Landet

Yrsa och jag åkte till Eva och hennes hund Smilla. De bor en liten bit utanför Båstad, på landet. Kor och hästar, nyslaget hö, skog, småvägar...
Yrsa verkade komma ihåg att vi träffade Smilla för ett par dagar sen för hon sprang direkt fram till Smilla och ville leka. Det fick de göra också. Busa av sig. Smilla är bara ett par månader äldre än Yrsa. När de rasat av sig det värsta gick vi på promenad. Så så skönt att slippa alla människor! Jag vet knappt var jag ska ta vägen med Yrsa nu när det är tennisvecka, det är ett enda myller. Jag menar inte att vi ska undvika människor men det kan vara ganska tröttsamt, vi kommer liksom ingenstans eftersom vi måste gå åt sidan i många situationer. Men ikväll uppförde Yrsa sig så FINT! Är så nöjd med henne ikväll. Hon gick fint i kopplet för det mesta utan att dra, trots att Smilla gick före henne, och hon hade bra kontakt med mig. Hon morrade lite när vi gick förbi en hästhage men det är inte så konstigt eftersom hon antagligen aldrig sett en häst förut. Ja, så träffade vi Fredrik, en kompis till mig och Eva, och ja, Yrsa gillar inte okända människor, särskilt inte om de är av det manliga könet (vilket jag tycker är konstigt eftersom hon träffar många män- mammas kille, lillasysters pojkvän, pappa, lillebror, tre styvbrosor...). Hon ger liksom inget bra första intryck när hon nafsar.... Då hälsade jag ändå på Fredrik först, tog honom i hand för att visa att han inte var farlig men det hjälpte inte. Det finns lite att träna på men på det hela taget skötte hon sig jättebra!!!!

Och en sak till- vad är det som får folk att tro att bara för att de bor på landet är det okej att låta sina hundar springa runt hur som helst utan någon som helst uppsyn?! Vi träffade inte mindre än tre olika hundar som sprang lösa utan att det syntes till någon ägare, varav den ena hunden, berättade Eva, inte gillade andra hundar. Det var lagom kul när han kom springande fram till mig och Yrsa (som var i koppel), och hon morrade och han morrade... Jag tänkte att nu smäller det, men det gjorde det som tur var inte, men fy vad förbannad jag blev! Det behövs liksom inte att Yrsas rädsla för andra hundar spärs på...