Grattis fian!

Idag blir fian tre år minsann!

Och jag tänkte att jag skulle börja med en ny liten tradition- en bild på Yrsas "mule" som min klasskompis Beccie säger.

Inte så väldigt vit ännu...

Mitten på januari

Rögle- Frölunda 5-0, what a game! Efteråt var jag mycket nöjd med mitt beslut att stanna kvar i Båstad så jag hann med att se även denna match. Mina vänner- Rögle är på uppgång, Rögle är på uppgång!

Åsa skjutsade Yrsa in till Ängelholm efter matchen och fian och jag tog sedan tåget ner till Malmö. Gurkan är så duktig och verkar inte särskilt berörd av att tåget skakar och rister, hon lade sig ganska snabbt till rätta. Det som var mest problem var all packning jag hade med mig, det är inte så lätt att hålla reda på både en hund, två kassar och en resväska vid av- och påstigning när man bara har två händer och fian tycker det är lite läskigt att något dinglar i handen närmast henne. Men med lite planering och organisering gick det finfint och även bussresan från Centralen hem gick bra.

Väl hemma hoppade Yrsa ganska omedelbart upp i stora sängen, lade sig till rätta och sov sedan gott hela natten. Annat var det med matte, den riktiga djupsömnen ville aldrig riktigt infinna sig och jag sov oroligt hela natten. Man kan ju säga så här att det är trots persienner ganska mycket ljusare i Malmö än Båstad på natten och också ganska mycket mer ljud. Man vänjer sig snabbt, särskilt när förändringen är till det bättre...

Idag har jag och Yrsa gjort Malmös största parker- Pildammsparken och Slotts- och Kungsparken (vilka flyter ihop och jag fortfarande inte vet vilken del som är vilken) avhandlades i en tvåtimmarspromenad i solen och vinterkylan och Yrsa uppförde sig nästintill ypperligt hela tiden. Lite påminnelser men annars flöt promenaden på utan drag i kopplet och hundmötena, som det blev en del, gick överlag bra, mycket bra till och med med Yrsamått mätt. Poletterna trillar ner en och en, I do say.

Gomvalvsdrama

Ett litet drama inträffade idag på promenaden. Jag och min kompis Maria stod och pratade utanför hennes dörr och Yrsa som tycker att stå still är ganska tråkigt sysselsatte sig med en pinne. Plötsligt sa Maria: Har hon något i munnen eller?
Jag tittade ner och såg att Yrsa gapade och försökte spotta ut något. När jag böjde mig ner och tittade henne i munnen såg jag att en liten bit pinne hade fastnat på tvären i gomvalvet.
Stackars gurkan!
Tur matte är van att gräva folk i munnen, det var bara att greppa om nosen och stoppa in fingrarna! Lyckligtvis lossnade den lätt så slutet gott, allting gott!