Spår

Idag tog jag mig äntligen i kragen och begav mig ut till ett stort fält här i Hemmeslöv för att lägga ett spår till Yrsa. Det var bra längesen vi spårade nu, måste ha varit någon gång i höstas.
Hur som helst, det var ett styck mycket klafsigt fält men har jag bestämt mig för något så har jag bestämt mig och då måste det ske NU.
Yrsa gick kanske inte det perfekta spåret (hon tyckte det var lite läbbigt med allt vatten, min bror kallar henne inte fisförnäm för inget!) men hon hittade rätt till slut ändå. Och oj, så skoj hon tyckte det var! Och oj, så skoj JAG tyckte det var! Hjärtat blir glatt när Yrsa jobbar febrilt med nosen i backen för att hitta spåret samtidigt som svansen går som en propeller.