Träning

Äntligen kunde jag och Yrsa vara med på hundpromenaden igen! Så skoj och Yrsa blev så glad så hon knappt visste till sig när hon såg Hansis och Boels bil komma. Magg hade gjort sig fin i håret och det hade tillkommit en jaktcocker som heter Bruno annars var allt sig likt. Alla sa att Yrsa hade blivit stor. Det har hon kanske? Sånt är så svårt att bedöma själv, men hon har nog fått lite mer vuxet utseende, växt till sig lite mentalt.

Sandra och Smilla kom lite senare och så glad som Yrsa blev när hon fick se Smilla har jag nog aldrig sett henne! Det var ett bra tag sen vi träffades nu. Smilla var så där måttligt förtjust i att Yrsa kom flygande på henne och ville leka och det dröjde som vanligt en stund innan de stabiliserat sin relation. Fast den här gången måste jag säga att Yrsa betedde sig väldigt fint i situationen som uppstod. Hon ville bara leka och var på Smilla med lekinviter hela tiden och när Smilla ilsknade till lade hon sig för henne och det är nog första gången jag sett henne göra det för någon hund förutom Rocky, kussehunden. Trots att Smilla fortsatte gruffa låg Yrsa där lugnt, såg ut som om hon tänkte "men fattar hon inte att jag bara vill leka, jag vill inte slåss!" ungefär. Tidigare skulle Yrsa för det första inte ha lagt sig ner frivilligt och hade hon trots allt hamnat på rygg hade hon blivit livrädd, börjat pipa och förbrilt försökt att ta sig där ifrån för att när hon väl kommit upp på alla fyra hugga i luften mot den andra hunden. Jag håller tummarna för att vi är på rätt spår nu och äntligen har hittat ett sätt att få bukt med det här.



Och igår var det dags för kurs på brukshundklubben. Det är kul nu när vi har börjat göra lite mer övningar med hundarna. Det är fortfarande mest kontaktövningar men även inkallning. Igår fick vi till exempel lämna hunden med Sara, instruktören, och gå ut och lägga oss raklånga på gräset (var mycket nöjd med mitt beslut att ta regnkläder eftersom det regnat) och när vi kallade släppte Sara vår hund. När Sara sa att jag hade sån pli på Yrsa att jag kunde jobba henne tillbaks och sätta henne i ledet utan koppel blev jag väldigt stolt och både jag och Yrsa växte minst ett par meter för inte sa hon det till någon annan minsann. (Man måste få skryta ibland, sen att de flesta av de andra hundarna är flera månader yngre än Yrsa kan man ju förtränga...)
Måste faktiskt själv säga att Yrsa har blivit duktig. Vi har en såndär mysperiod igen som man önskar aldrig ska till slut....