Kurragömma

Ibland när vi går våra kisserundor här runt huset har Yrsa en tendens att springa iväg ganska långt före och slå dövörat till. Hon är liksom så van vid att jag håller koll på henne här. Det kan ju komma både bilar som ska in på parkeringen eller människor som inte uppskattar att en morrande valp rusar fram till dem för att hälsa. Så ikväll sprang jag och gömde mig bakom några bilar och sen i trappuppgångarna på vägen upp till vår. Hade så klart koll på Yrsa hela tiden, det viktiga var att hon inte hade koll på MIG. Ojojoj, vad Yrsa blev nojjig när jag hade gömt mig ett par gånger! Hon tog ett ordentligt tag med munnen om min hand och mer eller mindre ledde mig till rätt ingång. Antar hon tänkte att den där matten får man allt hålla koll på så hon inte villar bort sig totalt. Hon verkar ju helvirrig....