Hildesborgs hunddagis

Det här med att börja jobba heltid och till råga på allt en 50 min lång tågresa från Malmö har fört en del huvudbry med sig om var fian ska vara om dagarna. Inte kan hon vara själv så länge om dagarna som både jag och Joel är hemifrån på grund av våra jobb.
Vi tittade först på Walkie Doggie, ett företag som drivs av en ung tjej som heter Mimmi och som tillhandahåller bl a hundpromenadstjänster. Under sommaren blev detta vår "nödlösning", med Mimmi som kom hem till oss en gång om dagen och gick ut med Yrsa i en halvtimme. Vi har varit jättenöjda med detta, Mimmi skickade sms varje dag med "kiss- och bajsrapporter" (sammanföll med att fian var dålig i magen) och allt fungerade smidigt med avtal, nyckelkvittenser och andra papper vi önskade. I slutändan tyckte dock jag och Joel att detta var för lite för Yrsa, det innebär fortfarande många timmar ensam varje dag och när man kommer hem trött efter jobbet vill man inte gärna mötas av en hund som klättrar på väggarna.  
I början av sommaren var jag, Joel och Yrsa därför och hälsade på Hildesborgs hunddagis som ligger ca 1 mil utanför Malmö, vid Tygelsjö. Hunddagiset ligger på landet, är fint och fräscht, rasthagarna flera stycken, stora med gräs, träd och buskar, personalen trevlig. Hundarna bor två och två i boxar med klinkergolv, mattor och varsin hundsäng. De rastas 1,5 h på förmiddagen och lika länge på eftermiddagen, i mindre grupper. De har "sin" grupp och "sin" boxkompis.
Det blev bestämt att Yrsan skulle börja där och i måndags var det dags för första inskolningsdagen. Första dagarna fick fian sin egna box så hon skulle få lära känna sin boxkompis, en äldre svart labradorliknande pojke som heter Ludde. Första dagen var det inte roligt att lämna henne. När hon blev instängd och lämnad i boxen tittade hon förvånat och oförstående på mig- "va, ska du lämna mig här?!", som om hon inte kunde tro att jag kunde göra något så taskigt. När jag hämtade henne efter lunch var hon knappt glad att se mig och hon var skitsur hela eftermiddagen. Till och med på Joel när han kom hem, hon blängde mest surt och var inte alls så välkomnade som hon brukar.
De första dagarna var hon där bara ett par timmar, de två senaste dagarna har hon varit med på båda rastningarna. Enligt Maria och Magnus, som driver hunddagiset, har allt gått bra. Hon säger ifrån till de andra hundarna om de blir för närgångna, skäller gärna på hundarna i grannrastgården men skadar ingen och är inte så kaxig om det väl kommer till kritan. Ludde har varit ledig i två dagar, men imorgon är det dags för deras första dag tillsammans i boxen hela tiden. De två dagarna de träffats har det fungerat bra mellan dem så det ska säkert inte vara några problem.
På måndag är det dags för skarpt läge, då börjar jag jobba igen och det blir fians första riktigt långa dag på dagiset. Än har hon inte visat någon glädje över att komma till dagiset men det går bättre och bättre att lämna henne och det är klart att det är mycket nytt att ta in. När hon hämtas på eftermiddagen ligger hon nöjd och tyst i sin box trots att de andra hundarna skäller som galningar så fort de hör någon komma in genom dörren (får hoppas att Yrsa inte lägger sig till med den ovanan). Hon är trött som en gnu större delen av kvällen och förutom den där första dagen blänger hon inte längre surt på oss. Jag tror säkert hon kommer trivas när hon har fått smälta allt och inser att det faktiskt är ganska kul, där på hunddagiset.