Hundpromenad

Igår var det dags för hundpromenad med Zaro och de andra igen. Yrsa studsade fram till Boel, Hansi och hundarna, glatt viftande på svansen. Hon var så glad! Och för första gången stod hon lugnt och avslappnat när hon blev klappad, det bekom henne inte. De andra gångerna har hon låtit sig klappas en kort stund, hela tiden varit på sin vakt, men nu brydde hon sig knappt. Så skönt att se henne, så roligt att hon var så glad!
Yrsa uppförde sig väldigt bra igår. Flera gånger stod hon lugnt vid min sida när det kom både joggare och cyklister förbi. Blev riktigt stolt faktiskt, men sen vet jag att hon inte uppför sig så väl när vi går själva. Ändå ett bevis på att hon kan! Det finns hopp!
Det är intressant att studera hur folk som måste passera oss beter sig. Det måste vara en imponerad syn att se fyra svarta hundar snällt gå till sidan, sätta sig ner och lugnt sitta kvar. Ibland hamnar vi på varsin sida av gångstigen. En gång när vi gjorde det mötte vi en kvinna som måste ha varit hundrädd, hon gick stora svängar runt varje hund, såg ut som om hon gick slalom. Igår blev en kvinna på cykel så imponerad att hon var tvungen att leende vända sig om för att titta en extra gång och då höll hon på att vingla ut i skogen. Haha! Vi skrattade gott!
Efter promenaden slutade vi som vanligt på hundängen. Även denna gång fikade vi och den här gången var det Yrsas tur att dregla i Mags kaffe så jag antar att vi är kvitt nu! Passerade ett par hundar och en joggare medan vi var på ängen. Eftersom den är inhägnad har vi oftast hundarna lösa där. Klart att Yrsa skulle springa fram och skälla och ha sig! Grr... Hansi tyckte att jag skulle springa och gömma mig och det gjorde jag. Flera gånger. Det kan hon gott ha, den lilla grisen!Skäller man på andra så försvinner matte, så det så! Tog ganska lång tid för henne att hitta mig, de andra hundarna distraherade, men hon var inte intresserad av dem, man märkte tydligt att hon var av med mig. Som vanligt tog hon ett ordentligt grepp om min hand när hon väl hittat mig, precis som om hon vill säga att hallå, vad är det där för sätt!? Du kan ju inte bara försvinna så där, förstår du väl! Hon är rolig, min lilla fia!