Spårträning

Istället för den vanliga hundpromenaden åkte vi idag till Snapparp och skogen för lite spårträning. Det var egentligen tänkt att vi skulle spårat förra tisdagen men det blev inställt eftersom det fullständigt öste ner hela eftermiddagen/kvällen. Jag och Yrsa har inte spårat sen tidigt i somras, eller om det till och med var i våras.
Vi började med mattespår. Jag fick lämna över Yrsa till Sandra och gå och gömma mig i skogen (seperationsångest på hög nivå, frågan är vem det är värst för- mig eller Yrsa?). Det gick väl sådär för Yrsa men jag hade inte varit så snäll utan travat iväg genom snår, balanserat på grenar, vikit undan för buskar... Vet ni hur svårt det är att hitta en bra rak väg genom skogen?! Till slut hittade hon mig iallafall och hon spårade faktiskt lite grann...
Nästa spår vi lade var ett godisspår. Vi gick på en traktorväg med skog på båda sidor och så lade vi ut spåren i skogen på ena sidan av vägen. Mitt och Yrsas spår låg sist så vi gick förbi alla andras och när vi kom till stället där jag lagt ut vårt spår svängde Yrsa omedelbart ut i skogen, nosen i backen, och sen tog hon hela spåret i hundranittio ungefär. Hon hade inte alls tid att ta godis som låg I spåret men verkade väldigt nöjd när hon kom fram till godishögen jag lagt i slutet. Så gick vi tillbaka genom skogen i en båge och när vi kom till början av spåret igen, den här gången från andra hållet, vek Yrsa av igen. Hon ville så gärna ut i spåret igen, jag fick knappt henne därifrån, men så tyckte Hansi att vi kunde gå en gång till om hon nu ville det eftersom det gick så snabbt första gången. Den här gången spårade hon mycket långsammare, tog varenda godisbit. Hon var så duktig min lilla fi-ís!