Agilitykurs

Nu ska ni få höra om min och Yrsas första agilitylektion på Malmö Brukshundklubb.
Vi kom dit, samlades utan hundar i teorirummet. Vi är fem stycken hundar plus två instruktörer. Alla fick berätta om sig själva, vad vi ville ha ut av kursen (tävlingsambitioner eller inte, vilket ingen hade uttalade och det känns avslappnat), samt om våra hundar hade några olater... Det hade alla mer eller mindre (men jag lovar, Yrsa värst! Det kändes åtminstone skönt att få berätta för de andra om hennes beteende i förväg så de var lite beredda, alla blir chockade ändå). Man såg riktigt hur instruktörerna svalde när vi berättade om våra hundar och hur de föreställde sig värsta kalabaliken ute på banan. Lite smågruff blev det och Yrsa gjorde ju som hon alltid gör men när hon väl fick komma ur kopplet blev hon lugnare och på det stora hela tycker jag den biten gick bra.
Dagens lektion handlade om hopp och tunnel. Yrsa var såååååååå duktig. Lyssnade fiiiiiiiiiiint och vi fick beröm för vår goda kontakt. *sträcker på oss* Tunneln var inga problem att ta, bara instruktörerna lät bli att hålla henne för det är lääääääskigt må ni tro, och Yrsa tog lätt en kombination på tre hinder i rad. Efter ungefär en timme brast koncentrationen hos storpudeln Lina och flatten Guiness och de satte iväg ut ur den inhägnade agilitybanan och hade rent ut sagt skitkul på träningsplanen och öronen tappade de någonstans på vägen. Instruktörerna tyckte det var lämpligt att ta paus så hundarna parkerades återigen i bilarna. När jag hämtade Yrsa igen tyckte hon att det där med springa igenom tunnlar och hoppa över små töntiga hinder hade vi ju gjort. Det var mycket roligare att hoppa över staketet på 1,20 som inhägnar banan (hålet var nu tilltäppt men Yrsa försökte inte ens ta sig ut där igenom), särskilt som det skuttade kaniner på andra sidan. Efter tredje gången ställde sig en av instruktörerna vid platsen där hon hoppat över men Yrsa är inte dummare än att hon då helt sonika hoppade över på ett annat ställe istället. De andra kursdeltagarna undrade om jag var säker på att det var en hund jag hade och inte en känguru. Den lilla grisen! Hmm, vi var inte direkt de bästa vänner där ett tag... .Mot slutet skärpte Yrsa iallafall till sig igen, jag fick blidka henne med lite kombinationer så var det kul igen. Och Yrsa däckade så fort vi kom hem. Agility är kul!