Ensam

Idag har Yrsa varit ensam hemma i cirka en timme. Hos pappa och Åsa har hon varit ensam hemma med de andra hundarna någon timme men hos mig var det bara andra gången hon var ensam så länge. Har mest lämnat henne när jag varit nere och handlat, slängt soporna och så, max en halvtimme. I början gnällde hon bara jag stängde badrumsdörren om mig, när det gick bra fick hon vara hemma lite längre och så har vi hållt på. När jag kommer tillbaka hem igen hittar jag henne oftast liggandes på hallmattan men idag kom hon inte ens och mötte mig när jag kom hem. Jag var tvungen att leta efter henne, vill inte göra för stor affär av att jag återvänder genom att ropa på henne utan brukar bara säga "hej, Yrsa" och sen göra något annat. Jag hittade henne sovandes i min säng! Den lilla filuren! När katten är borta dansar råttorna på bordet! Annars hade hon varit jätteduktig. Hon var som sagt helt tyst när jag kom tillbaka och den här gången behövde jag inte gå på skojakt. Hon brukar ha en tendens till att gå och hämta mina skor när jag inte är i närheten. Hon tuggar inte på dem utan jag antar att de bara luktar extra mycket mig, all fotsvett, hehe...

Hundpromenad

I

Idag har jag och Yrsa varit på hundpromenad med Hansi, Boel och deras hundar plus en gordonsetter som heter Resa. Yrsa hade träffat Zaro en gång tidigare, då tyckte hon att han var STOOR, men de andra hundarna träffade hon för första gången idag. Hon skällde en del precis när vi hoppat ur bilen, tror det var mest för att de andra hundarna skällde, hon ville väl inte vara sämre. Hon var väldigt nyfiken, ville gärna fram och hälsa. Det är lång väg kvar men jag tycker faktiskt att det har blivit lite bättre, hundmötena. Efter en stund gjorde hon lekinviter till alla de andra hundarna och senare fick hon busa av sig tillsammans med dem och då var hon verkligen i sitt esse.
När hundarna hade fått hälsa gick vi en promenad tillsammans i Malenskogen. Vi gjorde lite övningar på vägen, till exempel gick jag och Yrsa till sidan medan de andra hundarna passerade oss, eller så gjorde vi tvärtom, att jag och Yrsa fick passera de andra hundarna. Yrsa skötte sig jättebra, hon var väldigt duktig, men jag fick lite skäll för att jag inte berömde tillräckligt... hehe... :-)
Till slut hamnade vi på hundängen som är inhägnad och där tränade vi lite lydnad. Hansi är instruktör på Halmstads Brukshundsklubb och ägare av tre groenendaelare så bättre hjälp kunde jag och Yrsa inte få! Yrsa är så duktig, jag blir så stolt över henne när hon fattar något trots mina bristfälliga kunskaper. Allt är väldigt lätt i teorin, mycket svårare i praktiken! Bara en sån sak som att ha godiset i vänster hand och kopplet i höger- tvärtemot hur jag brukar ha det, så det får väl jag träna på lite grann. Höger och vänster, haha!
Eftermiddagen har verkligen varit suverän och jag och Yrsa ser framemot nästa tisdag!

Yrkesval

Om Yrsa varit människa hade hon antagligen blivit antingen hårfrisörska eller trädgårdsmästare. Det finns inget som är så roligt som hår och blommor! Att bita på då alltså!

Spårbitna

Igår träffade jag och Yrsa Eva och hennes blandrashund Smilla, 7 månader. Smilla och Yrsa har aldrig träffats förut och jag var lite orolig för hur det skulle gå eftersom Yrsa inte är så säker i mötessituationer. Hade fått tips av Hansi att låta Yrsa vara lös och Smilla i koppel till en början, så Yrsa kunde backa och komma undan om hon ville. Allt gick bra men Yrsa var ju som hon brukar vara i dessa situationer. Morrade och gjorde små utfall samtidigt som hon viftade på svansen och var jättenyfiken. Efter ett par minuter gick det där över och det syntes på henne att nu ville hon leka så då släppte vi Smilla, och som de busade! Jag och Eva gick runt fältet som vi var på medan de hade fullt sjå med att jaga och brotta ner varandra. Men eftersom vi gick var de samtidigt tvungna att hålla koll på oss och röra sig i vår riktning. Det var ett annat tips vi fått från Hansi. Det är verkligen toppen att ha en expert att kunna rådfråga!
När vildingarna hade fått busa av sig lite grann visade vi Eva och Smilla hur man spårar. Yrsa är så duktig! Hon har verkligen fattat vad det är hon ska göra! Jag bara visar ner henne och sen är det framåt som gäller med nosen i backen. Nån enstaka gång stannar hon upp, lyfter på huvudet och ser sig omkring, sen är det ner med nosen igen. Nu lade jag ett lätt spår till henne men det är ändå kul att se att hon fattat. I helgen har jag tänkt försöka lägga ett spår utan att Yrsa är med, så får det ligga en liten stund också. Hittills har hon ju bara spårat helt färska spår. Fast de som vet säger att ett spår faktiskt kan vara lättare om det har fått ligga en stund eftersom alla lukter då hinner lägga sig ordentligt. Ja, jag vet inte men så har jag hört.
Det gick bra för Smilla och Eva i spåret också, nu vet de hur man ska lägga spår och hur det går till så får de träna vidare på egen hand.

