Tävling Ett

I lördagsmorse ringde klockan kvart i sex. Yrsa är inte särskilt morgonpigg, ringer klockan innan åtta brukar hon inte reagera utan fortsätter lugnt att sova vidare. Själv vaknade jag relativt pigg och utvilad, kanske att det fanns lite nerver med i bilden...
Trötta eller inte, upp skulle vi för kvart i sju hämtade Lena med flatten Guiness oss och så bar det iväg till Trelleborg. Bara det var ju spännande tyckte jag, som aldrig har varit längre söderut i Sverige än Malmö, hahaha!
Det var väldigt lätt att hitta till brukshundklubben och väl där tog instruktörerna från agilitykursen, Catarina och Marina, hand om oss. Längs havet i Trelleborg växer palmer och aloevera och i bilen hade Lena och jag skämtat om att vi nu hade kommit till Gran Canaria och det kändes som riktig charter när Catarina visade oss hur och var vi registrerade oss, köpte tävlingsbok och mätte hundar. Till och med solen sken och värmde hela dagen!
Den första klassen var hoppklass och jag blev riktigt glad och lättad när jag såg att den platta tunneln inte var med. Nu hade jag och Yrsa åtminstone en chans att ta oss runt banan! Allt flöt på smidigt och det blev snabbt largehundarnas tur. Det pirrade allt lite i magen när vi stod där och väntade på att det skulle bli våran tur.
Yrsa började med att springa runt det första hopphindret (vägran 1) och förbi däcket istället för att igenom (vägran 2) men sen! Oj, vad fint hon följde med och så duktig hon var på att söka kontakt med mig och kolla vart vi skulle! Så bra har hon aldrig hängt med förut! Hon hoppade till och med över lången (ett långt, platt, lågt hinder) trots att det plötsligt stod långa pinnar bredvid (vilket alltid finns på tävling, två i början på hindret, två i slutet och mellan vilka hunden måste hoppa). Men sen tog det stopp när Yrsa inte sprang in i tunneln direkt (vägran 3 och därmed diskning). Men jag är så nöjd med vår insats, med Yrsas insats! Duktiga duktiga fian!!!
Ja, sen var det ju agilityklassen.... Där gick det inte lika bra. Yrsa tog det första hopphindret men sen fortsatte hon upp på A-hindret (ett klätterhinder som ser ut som ett A och som för övrigt är Yrsas favorit) och vi blev diskade. Men det gjorde inte så värst mycket. Jag hade inte förväntat mig något annat än ett urkasst lopp i agilityklassen eftersom Yrsa tycker flera av hindren som ingår där är döläskiga (platta tunneln, gungbrädan och även balansbommen eftersom den på uppvägen påminner väldigt mycket om gungbrädan). Så trots att vi diskade oss i båda klasserna gick det över förväntan och jag har verkligen fått mersmak! Nästa vecka väntar agilitytävling i Oxie och sen har vi hela långa hösten och vintern på oss att träna. Till våren ska hon ta alla hindren så det så!