Tågpremiär

Igår var det så dags för Yrsas allra första tågresa. Jag tyckte att jag hade valt en bra tid att åka, mitt i veckan lite senare på kvällen, och blev inte så förtjust när jag såg att tåget var nästintill fullt. Att det dessutom var student i Malmö och hela stan, just för tidpunkten för vår bussresa, översvämmades av skrikande, skränande studentflak med dunka-dunkamusik på högsta volym gjorde inte precis saken bättre. Det var inte utan att Yrsa blev lite stressad- studentflak är inget vi miljötränat på, haha!
Hur som helst, fullt eller inte, det var bara att knalla på tåget. Ännu mindre förtjust blev jag när jag såg att det redan fanns en hund i den djurtillåtna vagnen. Suck, tänkte jag, men så länge Yrsa inte ser den går det nog bra. Så jag och Yrsa och mina två väskor (ja, packningen blir aldrig liten och om ni inte visste det så väger böcker ton!) klämde oss in på ett säte precis vid ingången. Yrsa höll sig faktiskt (trots liiite protester emellanåt) på golvet!
I Lund kommer nästa hund på. En liten pitbullterriervalp (den var faktiskt söt) och naturligtvis sätter de sig tvärsöver gången så att valpen är direkt i Yrsas blickfång. Detta kommer aldrig gå vägen, tänker jag. Valp eller vuxen, pitbull eller pudel, Yrsa gillar INGA hundar hon inte känner! Men förutom lite (mycket) morr så håller sig lillfian ganska lugn och låter till och med ett par tioåriga tjejer klappa henne. I Landskrona hoppar både tjejen med pitbullterriern (var annars?) och den andra hunden, som dessutom passerar precis förbi Yrsas nos och dessutom stannar till ett par sekunder, av.
I Helsingborg lättade det äntligen lite på tåget och precis när vi ska flytta oss (kvinnan vi satt bredvid skulle av med stor resväska i Ängelholm) kommer en man med en labrador på. Det uppstår lite tumult men när vi väl kommit på plats lugnar Yrsa ner sig. Fast sen ligger hon ner på golvet och spanar på den andra hunden under sätena hela vägen till Båstad!
Men ojoj, vad hon var duktig, lillfian! Lade sig fint tillrätta efter ett tag och allt gick relativt bra trots att vi stötte på tre olika hundar. Det hade jag aldrig trott. Det hade varit mycket rimligare om Yrsa hade morrat och haft sig och till slut börjat skälla så mycket att vi hade fått gå av tåget. Jag är så stolt över henne att mitt hjärta nästan spricker!!!