Igår träffade jag och Yrsa Eva och hennes blandrashund Smilla, 7 månader. Smilla och Yrsa har aldrig träffats förut och jag var lite orolig för hur det skulle gå eftersom Yrsa inte är så säker i mötessituationer. Hade fått tips av Hansi att låta Yrsa vara lös och Smilla i koppel till en början, så Yrsa kunde backa och komma undan om hon ville. Allt gick bra men Yrsa var ju som hon brukar vara i dessa situationer. Morrade och gjorde små utfall samtidigt som hon viftade på svansen och var jättenyfiken. Efter ett par minuter gick det där över och det syntes på henne att nu ville hon leka så då släppte vi Smilla, och som de busade! Jag och Eva gick runt fältet som vi var på medan de hade fullt sjå med att jaga och brotta ner varandra. Men eftersom vi gick var de samtidigt tvungna att hålla koll på oss och röra sig i vår riktning. Det var ett annat tips vi fått från Hansi. Det är verkligen toppen att ha en expert att kunna rådfråga!
När vildingarna hade fått busa av sig lite grann visade vi Eva och Smilla hur man spårar. Yrsa är så duktig! Hon har verkligen fattat vad det är hon ska göra! Jag bara visar ner henne och sen är det framåt som gäller med nosen i backen. Nån enstaka gång stannar hon upp, lyfter på huvudet och ser sig omkring, sen är det ner med nosen igen. Nu lade jag ett lätt spår till henne men det är ändå kul att se att hon fattat. I helgen har jag tänkt försöka lägga ett spår utan att Yrsa är med, så får det ligga en liten stund också. Hittills har hon ju bara spårat helt färska spår. Fast de som vet säger att ett spår faktiskt kan vara lättare om det har fått ligga en stund eftersom alla lukter då hinner lägga sig ordentligt. Ja, jag vet inte men så har jag hört.
Det gick bra för Smilla och Eva i spåret också, nu vet de hur man ska lägga spår och hur det går till så får de träna vidare på egen hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar