Matte, hjälp!

I eftermiddags fuskade vi och tog bilen ner till Ribersborg (förlåt, O, ni har lite att jobba på där... ). Det var rent ut sagt skitkallt, blåste som attan. Trots det var det en hel del folk ute men jag bestämde mig för att släppa Yrsa ändå. Måste ju lära mig att lita på henne och också träna på inkallning mm. med störningar och eftersom det är tillåtet att släppa hundarna där nere är min paroll att folk måste acceptera om det skulle brista i lydnaden. Yrsa var jätteduktig, stannade hos mig trots att det gick folk i närheten, så hos oss brast inte lydnaden den här gången. Däremot hos ägarna till två dvärgschnauzrar. Deras hundar kom springande som två skällande skottspolar. Yrsa stackaren visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till utan tyckte det var säkrast att gömma sig bakom matte. Jag gjorde mitt bästa för att hålla mig mellan Yrsa och de andra hundarna och också ett par försök att skrämma bort dem. Då höll de sig på avstånd iallafall, så så värst kaxiga var de inte när det kom till kritan. Yrsa gjorde väl ett par halvhjärtade utfall men på det stora hela visade hon sig vara ganska feg som tog skydd bakom matte (eller så är hon bara klok). Jag tror inte att vi varit i den situationen förut, att främmande hundar sprungit fram till oss. Allt gick iallafall bra och det känns skönt att ha varit i en sådan situation.