2010 var också året Yrsa fick en husse. Ja, egentligen hade han kommit in i våra liv redan i slutet av året dessförinnan men i början av 2010 var han fortfarande en väldigt ny bekantskap. Han gick i allafall hem direkt hos fian. Redan första natten de träffades sov de sked och allt eftersom året har gått har Yrsa verkligen införlivat Joel i vår lilla flock. Vi är en liten familj nu vi tre och Yrsa vår lilla bebis.
Första april skadade Yrsa ena klon, pulpan lossnade från klokapseln och det blev akutbesök till veterinären för nedsövning och operation. Antibiotika och smärtstillande och bandage om tassen.
Klon hade inte mycket mer än precis läkt när epileptica helvetica gjorde sitt intåg i vårt liv den 10 maj 2010, ett datum som för alltid kommer dela upp livet i ett före och efter. För livet hamnade verkligen på ända den där dagen och sen dess måste jag säga att det känns som om vi tumlar runt i ett stormigt hav, ibland kommer vi upp till ytan och kan kippa efter luft men strax dras vi ner igen. Det blev akutbesök och bara ett par veckor senare medicinering. Djursjukhuset i Malmö har i princip varit vårt andra hem (eller tredje, vårt andra har vi ju hos Joel) sen dess med många många besök efter det där första. Vi har i alla fall världens bästa veterinär, Ulrika, och det är vi glada för!
Sen den där dagen i maj har Yrsa haft runt 38 stora epilepsianfall och jag har sett nästan alla. Förutom ett uppehåll på 12 veckor, från slutet på juli till början av oktober, har min lilla gurka krampat varannan vecka, och ofta mer än en gång vid varje tillfälle. Det vanliga är att hon krampar i alla fall två gånger det dygn hon krampar, har vi tur blir det bara ett anfall, har vi otur kommer hon in i ett riktigt kluster, som det hon hade innan jul- 12 anfall på ett och ett halvt dygn.
Nu har vi snart nått maxdosen på Fenemal och det börjar bli aktuellt att kombinera med någon ytterligare medicin. På måndag ska vi träffa veterinären igen för undersökning och blodprov, Yrsa går nu ständigt med en rakad kal fläck på ett eller båda frambenen.
Epileptica helvetica har onekligen intagit en stor del av våra liv och det känns fortfarande chockartat och overkligt och som en förbaskad mardröm alltihop men det är bara att försöka fortsätta leva som vanligt i den mån det går och fatta besluten efter hand de dyker upp.
Men 2010 har inneburit några riktiga guldkorn också som tur är.
Till exempel trampebåt på Malmös kanaler, med en groggy Yrsa som tog ett ofrivilligt bad genom att göra en baklänges-kullerbytta ner i vattnet vid påstigning, delad fika med matte och husse och spaning på änder.
Joels födelsedagspicknick på Lernacken, alla godsaker fian fick då och fått alla andra gånger av Joels söta systerbarn som fullkomligt avgudar Yrsa.
Ett riktigt fint guldkorn är när jag och Yrsa åkte till Hallands väderö med Lena och Emily en otroligt het julidag. Där vi gick runt hela ön för att hitta den perfekta klippan och Yrsa trivdes som fisken i vattnet.
Och så det guldigaste av alla guldiga korn- paddlingen och tältningen i Blekinge Skärgård.
Så nog bjöd 2010 på riktigt fina minnen också, minnen som känns nog så viktiga att bära med sig.
2011, ja, vem vet vad det kommer innebära för oss. 2011 känns som ett stort oskrivet blad och jag kan knappt sia om vart det kommer att föra oss. Livet kan ta många olika vägar året som kommer, där varje väg just nu känns lika trolig.
Jag har massor med förhoppningar, de flesta vill jag behålla för mig själv, men jag hoppas och tror i alla fall att fian kommer få uppleva sin femårsdag som infaller den 18 januari och förhoppningsvis även min 30-årsdag fem dagar senare. I juni är det examen, jag blir tandläkare och ska äntligen få börja tjäna pengar, halleluja! Jag hoppas innerligt att gurkan är med oss då också men allt känns ovisst och livet kan ändras snabbt. Vad som händer efter juni det vågar jag inte sia om och vart vi är och vad som hänt oss nästa nyår det kan jag inte ens gissa.
Hur som helst så hoppas vi på ett
gott nytt 2011!
2 kommentarer:
Godt nytt år til dere. Håper Yrsa får en bedre start på 2011, enn slutten på 2010 var.
Selv måtte jeg avlive min "lille" groenendaelgutt, etter mye sykdom. Det er trist, for nå har jeg mistet to hunder så altfor tidlig.
Håper du og Yrsa har mange år sammen igjen å oppleve tilsammen :)
Gott nytt år själv!
Och så tråkigt att höra om Stitch... Det är inte alls kul när ens hund är sjuk och man måste fundera i de banorna att man kanske måste ta ett svårt beslut. Och absolut inte när ens hund fortfarande bara är i början av sitt liv! Det är så fel!
Hoppas du har ork att ta dig an en ny hund så småningom och hoppas du har bättre tur med den!
Skicka en kommentar