Våra promenader brukade bestå av
ständiga stopp och däremellan drog vi i varsin ände av kopplet. Det kunde ta en timme att gå en sträcka på två kilometer, ibland kändes det nästan som att vi inte kom någonstanns. Men nu har det
äntligen lossnat. Yrsa går för det mesta relativt fint i kopplet och det är inte längre samma problem att möta människor, cyklister, bilar... Finns
fortfarande en hel del att jobba med men det är inte längre en plåga, våra promenader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar