Stolt

Ibland blir jag så stolt över Yrsa och mig att jag knappt vet var jag ska bli av! Som i eftermiddags när vi var ute och gick och Yrsa fick springa lös. Att hon är duktig på inkallning är en stor överdrift men ryter jag till så fattar hon oftast att det är bäst att komma och nästan alltid kommer hon inskuttande fint på vänstra sidan. På sista tiden har jag provat att låta henne gå ett par steg vid sidan innan hon har fått springa iväg och idag gick det sååååå bra! Det kändes som om vi kunnat gå så hur långt som helst! Yrsa var verkligen duktig! Då pirrar det verkligen i hela kroppen av stolthet och det är i stunder som dessa man kommer ihåg varför det är så kul att träna sin hund! (För gudarna ska veta att det inte alltid är en lika stor fröjd....)