Kloklippning...

... är inte Yrsas favorit. Hon åmar sig och stretar emot och jag vet inte allt. Försöker passa på att klippa när hon sover men det tar ju en evigheeet eftersom hon vaknar efter varje klo och går sin väg. Vill helst inte hålla fast Yrsa, det gör ju knappast kloklippningen mer lustfylld för henne. Men nu har de klor som jag inte hunnit klippa i smyg blivit så pass långa så jag tyckte att nu MÅSTE jag klippa dem oavsett. Så jag och Yrsa kämpade, fick in en klo i klosaxen och precis när jag klipper till sprattlar Yrsa och jag klipper henne rakt i pulpan! AajjHh! Stackars, stackars Yrsa.... Blöder floder gör det också, så nu har vi blodfläckar över hela lägenheten. Det slutade ju blöda efter en stund men gud vad jag har dåligt samvete! Så det är bara gå tillbaks till plan A igen, det vill säga klippa i smyg när morrhoppan sover.

Kurragömma

Ibland när vi går våra kisserundor här runt huset har Yrsa en tendens att springa iväg ganska långt före och slå dövörat till. Hon är liksom så van vid att jag håller koll på henne här. Det kan ju komma både bilar som ska in på parkeringen eller människor som inte uppskattar att en morrande valp rusar fram till dem för att hälsa. Så ikväll sprang jag och gömde mig bakom några bilar och sen i trappuppgångarna på vägen upp till vår. Hade så klart koll på Yrsa hela tiden, det viktiga var att hon inte hade koll på MIG. Ojojoj, vad Yrsa blev nojjig när jag hade gömt mig ett par gånger! Hon tog ett ordentligt tag med munnen om min hand och mer eller mindre ledde mig till rätt ingång. Antar hon tänkte att den där matten får man allt hålla koll på så hon inte villar bort sig totalt. Hon verkar ju helvirrig....

Elaka matte

Först ska hon rensa öronen. Det är i och för sig rätt så skönt att bli kliad I örat, och ganska mysigt också, bara man slapp det där kalla rinniga som tvunget ska ner i örat. Det har veterinären sagt, en gång i veckan ungefär i några veckor.
Och ovanpå allt envisas matte med att klippa klorna! Den där mackapären gillar jag INTE såvida jag inte får tugga på den!

Strandtroll

Yrsa älskar att vara på stranden! Hon springer runt som en galning, gräver, hoppar och busar! Idag lekte vi med pinnar som jag kastade ut en bit i vattnet. Trodde inte Yrsa skulle vilja springa efter dem om inte jag gick i (vilket jag inte hade lust med, inte så varmt) men hon travade glatt ut och hämtade tillbaks dem. Till och med de som sjönk till botten. Ett litet tag var hon konfunderad men sen stoppade hon ner nosen i vattnet och plockade upp dem. Kul att hon verkar gilla att bada, så kan vi svalka av oss tillsammans då och då i sommar! Enda nackdelen med strandbesöken är att hon ser ut som ett strandtroll när vi åker hem. Och jag också för den delen.

Födelsedagskalas

Mormor fyller 85 år idag (stålmormor) och ställde till med kalas. Först hade jag tänkt lämna Yrsa hos pappa och Åsa eftersom det brukar komma väldigt många på mormors kalas (fem barn + barnbarn + barnbarnsbarn + syskon) men bestämde mig för att åka lite senare i stället så Yrsa ändå kunde följa med. Hon behöver ju träna också... När vi kom vid femtiden hade de flesta åkt hem. Det var bara sex personer kvar plus mormor. Yrsa skötte sig bra, fann sig i att bli klappad, nosade rundor på egen hand. Det var bara på vägen upp till mormor när vi mötte några av mina kusinbarn som hon inte uppförde sig. Moa ville gärna klappa och då morrade Yrsa lite. Jag gillar det INTE! Men så gjorde jag inte heller som jag fått råd att göra så jag får väl skylla mig själv. Efter en stund kom mamma, Robin och Micha med sina bihang och snart har nog Yrsa accepterat Kenneth, Robin och Benny. Förstår inte varför hon är mer reserverad mot män, kvinnor accepterar hon för det mesta på en gång.

Pershög

Igår tog jag med mig Yrsa till Pershög för att prova på att spåra på egen hand. Precis när vi skulle gå började det regna men jag hade förberett med prinskorv och hade bestämt mig för att spåra. Jag vet inte hur bra det är att spåra i regn egentligen men jag tänkte att vi får iallafall prova. Lade ut två spår. Det första lade jag ut på gräsmattan. Lade ut prinskorvsbitarna ganska tätt eftersom det bara är andra gången vi spårar, Yrsa och jag. Yrsa tyckte inte det var så kul att bli lämnad fastbunden vid en bänk alldeles själv trots att hon hela tiden kunde se mig. När spåret var utlagt tog jag med mig Yrsa till starten och visade på henne. Hon fattade nästan direkt. Ett par gånger fick jag visa ner henne igen, det är ju så mycket annat som också är spännande (fåglar som kvittrar eller regn som faller mot löven till exempel). I slutet av spåret hade jag lagt flera korvbitar inlindade i tidningspapper eftersom jag inte hade något bättre men det var inte så lyckat. Hon förstod inte riktigt att det var korv där i så jag fick hjälpa henne att öppna och göra henne intresserad. Vet inte om det var trycksvärtan kanske som luktade för skarpt.
Det andra spåret lade jag ut i skogen på ungefär samma sätt som det andra. När vi gick där i skogsspåret kom jag på att jag den här gången totalt hade glömt bort att tänka på vindriktningen när jag lade ut det. I själva verket hade jag gått ut spåret från helt fel håll. Men som tur var blåste det inte särskilt mycket och där inne i skogen var det nästan vindstilla så Yrsa fixade det ändå. En liten tendens att spåra bakåt men nosen var nere i marken nästan hela tiden. På det stora hela är jag nöjd med både min och Yrsas insats. Spåra är kul. Fast den här gången var inte Yrsa lika trött när vi kom hem. Snarare pigg som en mört, men så hade hon också sovit mer eller mindre hela dagen. För spåra gjorde hon.
Nästa gång får Yrsa stanna hemma när jag lägger ut spåret, och så ska jag fixa något annat än tidningspapper att lägga godiset i i slutet. Och så ska jag komma ihåg att tänka på vindriktningen.... Och det behöver ju inte regna... Yrsa och jag var genomvåta när vi kom hem, mina skor har fortfarande inte torkat...

Kärt barn har många namn

Yrsa
Yrsis
Yrsi
YrsiPyrsi
YrsaSyrsa
Grisen
Mysfia
Tokis
Sömnpella
mattes älsklingsvovve
Kelfia

Party

I torsdags kväll var jag och Yrsa hemma hos Linda på underklädsparty. Var lite orolig för hur Yrsa skulle reagera på alla nya människor men det gick verkligen över all förväntan! Vi gick hem till Linda lite tidigare än det var sagt så Yrsa fick tid på sig att känna in sig. När de andra gästerna kom hälsade Yrsa glatt på alla, utan att varken morra eller skälla. Under demonstrationen låg Yrsa fint vid mina fötter och sysselsatte sig med ett tuggben och en toarulle med godis i som jag tagit med mig. Hon fick mycket beröm för att hon var så lugn och fann sig så lätt i situationen.

Praktikant

I torsdags eftermiddag var vi tvungna att jobba över så när jag hämtat Yrsa hos pappa och Åsa körde jag tillbaks till jobbet. Yrsa tyckte det var sådär roligt att vara på Posten. Och det funkade sådär att jobba. Fick ju hålla koll på Yrsa också men trots det hann hon med att bajsa inne och rymma ut genom dörren en gång.

Spårträning

I tisdags eftermiddag fick jag och Yrsa en
spårlektion av Hans och Boel. Det var verkligen grymt kul! Jätteroligt att se att Yrsa faktiskt fattade vad det var hon skulle göra efter ett tag. Vi fick gå två spår och den andra gången var Yrsa väldigt duktig. Tror jag förstörde det lite för henne men hon klarade av det ändå. Till helgen har jag tänkt lägga ett litet spår själv så får vi se hur det går då. Hoppas bara inte det regnar för mycket...

Tandlossning

Yrsa ömsar tänder. Tur man slipper agera tandfé...

Sleep-over

Igår var jag på födelsedagsfest och Yrsa fick åka till pappa och Åsa trots att det var lördag. Serverades vin och därför fick Yrsa sova över. Oj, vad jag saknade henne när det var dags att sova! Kändes jättetomt utan henne och i natt drömde jag bara hemska drömmar...

Fast...

...jag gillar henne ändå, lilla Yrsis!

Fishund

Jo då, det kan man lugnt säga. Där ligger man i godan ro och myser med sin lilla hund när man plötsligt känner hur en fruktansvärd fislukt sprider sig i rummet. Ruttet ägg luktar det, ungefär som stinkbomberna som vissa roade sig med att kasta i korridorerna på högstadiet ibland. Fin är hon också, fiser tyst, fortsätter sova och låtsas som ingenting. Neeej, det var inte jaaaaag, vad meeeeenar du...?

Och nej, det beror inte på foderbytet, detta har förekommit sen ankomsten. Prutthund.

Foderbyte

Har bytt foder till Yrsa. Eller ja, hon får fortfarande av det gamla men har börjat blanda in det nya fodret. De senaste dagarna tycker jag att Yrsa har börjat bli livligare än förut. Vet inte om det beror på att hon blivit äldre och inte behöver lika mycket sömn längre eller att hon börjar känna sig ordentligt hemma, men en tanke som slog mig idag var att det kanske beror på det nya fodret?

Glass

Jag och mamma tog en promenad med Yrsa längs Köpmansgatan upp till torget. Många bilar, människor, mycket att titta på för en liten valp. Yrsa var ganska duktig, skällde på nån bil och särskilt mopederna var läskiga. Fick tillfälle att träna lite på att sätta henne på min vänstra sida och uppehålla henne med godis när vi möter människor. Det gick väl så där, får fortsätta träna, både jag och Yrsa. Väl på torget köpte vi glass, Yrsa fick också lite, vaniljglass. Kanske inte så nyttigt för hundar men nån gång ibland kan det väl gå bra. Det kommer knappast bli en daglig företeelse.

Yrsa verkar förresten ha fått i sig nån energidryck eller nått, för plötsligt kan hon vara ett riktigt energiknippe. Fast just nu ligger hon och soooooooooover. Blev många intryck men hon ska ju vänja sig. Och för att det inte skulle bli för mycket för henne gick vi Agardhsgatan hem, där det knappt kommer några bilar alls.

Två små flickor och en liten pojke

När vi kom hem var jag och Yrsa ute på gräsmattan och då kom tre grannbarn ut. Så klart ville de klappa Yrsa och då gjorde jag som Hans rått mig. Bad barnen sätta sig ner och satte mig själv en bit ifrån. Sa att de gärna fick hälsa på Yrsa om hon själv kom fram. Förklarade att hon var nyfiken men liten rädd. Pratade lite med barnen medan Yrsa sprang rundor. Ville gärna fram och hälsa på barnen men vågade inte riktigt, hon kom ofta och kollade läget hos mig. Flyttade långsamt närmre barnen efterhand Yrsa vågade sig närmare och närmare så hon skulle känna att jag fortfarande var där. Och till slut lät hon faktiskt barnen klappa henne och lade sig till och med ner en stund. Finns hopp! Barnen blev lite till sig när Yrsa väl hade tagit kontakt, hade svårt att förstå att de fortfarande skulle låta det vara på Yrsas villkor, men då bestämde jag att jag och Yrsa skulle gå in så allt inte skulle bli förstört igen. Sa till barnen att de säkert kommer bli kompisar och att de gärna får hälsa på Yrsa fler gånger om hon vill.

Tips och råd

Idag har jag och Yrsa träffat Hans. Han gav mig lite tips och råd om hur jag ska bete mig när jag och Yrsa möter hundar och människor. Yrsa har ju en tendens att morra och har även gjort utfall nån gång (åt hundar). Vill verkligen inte att detta utvecklas till ett stort problem i framtiden, det är redan stort nog. Nu har jag iallafall fått lite mer kött på benen och jag fick gärna ringa igen om jag behöver mer hjälp. Det kändes också skönt att en hundvan människa fick träffa Yrsa och se hur hon är. Hans tyckte att Yrsa var väldigt lugn och balanserad och absolut inte otrygg, bara lite osäker på sig själv. Han tyckte också att Yrsa och jag hade fått väldigt bra kontakt på så kort tid! Det var kul!

Hundmöte

Igår träffade Yrsa en liten king charles spaniel som hette Elsa. Hon var jättesöt. Följde med Yrsa fram för att hälsa och efter mindre än en minut sprang de runt och lekte. Skönt att se.

Långpromenad

I förmiddags gick jag och Yrsa bort till hundstranden, så det blev en ganska lång promenad för små valpben. Yrsa har sovit hela eftermiddagen.
Gick en bit längs Köpmansgatan på vägen ut- många bilar, cyklister, människor. Tog vägen genom Malenskogen där vi träffade på några hundar som Yrsa fick hälsa på. Hon tycker det är läskigt så hon behöver öva. Hon fick gå i koppel hela vägen till stranden, det behöver hon också träna på ibland även om hon går jättefint och knappt drar något alls. Där gäller det bara att fortsätta att berömma och lära henne att gå på en sida, nu springer hon gärna lite fram och tillbaks.
På hundstranden slapp hon kopplet och när vi hade vilat en stund tog vi och premiärdoppade fötterna/tassarna i havet. Det var rent ut sagt svinkallt! Men vi gick en bit ut i vattnet och Yrsa följde efter mig efter en viss tvekan. Hon såg ut som ett riktigt litet sandtroll när vi kom upp igen, med sand överallt där hon var blöt, men som tur var ramlade sanden av lätt bara hon torkat. Vi satt och mös ett bra tag på stranden. Yrsa tuggade på lite pinnar och roade sig med att gräva två djupa hål i sanden. På hemvägen mötte vi en ilsken hund men jag hann koppla Yrsa, till och med jag tyckte hunden var äcklig. Sen gick vi längs malen hem.

Nybadad

Fick rådet av veterinären att bada Yrsa med ett återfuktande och återfettande shampoo för att se om det hjälpte mot klådan. Så efter jobbet idag åkte jag och Micha till Boarp och köpte ett shampoo med lavendel i och nu ikväll har Yrsa badat. Gick jättebra, lade en handduk i badkaret så hon skulle stå stabilt. Hon var lite orolig och darrade lite men hon stod lugnt och var jätteduktig. När jag torkat henne fick hon helfnatt och sprang runt som en galning i lägenheten innan hon mer eller mindre däckade i soffan under täcket. Sover fortfarande, men snart ska jag väcka henne så hon sover i natt.

Veterinären sa

...att det inte var något fel på Yrsa. Hon hade bara lite smuts i ena örat. Fick salva mot utslaget på magen men veterinären visste inte vad det var. Eftersom jag sa att jag tycker att Yrsa kliar sig ganska mycket över hela kroppen ville veterinären kolla om hon hade mjällkvalster, så Yrsa blev rakad litegrann på några ställen på ryggen (syns knappt om man inte vet om det) och skrapad på huden. Skrapet skickade de på analys men det kom tillbaka negativt. Veterinären sa att det inte är alltid man kan se mjällkvalster vid första skrapet men om hon fortsatte att klia sig skulle jag komma tillbaka om ett par veckor så fick de göra om skrapet.
När jag skulle betala fick jag nästan en hjärtattack- 885 kr!!! Och inte var det något fel på henne! Det är ju naturligtvis bra men vi hade ju kunnat spara de pengarna och haft mycket roligare för dem!!!

Veterinären

Imorgon ska Yrsa till veterinären. Ska kolla öronen som jag fortfarande tycker ser lite röda ut och igår upptäckte jag ett eksem eller något slags utslag på hennes mage som jag inte lagt märke till förut. Ser ut som ringorm tycker jag, vi får väl se vad veterinären säger. Bättre åka en gång för mycket än för lite.

Avmaskad

Idag har jag gett Yrsa avmaskningsmedel. Susanne och Hasse tipsade om att jag skulle lägga den i lite nötfärs men jag hade inte möjlighet att köpa det i "lösvikt" och ett helt paket tyckte jag var lite onödigt. Så jag köpte kokt skinka i stället som jag rullade in medlet i. Det gick lika bra det! Passade på att köra lite övningar samtidigt. Godis som skinka måste man jobba för! Håller på att lära Yrsa krypa. Går ganska bra, men gick ännu bättre när jag provade ute. Golvet är liksom halt så det blir lite svårt för Yrsa att komma nånstanns krypande.

Äckliga Yrsa

Precis varit ute och gått. Först hittade Yrsa ben från något djur, såg ut som ett djurkranium, ville inte titta närmare på det. Var ganska besvärligt att få henne att spotta ut det, så det måste ha varit gott. Hon krumbuktade sig och stretade emot för fulla muggar.
På hemvägen hittade hon en ångande hög hästskit. Tog ett par rejäla tuggor. *spyr*
Annars är fågelbajs en favorit. Blä!