att man kan söka in till en grupp om man har gått fortsättningskurs eller har lydnad motsvarande en fortsättningskurs. Har vi det, Hansi och Boel? För det hade varit hur kul som helst det med! Yrsa är ju en riktig noshund och det kunde ju vara en bra balans till agilityn!

Oväntat möte

Yrsa och jag är i Båstad över helgen och firar lillasysters födelsedag. Yrsa var lycklig igår när hon fick härja runt med Rocky och Cisco. Eller ja, Cisco är fortfarande lite läskig... Det ser rätt roligt ut när alla tre hundarna är ute och busar. Yrsa totalignorerar Cisco och har bara ögon för Rocky, Rocky bryr sig mest om Yrsa (såvida det inte dyker upp en boll) och Cisco gör sitt bästa för att hinna med men är duktig på att låta Yrsa vara i fred.

Lördagmorgonen började Yrsa med att skälla ut en hund som gick förbi. De kom runt hörnan precis när jag släppte ut Yrsa. Grinden var öppen men Yrsa stannade på tomten faktiskt och det får hon väl ha beröm för även om jag tyckte det var lite onödigt att skälla så. Jag tycker mig faktiskt se en förbättring i Yrsas beteende gentemot okända hundar. Bra nej, men det går mycket bättre när vi passerar eller ser hundar sedan vi flyttade till Malmö (lite fler träningstillfällen). Hunden imorse skällde hon väldigt mycket på men svansen viftade hela tiden och hon nosade försiktigt försiktigt. Det var inte det här naggandet som det brukar vara vid nos-noskontakt. Sen kan det ju alltid vara ett engångstillfälle men jag suger åt mig alla bra erfarenheter som en svamp- de behövs!!!