Jag och Yrsa går som sagt upp ganska tidigt på morgnarna, vid sex-tiden. Klockan ringer redan vid halv sex men vid den tiden är varken jag eller Yrsa särskilt alerta så det brukar snoozas både en och två och tre gånger innan vi orkar oss upp. Slutsats: det finns inte så mycket tid över för oväntade händelser. Det brukar gå bra men idag hade vi vår värsta morgon hittills.
Först hämtar Yrsa en toarulle på toaletten medan jag är i duschen- toapapper över hela hallgolvet.
På vår kisserunda bajjar hon inte förrän vi är tillbaks utanför porten, bara att vända tillbaks nerför backen till soprummet med påsen.
När vi är på väg ut till bilen sitter det en katt utanför porten som Yrsa givetvis får syn på och hon börjar tokskälla i trappuppgången. Ekade fiiiint! Lagom kul klockan sju på morgonen, grannhunden stämde också in... Så kommer vi utanför porten och Yrsa har katten i färskt minne och sätter av efter den. Trots att jag var beredd tappade jag greppet om kopplet eftersom jag samtidigt var upptagen med att bära lunchlådan och öppna porten. Yrsa satte av efter katten runt huset, döv naturligtvis. Samtidigt kommer ena grannen ut och när Yrsa kommer springande tillbaks är det så klart inte mig hon springer fram till utan grannen. Jag skämdes rätt rejält och kände mig som värsta dåliga oansvariga hundägaren utan någon som helst pli på min ligisthund. Och när vi väl kommer fram till pappa och Åsa far Yrsa fram till deras kaninbur så fort hon kommit av bilen och vägrar gå in. Suck, suck, suck...
Och ja, för de som undrar, jag kom försent till jobbet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar