Rallylydnad

I våras när vi var på belgarträffen som Hansi och Boel ordnade i Halmstad träffade vi Göran och Anette. De är instruktörer i rallylydnad och det blev bestämt att jag och Yrsa skulle gå kurs hos dem. Och nu har vi börjat!
Vi har redan hunnit vara där två gånger och hittills har det var superkul!
Första gången var lite stressig, Yrsa beter sig ju som hon beter sig och nu var allt nytt: platsen, människorna, hundarna. Men efter ett tag lugnade hon ner sig lite och andra gången gick allt mycket bättre. Hon var så duktig i lördags, fokuserad och villig att vara till lags. Hon verkar tycka det är kul!
Dessutom är det tryggt att gå kurs för någon som känner till rasen, Göran och Anette och deras barn har själva belgare. De förstår Yrsa bättre än de andra instruktörerna vi stött på (Hansi och Boel kvalar förstås in med Göran och Anette!) och när de säger att Yrsa verkar lugn och stabil och ändå tillgänglig så känns det bra. Det är skönt att få bekräftat från kunniga utomstående att jag har en mentalt stabil hund! Jag vet ju det egentligen men ibland kommer tvivlen smygande- jag är trots allt väldigt partisk. Och sist fick jag beröm för mitt lugna sätt mot pussgurkan så något rätt gör jag iallafall!
Rallylydnad känns som ett bättre alternativ för oss just nu. Agility är kul men det kräver en plan med hinder för att träna de flesta moment och det i sin tur kräver tid att åka iväg till en klubb och träna mellan kurstillfällena. Och är det något jag inte har just nu är det tid. Rallylydnad funkar att träna både hemma på vardagsrumsgolvet och på de vanliga promenaderna(sen att folk tittar får kvitta, kan jag glädja någon så är väl det bra, ett gott skratt förlänger ju livet heter det!) och det passar oss utmärkt! Bättre kontakt får vi på köpet också!