Igår var det dags för vår andra agilitylektion och Yrsa viftade på svansen när vi kom till klubben! Det ni! Annars har fian tyckt att brukshundklubben är det läskigaste som finns, med okända hundbestar lurandes överallt.
Oj, vad tossiga alla de nyblivna agilityhundarna var, Yrsa inkluderat. Det studsades på stället och det skälldes och hade sig. Det märktes att vår grupp hade anlänt på planen om man säger så... Det var minst sagt livat den här gången- med både hanhundsslagsmål och en väldoftande löptik.
Den här gången introducerades tre nya hinder- säcken (en tunnel som har säckat ihop på ena sidan), lången (där det gäller att hoppa långt snarare än högt) och däcket. Yrsa var superduktig på lången, hon tog det på första försöket medan däcket var lite svårare att få henne att hoppa igenom och säcken- den var ganska läskig. Jag?! Springa in där? Nänä...! Instruktörerna vill hjälpa genom att hålla Yrsa i kort koppel medan jag går och lockar på andra sidan vilket bara har som resultat att Yrsa tycker det är ÄNNU obehagligare. Hon kom iallafall igenom ett par gånger under genomgången men innan det blev vår tur att träna på det hindret hade det hunnit bli så mörkt att det inte var så stor idé att ens försöka få henne igenom. Vi får ägna mer tid åt det nästa gång helt enkelt!
Och för er som undrar- kängurun höll sig på banan den här gången!
Idag har Yrsa sovit heeeeeeeeeela dagen. Hon har inte varit sitt vanliga pigga jag- undrar om det var agilityn som tog så hårt? Vila fick hon iallafall inte göra när vi kom hem igår eftersom lillebror med tjeja skjutsades ner av pappa för övernattning på Uppsalagatan innan avfärd till GranCanaria tidigt imorse. Det blev en sen natt och en ännu tidigare morgon och om ni frågar mig så har det varit ganska skönt att Yrsa inte pockat på så mycket uppmärksamhet idag eftersom jag själv har varit ganska trött, men lite fundersam blir man allt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar