Vilken fin bild!

Finns det någon vackrare hund i hela världen?! Nä, skulle inte tro det!!!

Lavendel

Hansi hade hört att om man droppade några droppar lavendelolja på hunden skulle fästingarna hålla sig borta så innan vi började spårträningen i tisdags gjorde vi det för att testa. Hittills har jag bara hittat en fästing som bitit sig fast på Yrsa, däremot ett par stycken som kröp omkring i pälsen. Så det verkar ju faktiskt som om det har haft effekt.
Iallafall, samma dag som vi spårat hade jag tvättat och bäddat sängen med rena lakan. Det luktar ju en del när de är alldeles nytvättade och jag kan säga att lavendeloljan också luktar en hel del! Yrsa har ju börjat sova i sängen, åtminstone i början av natten, och jag kan säga att det var rätt så mycket dofter den natten! Det var nästan så jag inte klarade av det, trodde nästan att hjärnan skulle upplösas...

Spårträning

Istället för den vanliga hundpromenaden åkte vi idag till Snapparp och skogen för lite spårträning. Det var egentligen tänkt att vi skulle spårat förra tisdagen men det blev inställt eftersom det fullständigt öste ner hela eftermiddagen/kvällen. Jag och Yrsa har inte spårat sen tidigt i somras, eller om det till och med var i våras.
Vi började med mattespår. Jag fick lämna över Yrsa till Sandra och gå och gömma mig i skogen (seperationsångest på hög nivå, frågan är vem det är värst för- mig eller Yrsa?). Det gick väl sådär för Yrsa men jag hade inte varit så snäll utan travat iväg genom snår, balanserat på grenar, vikit undan för buskar... Vet ni hur svårt det är att hitta en bra rak väg genom skogen?! Till slut hittade hon mig iallafall och hon spårade faktiskt lite grann...
Nästa spår vi lade var ett godisspår. Vi gick på en traktorväg med skog på båda sidor och så lade vi ut spåren i skogen på ena sidan av vägen. Mitt och Yrsas spår låg sist så vi gick förbi alla andras och när vi kom till stället där jag lagt ut vårt spår svängde Yrsa omedelbart ut i skogen, nosen i backen, och sen tog hon hela spåret i hundranittio ungefär. Hon hade inte alls tid att ta godis som låg I spåret men verkade väldigt nöjd när hon kom fram till godishögen jag lagt i slutet. Så gick vi tillbaka genom skogen i en båge och när vi kom till början av spåret igen, den här gången från andra hållet, vek Yrsa av igen. Hon ville så gärna ut i spåret igen, jag fick knappt henne därifrån, men så tyckte Hansi att vi kunde gå en gång till om hon nu ville det eftersom det gick så snabbt första gången. Den här gången spårade hon mycket långsammare, tog varenda godisbit. Hon var så duktig min lilla fi-ís!

Missförstånd

Igår fick jag ett telefonsamtal från Lotta på Ängelholms Brukhundsklubb. Hon ville bara meddela att vi hade blivit placerade på en kurs som skulle starta onsdagen den 30 augusti kl. 19.00. Vad konstigt, sa jag. Jag har redan fått ett mail där det stod att kursen börjar kl.18.00. Jaha, sa Lotta. Vem har skickat det mailet till dig? Jag är säker på att det ska vara kl.19 eftersom jag pratat med din instruktör och hon skulle inte hinna annars...
Så jag fick gå in på min mail för att kolla och när jag sa vem avsändaren var sa Lotta att någon sån inte fanns hos dem. DÅ trillade poletten ner! Det var givetvis inte från Ängelholm mailet kom utan från Halmstad! Jag satte upp mig på väntelista där i våras, precis när Yrsa kommit, eftersom det inte fanns plats i Ängelholm och sen har jag inte hört något ifrån dem förutom bekräftelsen på anmälan. Så när jag nu fick det där mailet med kursstartsinformation tog jag bara för givet att det kom från Ängelholm eftersom jag nyss pratat med dem. Avsändaren hade nämligen glömt att skriva vilken klubb hon tillhörde. Ja, så kan det gå! Hade inte haft något emot att gå i Halmstad om det inte hade varit så långt att köra, och som det nu är så skulle jag aldrig i världen hinna till kl. 18. Onsdagar kl. 19 i Ängelholm passar mitt schema mycket bättre. Det kan bli stressigt nog ändå tror jag...

Terminsstart

Onsdagen den 30 augusti klockan 18 ska jag och Yrsa börja på kurs på Ängelholms Brukhundsklubb. Vi har tydligen hamnat i en unghundsgrupp och det känns bra tycker jag. Är lite osäker på hur Yrsa hade funkat ihop med en liten tolv veckors valp... Nu hoppas jag bara att jag ska få ihop det hela schemamässigt eftersom jag själv börjar i skolan nere i Malmö på måndagen. Är jag själv schemalagd till 17.00 kan det bli lite snoigt med tid...

Yrsa & Brynolf

Äntligen har lugnet återkommit till mitt och Yrsas liv! Det var lite väl intensivt med en hund, en kattunge och tre fåglar i lägenheten. Om inte Brynolf klättrade på fågelburarna så käkade Yrsa kattbajs. Det var sådär kul när hon kom gående med kattsand på nosen som skvallrade om var hon varit. *ryser* På de få dagar som Brynolf har bott hos oss har han förstört mer än vad Yrsa gjort på fyra månader (det enda hon har förstört är en bok- katten har pajat en lampa, flera krukor, en ljusstake samt Yrsas vattenskål).
Det var intressant hur Yrsas och Brynolfs relation utvecklades under veckan. I början var de nyfikna på varandra men väldigt rädda. Katten fräste och Yrsa morrade. Efter en dag eller två verkade inte Yrsa veta riktigt vad hon skulle tycka om katten, var den snäll eller inte? Ett par gånger hoppade katten upp på mig när jag inte var beredd. Det är inte så skönt med kattklor som tränger in i huden så de gångerna skrek jag till och Yrsa lärde sig snabbt att det gjorde ont på matte om katten var på mig. Katten fick sig ett par tjuvnyp och utskällningar ett par gånger innan Yrsa lärde sig att det inte var så farligt trots allt. Nu har de nosat på varandra och Yrsa har försökt att få igång Brynolf med lekinviter. Det har väl gått så där... Hade Brynolf bara fått bo kvar hade de säkert blivit riktiga bundisar vad det lider men i dag har han flyttat. Nu ska han bo på landet, där han kan hoppa omkring i gräset, jaga fåglar och fånga möss och bara ha det bra hos min kompis och hennes familj. Det känns bra att han har fått ett bra hem, det är världens mysigaste katt (och då är jag egentligen ingen kattmänniska), jag hade gärna behållt honom själv men det funkade inte riktigt.

Brynolf

Lillebrors katt fick ungar för ett par månader sen och i ett svagt ögonblick lyckades lillebror övertala mig att ta en av dem. Vi får väl se hur länge han får stanna, är det någon som vill ha en katt är det bara att höra av sig, men bra söt är han i allafall- lille Brynolf.

Akita

Igår träffade jag och Yrsa en american akita. Jag har hört talas om rasen men aldrig sett någon bild på en och det jag hört har inte varit positivt. När jag hör akita tänker jag kamphund typ.
Nu var jag och Yrsa ute och gick på strandpromenaden när vi mötte den här hunden på det smalaste minst lämpliga stället för ett hundmöte när man har en hund som Yrsa. Det bästa som stod till buds var att sätta oss ner på en bänk. Yrsa betedde sig givetvis högst otrevligt och gjorde sitt bästa för att försöka skrämma bort "fienden". Jag började prata lite med hundägaren och han tyckte det var okej att de fick träffas. Yrsa ville så så gärna leka men vågade inte riktigt. Han var ju så stor! Som tur var tog akitan Yrsas utfall med ro och verkade förstå att de inte var allvarligt menade. Han gjorde sitt bästa för att visa Yrsa att han inte var farlig och bara ville busa. Han hade ett väldigt snällt uttryck i ansiktet och såg ut som en stor nallebjörn. Inte alls så som jag förställt mig en akita. Jag hade mer tänkt mig åt amstaff hållet. Det lossnade inte riktigt för Yrsa den här gången, han var ju stor och såg inte ut som Zaro eller Rocky, men jag är helt övertygad om att de skulle haft skitkul om vi bara hade gett det mer tid.

Renovering

Lillebror flyttar till ny lägenhet men innan dess måste den målas och tapetseras. Idag har jag och Yrsa hjälpt till. Jag med en målarpensel, Yrsa med att underhålla Rocky. Gud, vad de har roligt ihop! De kommer jättebra överens och Yrsa är inte alls så gruffig mot Rocky som hon kan vara med andra hundar. Det känns som om hon litar på honom. Är kul att se dem ihop, hur de turas om att vara i underläge, hur nära de kan ligga varandra och bara slappa. Ikväll låg de rygg mot rygg, helt avslappnade, med benen på varsitt håll, en svart, en vit. Såg ut som tvåfärgade siamesiska tvillingar. Och så pussas de. Ibland riktiga tungkyssar, där de slickar på varandras tungor. Så länge det håller sig där så är det okej....

Hundpromenad

Yrsa var jätteduktig i går på hundpromenaden! Nån gång sprang hon fram till staketet på hundängen när det gick folk förbi men hon skällde inte(!) och kom till slut. Flera gånger satt hon kvar hos mig också. Hoppas, hoppas hon börjar fatta att så gör man inte!

Nästa gång ska vi spåra!

Ja, och så...

... har Yrsa jagat en Securitasvakt...

Sen sist

Jag och Yrsa har varit laaaaaaaata.

Förra tisdagen var det ju hundpromenad som vanligt. Yrsa uppförde sig bra och var riktigt duktig. Ratade den goda fläskfilén jag hade med mig som belöning för Sandras torrfoderkulor från Doggy. Så det var bara att köpa en påse och Yrsa älskar dem!

I fredags träffades vi hemma hos Ida. Både Smilla Ett och Smilla Två var där. Ida bor avskilt på landet så hundarna sprang lösa och levde loppan på ett stort fält. Oj, vad de såg ut att vara lyckliga! Idas mamma var också lycklig- hon var inte alls främmande för tanken att låta oss ha hundarna hemma hos sig när vi jobbade... Idas pappa var ute på svensexa och plötsligt dånade tjugo drängfulla män in. Det var visst något fordonsproblem. Yrsa är som sagt inte så förtjust i män och de här var minst sagt högljudda och vissa väldigt närgångna. Till slut var vi tvungna att gå undan med hundarna tills att de hade åkt igen. Undrar hur detta påverkat Yrsas syn på män?

Och i lördags var Ida, Sandra och Smilla Två hos oss och grillade. Vi satt nere på gården och Yrsa uppförde sig ända till klockan tio då hon fick syn på en katt och började tokskälla. Så nu har vi gjort oss impopulöra hos vissa av grannarna... Yrsa blir som tokig så fort hon får se en katt (utom RandigGrå hemma hos pappa och Åsa) och det har hon blivit sen vi var hemma hos lillebror och hans katt anföll Yrsa för att hon kom för nära hennes kattungar. Jag trodde katten skulle klösa ögonen ur Yrsa men det var ganska komiskt ändå eftersom Robins hund Rocky(som annars kommer jättebra överens med katten) började skälla åt Puma precis som han ville säga åt henne att Yrsa behöver du inte oroa dig för, hon är okej.

Ja, så har vi anmält oss till grundkursen på Ängelholms Brukshundklubb.

Och Yrsa har börjat sova i sängen....