te. Det blev lite kalabalik i början med de nya hundarna, särskilt med Bonzi. Yrsa skällde och skällde så jag gick lite bakom den nya hunden så Yrsa kunde spana in den lite. Då lugnade hon ner sig. Det hade nog inte gått så bra om de hade fått hälsa på varandra i början. När de sen väl fick nosa på varandra gjorde Yrsa inte alls utfall på samma sätt som hon brukar. Jag blev lite irriterad på Bonzis matte som envisades med att hela tiden hålla sig i närheten av mig och Yrsa och släppa fram sin hund för att hälsa. Jag berättade redan i början för henne att Yrsa inte är så förtjust i främmande hundar och lite rädd. Sen blev hon sur när Yrsa morrade och gjorde ett litet "utfall" åt hennes hund. Hon sa att då blev hennes hund också arg och bet. Ja, men om det nu är så, varför utmana ödet? En halv minut senare gick hon jättenära med sin hund igen. 
Under lydnadsdelen fick vi träna mest med kopplade hundar eftersom vi inte var riktigt säkra på hur de nya hundarna funkade i gruppen. Fick släppa loss Yrsa en gång och det första hon gjorde då var att rusa fram till staketet och skälla ut en joggare och sen vägra att komma. Suck, suck, suck... alltid får man skämmas.... Och inte hade jag tillräckligt gott godis heller, bara torrisar och det duger inte på hundpromenaden. Då måste det tunga artilleriet fram! Jag lär mig minst lika mycket på dessa träffar som Yrsa, om inte mer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar