Yrsa & Brynolf

Äntligen har lugnet återkommit till mitt och Yrsas liv! Det var lite väl intensivt med en hund, en kattunge och tre fåglar i lägenheten. Om inte Brynolf klättrade på fågelburarna så käkade Yrsa kattbajs. Det var sådär kul när hon kom gående med kattsand på nosen som skvallrade om var hon varit. *ryser* På de få dagar som Brynolf har bott hos oss har han förstört mer än vad Yrsa gjort på fyra månader (det enda hon har förstört är en bok- katten har pajat en lampa, flera krukor, en ljusstake samt Yrsas vattenskål).
Det var intressant hur Yrsas och Brynolfs relation utvecklades under veckan. I början var de nyfikna på varandra men väldigt rädda. Katten fräste och Yrsa morrade. Efter en dag eller två verkade inte Yrsa veta riktigt vad hon skulle tycka om katten, var den snäll eller inte? Ett par gånger hoppade katten upp på mig när jag inte var beredd. Det är inte så skönt med kattklor som tränger in i huden så de gångerna skrek jag till och Yrsa lärde sig snabbt att det gjorde ont på matte om katten var på mig. Katten fick sig ett par tjuvnyp och utskällningar ett par gånger innan Yrsa lärde sig att det inte var så farligt trots allt. Nu har de nosat på varandra och Yrsa har försökt att få igång Brynolf med lekinviter. Det har väl gått så där... Hade Brynolf bara fått bo kvar hade de säkert blivit riktiga bundisar vad det lider men i dag har han flyttat. Nu ska han bo på landet, där han kan hoppa omkring i gräset, jaga fåglar och fånga möss och bara ha det bra hos min kompis och hennes familj. Det känns bra att han har fått ett bra hem, det är världens mysigaste katt (och då är jag egentligen ingen kattmänniska), jag hade gärna behållt honom själv men det funkade inte riktigt.